Resereportage

Ett ashram i Indien

Reportage

Skrivet av Annakarin Svedberg

maj022013

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande.

Sweet Mother

Hall of Grace med bilder av The Mother och Aurobindo. Genom fönstret syns altaret med Aurobindos relikerEn hängivenhet, en tilltro till livets innersta krafter som vi kunde avundas dem.

”Sweet mother . . . .”

Varje kväll, prick sju, går vi mellan rabatterna bort till den stora Hall of Grace. Därinne sitter redan, på kuddar, ett hundratal människor i olika åldrar, många barn. De sitter raka som ljus och med korslagda ben. Belysningen är dämpad.

”Sweet mother . . .”

Den varma stämman hörs tydligt genom högtalarna.
Vi, min svenska väninna och jag själv, sitter på stolar i bakgrunden, vända mot ett jättelikt, halvmånformat fönster. I mörkret utanför skymtar vi höga träd, gångar och rabatter. Två porträtt pryder fönstrets ramar: ett av Sri Aurobindo, det andra av The Mother. Genom fönstret kan vi också se det vita altare, som innehåller Sri Aurobindos reliker.

”Det finns en gudomlig medvetandenivå, där allt är absolut känt, och alltings plan är förutsett och förutbestämt. Det sättet att se lever i det Supramentalas högsta nivå, det utgör den Högstas egen vision.

Men när vi inte äger den sortens medvetande, är det meningslöst att tala i termer som gäller enbart i den regionen och inte utgör vårt eget effektiva sätt att betrakta tingen. ”

Kanadas Atlantkust – hav, hummer och glesbygd

Reportage

Skrivet av Elin Miller

apr032013

En karta över Nova ScotiaKanadas Atlantkust bjuder på orörd natur, havsbad och hummer, men också tynande näringar, avfolkning och skräpmat. Vi badar, paddlar kajak, smakar kulinariska specialiteter och utforskar våra släktband på Nova Scotias Eastern Shore.

Uncle Keith bjuder in oss i sitt kök där vi slår oss ner på varsin pinnstol. Järnspisen glöder av hetta trots sommarvärmen utanför. När tant Jessie kommer ut och hälsar har hon klätt sig fin i röd kavaj.
– Den har jag köpt på loppmarknad, säger hon nöjt, och sätter sig i gungstolen invid spisen.
Uncle Keith är egentligen min svärfars farbror. Han är 91 år och stark som en oxe. När han får höra att jag är från Sverige berättar han om när han var ung skogsarbetare på 1950-talet i en expanderande industri, och svenskarna från Stora-koncernen kom resande för att lära kanadensarna om skogsvård. Idag har monstruösa avverkningsmaskiner ersatt skogshuggarna och jobben har försvunnit.
Innan vi går måste vi smaka på corned beef; saltat och malt kött som vi äter där i spisvärmen, kallt och utan tillbehör.
– It’s good, Keith, säger Marc, min man, men han tackar nej till mer. Vi känner oss som de utbölingar vi är.