Debatt om scenkonst

Samtalsrummets död?

PDFSkriv ut
Skrivet av Frida Sandström
maj172013

Ordet kultur härstammar från latinets cultura, och betyder bearbetning, odling eller bildning. Med andra ord någonting som – liksom sjuttonhundratalets upplysning – är ämnat alla; skriver artikelförfattaren Frida SandströmOrdet kultur härstammar från latinets cultura, och betyder bearbetning, odling eller bildning. Med andra ord någonting som – liksom sjuttonhundratalets upplysning – är ämnat alla; skriver artikelförfattaren Frida SandströmJag ringer mina bröder i försöket att berätta vad som händer. Jag ringer mina systrar för att kanske själv kunna förstå. Vi byter skinn, tillsammans. Ingenstans än här kan vi byta, sinsemellan. Vi försöker att byta rum, men det går inte. Dörrarna måste öppnas.

Jag går på en större dansföreställning i staden. Skärpan i videoprojektionerna korresponderar väl med den yta på vilken föreställningen äger rum – en av stadens större, med möjligheter till en scenografi som kan ta flera arbetsdagar att konstruera. Strax därefter går jag på en mindre föreställning i samma stad. Denna på en liten, fri scen. Det är en så kallad performativ föreläsning, men som lika väl skulle kunna ses som både dans och som teater. Två aktörer rör sig mellan besökarnas stolar, ibland sätter de sig själva däribland dem. Med hjälp av rep tunna rep förflyttar de en lampa som hänger i taket, och belyser person efter person i rummet. Besökarna blir en del av verket, liksom aktörernas egna roller tonas ut. I stället för en scenkantens skiljelinje bjuds alla att delta i samma rum.

På samma sätt för föreställningen ”Jag ringer mina bröder” in en fråga i ett rum där aktör och betraktare möts. Detta genom att Khemiri sätter ord på den berättelse som han själv upplevde i samband med att han ansågs likna den man som sprängde sig själv den där Stockholmsdagen 2010. Likväl som denne nu framlidne mans skinn åter träds i genom föreställningen, föreslår Khemiri strax därefter Sveriges justitieminister att byta sitt skinn med honom själv; en person vars ansikte likställdes med ett som redan hade sålts till blickar och rubriker. Det är just dessa blickar som bjuds in till föreställningen ”Jag ringer mina bröder”. Ett rum där ansikte och hud kan förflyttas från människa till människa, men där historian ändå förblir skriven genom konsten.


Den ungerska kulturpolitiken befinner sig vid ett vägskäl

PDFSkriv ut
Skrivet av Anna Mezey
feb232013

Kanske kan hjälteplatsen i Budapest bli en ledande stjärna för Ungerns kulturpolitik ? Foto: Anna MezeyKanske kan hjälteplatsen i Budapest bli en ledande stjärna för Ungerns kulturpolitik ? Foto: Anna MezeyI ett snöigt Budapest tog jag spårvagnen från Móricz Zsigmond körtér för att åka till Mom Kulturális Központ och se Kievbalettens uppsättning av Nötknäpparen. Baletten bygger på E.T.A. Hoffmanns saga En nötknäppares öden, med musik komponerad av Pjotr Tjajkovskij. Sagan berättar om Clara som under julaftons kväll får en nötknäppare av sin gudfader Drosselmeyer. Nötknäpparen, och de andra leksakerna, blir under natten levande och förvandlas till en prins som tar med Clara till sötsakernas kungarike.

Sedan urpremiären i Sankt Petersburg på Mariinsky-teatern i december 1892 (då den inte alls blev någon succé), har baletten satts upp i otaliga versioner med mer eller mindre moderna koreografier. För många operahus är Nötknäpparen numera en årlig tradition och ett sätt att underhålla relationer med såväl publiken som med dansare, vilka de ofta får säsongsanställa. Musiken är säkerligen en av de mest kända för balett idag och ett av Tjajkovskijs mest uppskattade verk.

Kievbalettens världsberömda rykte hade orsakat rusning efter biljetterna och alla föreställningar blev snabbt slutsålda. I kulturhusets foajé väntade en mycket åldersblandad publik med gamla och unga och många barnfamiljer. Ungrarna har för vana att vara uppklädda när de går på teater eller opera, så var även fallet för de flesta den här lördagen. Till och med några folkdräkter skymtade förbi, som en illustration av att det är något högtidligt med balett.

Debatt om scenkonst

Samtalsrummets död?

Publicerad i Debatt om scenkonst

Jag ringer mina bröder i försöket att berätta vad som händer. Jag ringer mina systrar för att kanske själv kunna förstå. Vi byter skinn, tillsammans. Ingenstans än här kan vi byta, sinsemellan. Vi försöker att byta rum, men det går ...

Den ungerska kulturpolitiken befinner sig vid ett vägskäl

Publicerad i Debatt om scenkonst

I ett snöigt Budapest tog jag spårvagnen från Móricz Zsigmond körtér för att åka till Mom Kulturális Központ och se Kievbalettens uppsättning av Nötknäpparen. Baletten bygger på E.T.A. Hoffmanns saga En nötknäppares öden, med musik komponerad av Pjotr ...

Civilisationens enda konstform

Publicerad i Debatt om scenkonst

Teater, som är mitt egentliga yrkesområde, är historiskt någonting som bara utvecklats i Civilisationen. Alla de andra konstformerna; hantverk, musik och dans, viljan att komponera vackra meningar med speciell och mystisk innebörd…, alla är de lika gamla som ...

Strindberg i Auckland: Se hur hon gråter!

Publicerad i Debatt om scenkonst

På Tidningen Kulturen har en nyuppsättning av Fröken Julie fått ampla lovord, nu visad på Dramaten, tidigare i Tyskland. Det förvånar inte, på tyskspråkiga teatrar finns en lång och livskraftig Strindbergs-tradition (man hade tidigt Scherings många översättningar att tillgå). Max Reinhardts ...

Ett nytt vägval för Folkoperan?

Publicerad i Debatt om scenkonst

Det finns naturligtvis ingen överenskommen konstnärlig inriktning mellan operascenerna, vare sig på nationell eller internationell nivå. Man går sina egna vägar, gör sina egna konstnärliga val. Att det underhand etablerar sig något som kan likna detta - ett slags ...

Fördelningspolitiken för fri scenkonst

Publicerad i Debatt om scenkonst

Problemen med fördelningspolitiken för bidrag till fri svensk teater är inte blockpolitiska, dom är fundamentala. Sedan Madeleine Sjöstedt blev Kulturborgarråd har plötsligt Claes Wahlin blivit en grävande och granskande kulturjournalist. Men bidragspolitiken måste alltid granskas, inte bara när alliansen har ...

Vilket elände!

Publicerad i Debatt om scenkonst

Parkteaterpremiär i Vitabersparken. Sommaren är här, man packar sin korg med mat och vin och tränger ihop sig med 600 andra förväntansfulla. Premiär med Brechts Bröllopet i fredags.
Vilken kväll! Det måste varit 25 grader, man sitter ...

ON CONTINUITY

Publicerad i Debatt om scenkonst


The ecclesial uproar connected to the conflict between traditionalists and progressives shows no sign of calming down, and even appears accentuated, given that the papal positions defy - and it could not be otherwise - this kind of ...

Teater på riktigt?

Publicerad i Debatt om scenkonst

 

Författaren och etikforskaren Ann Heberlein känner inte igen sig som före detta patient inom psykiatrin i Teater Giljotins uppsättning Bli en dåre! Det är inte på riktigt, det är lögn, skriver hon.  "Kanske mina egna erfarenheter står i vägen" . ...

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.