Konstnärligt utvecklingsprojekt prövar bilden av andra kulturer - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Ur Applied Theories of Expanding MindsVilka bilder är det vi får av andra kulturer och varför ser de ut som de gör? Med den frågan i botten har tre konststudenter på Konsthögskolan genomfört det konstnärliga utvecklingsprojektet Applied Theories of Expanding Minds. Genom att kombinera verkliga personer och miljöer i Kenya med fiktiva ritualer ifrågasätter de den bild som vi vanligtvis får se av det afrikanska landet.

Jag träffar Lena Bergendahl, Jennifer Rainsford och Rut Karin Zettergren i förrummet till Galleri Mejan på Skeppsholmeni Stockholm. Vinterkylan tränger in och vi sitter med ytterkläder och värmelampor för att hålla värmen. Kenya känns långt borta.

Längre in i lokalen visas åtta parallella filmer som tillsammans bildar projektet Applied Theories of Expanding Minds och är konststudenternas examensutställning från Kungliga Konsthögskolan.

Jennifer, Lena och Rut Karin utgör tillsammans produktionskollektivet ZBR. Det var ZBR och ffNrb (film front Nairobi) som förra året fick så kallat Konstnärligt Utvecklingsmedel för ett samarbetsprojekt under namnet You Look Like Milk.

- Projektet handlar om att producera bilder av varandras kulturer och om att samarbeta över kulturgränserna. Vi hade lärt känna en av de tre filmarna i ffNrb under en utställning dit han var inbjuden av några svenska filmare, berättar Jennifer Rainsford.

- Vi bestämde oss för att producera två kortfilmer. Vi skulle göra en i Kenya och ffNrb en i Sverige. I Kenya fick vi hjälp av de kenyanska filmarna med kontakter och med själva filmningen. I Sverige hjälpte vi dem med kontakter, säger Lena Bergendahl.

- Att vi ville samarbeta kring just film berodde på att det finns många likheter i själva produktionen. Kenya har en filmindustri på uppgång och det händer mycket där. Därför var det spännande att jobba med dem, fortsätter Jennifer.

- Så vi kom överens om en gemensam form i stället för ett gemensamt innehåll. På så sätt slapp vi kompromissa och vi kunde fokusera på våra idéer och de på sina, säger Rut Karin Zettergren.

Applied Theories of Expanding Minds handlar om en grupp människor som har startat en ny stam och som utför ritualer som ska bidra till ett bättre samhälle. Filmerna är en blandning mellan fiktion och verklighet.

- Det är ett framtidsscenario, en utopi. Det handlar mycket om ritualer och om hur omgivningen påverkas av ens handlingar. Ritualerna är hämtade från våra egna konstnärskap och performances, säger Lena.

En av personerna i filmerna är skådespelare, de andra är amatörer. Det är människor som konstnärerna träffat genom vänner, via ffNrb eller i området i Nairobi där de bodde.

Filmerna skapades genom att Jennifer, Lena och Rut Karin jobbade med mind map-strukturer. Åtta parallella spår växte fram. Det är dessa åtta spår som visades som åtta videoprojektioner på Galleri Mejan mellan den 13 februari och 1 mars 2010.

Nästa steg är att göra en sammanhängande, narrativ film av de åtta projektionerna. De kenyanska filmarnas film om Sverige blir enkanalig från början. Genom att redigera om den svenska filmen om Kenya blir det enklare att visa de två filmerna tillsammans. Det gör det också möjligt att skicka filmen till exempelvis filmfestivaler. Konstnärerna tycker att det är viktigt att komma ut på fler ställen än på Konsthögskolans utställningar.

- Ett viktigt syfte med projektet var att visa upp en bild av Kenya som inte handlar om svält, sjukdomar och konflikter eller vilddjurssafari, säger Rut Karin.

- Också en bild utan skuldperspektiv. I stället ville vi ta fasta på att det finns mycket i Sverige och Kenya som påminner om varandra, fortsätter Jennifer.

altHur har reaktionerna varit så här långt?

