Reportage om politik & samhälle

Bilder från Aten

Reportage

Skrivet av Solveig Olsson-Hultgren

nov102012

Just detSemesteröar, soldränkta stränder, Medelhavet ... Bilden av Grekland efter ett antal semesterresor till Kreta, Samos och Spetses. Men inte den här gången. Den här gången ska jag tillbringa några veckor i Ariane Wahlgrens författarhus i Aten, staden där den legendariska Sveriges Radio-rösten levde och verkade som utrikeskorrespondent under juntatiden.

Innanför den låsta porten av plåt vaknar jag varje morgon till fågelkvitter, dignande fruktträd och en soldränkt takterrass, en idyll vid foten av Filopapposkullen, med det storslagna Akropolis på nära håll, den åldrade Mikis Theodorakis några hus längre bort och hela det myllrande Aten vid mina fötter.

Detta är verklighet, en underbar verklighet, och jag ler åt allt annat jag också ser från min terrass, grannens katt som sover så gott bland nedfallna apelsiner, sköldpaddan som förvirrat sig nerför berget, mannen som kör runt i sin lilla lastbil och säljer blommor och frukt från flaket. Ler innan jag låser upp porten, går nerför trapporna och ger mig ut i en annan verklighet. Jag hinner inte långt innan frågorna börjar hopa sig i mitt huvud.

Vem lämnade sina arbetsskor ovanpå en hög med grenar bredvid soptunnan i gathörnet? Var det någon som helt enkelt tröttnade på slitet eller någon som fick sluta på stående fot?

Var kommer den vita, vackra hunden ifrån, han som rotar efter mat men som fortfarande bär spår av ett annat liv än gatuhundens, ett liv med en ägare, en matskål, någon som borstade hans päls.

Vad tänker han, uteliggaren som har sitt läger mitt bland turisterna i Plaka, och som med outgrundlig min följer kommersen från parksoffan bredvid den lilla kyrkan.

Vad säger de, grekerna som sitter på caféet och upprört diskuterar någonting, troligen politik eftersom jag kan urskilja ”madam Merkel” mitt i det upprörda ordsvallet.

Det stora varuhuset

Reportage

Skrivet av Ivo Holmqvist

okt162012

Daells 1935En nostalgisk bildkavalkad i The Telegraph Expat häromdagen om nu nedlagda eller uppbrunna varuhus på de brittiska öarna fick mig att fundera över några sådana runtom i världen. Mina formbara år mellan fyra och tjugo tillbragte jag i en mellanskånsk metropol där de största varumagasinen var Resia och Epa, med billiga prylar, men i ett plan och inte särskilt stora. Om man ville uppleva kommersens verkliga högborg fick man ta sig till Köpenhamn där det vimlade av sådana palats, rangordnade efter finess. Enklast var Daells varuhus, fyllt av rejäla och robustra ting, därnäst Crome & Goldschmidt med en vacker  fasad och genast lite finare. Båda är borta, en tid saknade, nu glömda.

Men det verkliga lämmeltåget av svenskar, antingen de hamnade i  Havnegade eller via Frihamnen kom till Hovedbanegaarden med ett stenkolsstinkade tåg, drog iväg till Magasin du Nord. Det är granne vid Kongens Nytorv med det flotta Hotel d´Angleterre som tyskarna under de fem onda ockupationsåren gjorde till sitt högkvarter. Leksaksavdelningens plastelindjuren håller än, efter sextio år. Dit kom man upp med en rulltrappa, sådana fanns förstås bara i verkliga världsstäder. Magasin (uttalat på skånsk-franskt vis: magasäng) var ett paradis. In i huset kom man genom svängdörrar där det gällde att passa upp så att man hamnade ensam i sin snurrande fjärdedel. 

Lantlig som jag var trängde jag mig in i en som redan var upptagen, trampade bakhasorna av en förnäm dam i turban (sådana hade de alla, plus päls) och blev så utskälld att det vaccinerade mig för livet att aldrig mera uppträda så töntigt. Magasin var fint och stort och är så än, fast nu anonymiserat och förvillande likt alla andra gallerior, det är lite trist. Finast var och är Illum (med filialen Illums Bolighus) som jag antar är latin för ”det där”. I Illum handlade Drottning ingrid, sades det, men i Magasin hennes dotter Margarete: förnäm tradition mot flott modernitet. Ja, det var mycket att bliga på för en storögd kusin från landet…