Funkisbyrån - En modellagentur fri från stereotyper

apr202012

Skrivet av Marcus Ridung

Reportage

Sandro Grip och Sabina Hosseinbor, aktiva i modellagenturen Funkisbyrån. Foto: Marcus Ridung Viljan att bryta med samhällets stereotypa bild av människor med funktionsnedsättningar låg bakom initiativet av modellagenturen Funkisbyrå. En modellagentur med intressepolitiska syften där det inte bara är ytan som räknas. Idag finns det över 250 aktiva modeller som arbetar för ett mer jämställt samhälle.

I JAGs lokaler i Stockholm är det full aktivitet. På två våningsplan samsas verksamhetens olika delar: Föreningen, brukarkooperativet och stiftelsen. Men alla arbetar mot samma mål: Rätten att få vara huvudperson i sitt liv och i sin förening även när man har stora funktionsnedsättningar. Rullstolar och rullatorer står vid ingången, några sitter och äter lunch på de rosa stolarna med sina personliga assistenter. Bakom några dataskärmar diskuteras man innehållet i medlemstidningen, i ett annat rum står musikinstrument uppradade i väntan på att undervisning. På nedervåningen står egengjorda dockor som används i animerad film. De kreativa inslagen dyker upp nästan överallt.

Efter ett tag förstår man att Funkisbyrån bara utgör en liten del av JAGs agenda. JAG, som står för jämlikhet, assistans och gemenskap, är en ideell riksförening som startade 1992 och arbetar med att påverka och sprida information om människor med omfattande funktionsnedsättningar. Man arbetar med människors rätt att leva fullt ut, på samma villkor som alla andra och med bästa möjliga personliga assistans. Ett av uppdragen för föreningen var att driva på genomförandet av assistansreformen i Sverige. 1994 fick personer med omfattande funktionsnedsättningar rätt till personlig assistans.

Kerstin Sellin är informationsansvarig på JAG och vill lyfta fram vikten av det intressepolitiska arbetet.

-Det är inte så länge sedan målgruppen levde undangömda på institutioner. Det har blivit en attitydförändring i samhället mot personer med funktionsnedsättningar. Men vi måste hela tiden jobba aktivt så att pendeln inte slår tillbaka.

I sommar kommer JAG vara med på Almedalsveckan på Gotland för att påverka politikerna. Man har varit i Strasbourg och demonstrerat och träffat politiker från Sverige och andra europeiska länder för att synliggöra målgruppen och dess behov av självbestämmanderätt. Där var bland annat Sandro Grip med och demonstrerade. Tillsammans med Sabina Hosseinbor är han med i modellagenturen Funkisbyrån. Ett arbete som de beskriver som kreativt och roligt. Men också ett fåfängt yrke som skapar många sociala kontakter. Sandro Grip har varit modell sedan starten 2009.

-Jag tycker om att synas. Men man måste våga för att komma någonstans.

Lou Rehnlund, bildare av Funkisbyrån. Foto: förmedlat av Lou Rehnlund Funkisbyrån bildades av Lou Rehnlund 2009 i JAGs regi. Idag arbetar hon inte längre med Funkisbyrån med berättar gärna om tankarna bakom projektet. Syftet var att synliggöra människor med funktionsnedsättningar på ett lustfyllt och oväntat sätt.

-Jag upplevde att människor med funktionsnedsättningar alltid framställdes i problematiska sammanhang. Man fick inte färdtjänst eller blev utsatt på något sätt. Det var aldrig någon positiv bild om visades upp.

Idag är hon verksamhetsansvarig för den nystartade modellagenturen Funki models för människor med funktionsnedsättningar som är en fristående del av omsorgskoncernen Frösunda. Där jobbar hon med att stärka självkänslan hos individerna.

-Forskning visar att det är självkänslan mer än funktionsnedsättningen som är hindret i kontakt med till exempel arbetslivet. Därför håller vi på att bygga upp en coachningsverksamhet över hela landet, där catwalking är en beståndsdel.

Hon upplever att attityderna i samhället har förbättrats och tror att det har ett direkt samband med att man syns mycket mer i nyhetsmedia och TV idag.

-Men när det gäller att visa mångfald i allmänhet finns det mycket att önska: När TV-nyheterna går ut på stan och frågar människor om vad de tycker om t ex den senaste nyheten, ser man sällan – eller faktiskt aldrig – att de frågar någon med funktionsnedsättningar. De tänker säkert på att fråga lika många män som kvinnor och att fråga någon med utomnordiskt utseende, men de tänker inte ens in människor med funktionsnedsättningar i begreppet mångfald.

Marcus Ridung