- Många undrar om det är på riktigt. Det är ju en dokumentär känsla och alla miljöer är autentiska, säger Jennifer.

- Ändå är det ett tecken på hur lite vi känner till om Kenya. När man börjar fundera på om det är verklighet eller fiktion så inser man hur lite man vet och blir intresserad av att få mer kunskap om hur det är på riktigt. Samtidigt visar det på att många andra bilder som vi får från omvärlden inte heller är "verklighet". Det är oftast någon som berättar sin historia. Det får oss att ifrågasätta vår egen bild av sanningen, säger Rut Karin.

De tre konststudenterna har arbetat tillsammans med projektets alla delar. De har varit noga med att turas om med olika uppgifter, efter ett visst schema. Det har också varit viktigt att alla tre har varit överens, om allt från manus till klippningen av filmerna. Det märks att trion är väl sammansvetsad. De tre turas om att berätta och fyller naturligt i varandras meningar utan att konkurrera om ordet.

- Visst har vi varit trötta på varandra ibland, men i stort har det fungerat otroligt bra. Vi har samarbetat genom verket och sett till vad som är bäst för det, i stället för att fokusera på oss själva, framhåller de.

De kenyanska filmarna har börjat klippa sin film, men vet inte exakt när den kommer att bli klar. Jennifer, Lena och Rut Karin kommer troligen att börja klippa ihop sina filmer till en efter sommaren.

- Det är nog bra att materialet får vila lite så att vi får lite distans, konstaterar Lena.

Till Konsthögskolans vårutställning 2011 räknar de med att den ska vara färdig.

Applied Theories of Expanding Minds har alltså kommit till som ett Konstnärligt utvecklingsarbete, vilket är de konstnärliga högskolornas motsvarighet till forskning.

Vad är det för skillnad på att skapa konst och att forska i konst?

- Vår forskning handlar mycket om samarbetet mellan oss och mellan oss och den kenyanska gruppen. Filmen är inte slutmålet med forskningen. Det handlar snarare om vilka metoder vi har använt. Hur det har gått till när vi har skapat bilderna av den andras kultur, säger Jennifer.

Det finns nu gott om sidomaterial bestående av filmer, berättelser och bilder kring detta som ZBR kommer att redovisa på en speciell webbsida.

- Vi skulle också kunna sätta ihop en "dummies för hur man berättar om andra kulturer", säger Rut Karin.

Bland annat skulle de kunna ta upp en del hinder som de stötte på i sitt filmande i Kenya.

- I Sverige kan man filma överallt. I Kenya måste vi alltid ha säkerhetspersonal med oss. Det som är mest frustrerande är att inte veta om det är säkert eller inte. Eftersom det är en helt annan kultur är det svårare för oss att läsa av tecken, även om vi har blivit bättre på det under den här tiden, säger Lena.

Rut Karin Zettergren, Lena Bergendahl, Jennifer Rainsford och Robert Matumbai.Vad är det viktigaste ni har ni lärt er?

- Jag tror att vi har lärt oss mest om att samarbeta - om hur vi själva och vårt eget konstnärskap fungerar i samarbete. ZBR är något annat än vi själva. Det är mer än vi tre som individuella konstnärer. Det här är något som vi kommer att utveckla ännu mer, säger Rut Karin.

- Med sitt eget konstnärskap har vi hittat vad vi vill. Gruppen har en annan vilja än var och en av oss, säger Jennifer.

De tre är också överens om att de aldrig hade klarat av det omfattande projektet själva.

- Tillsammans blir det enklare att driva igenom stort projekt. Man delar bördorna och det roliga blir tre gånger roligare. Dessutom är det bra att vara tre. Då är det alltid minst en som är pigg. Om en har en dålig dag drar det inte ner hela gruppen, som det kan göra om man är två, framhåller Lena.

ZBR har nu fått besked om att de får medel för att åka till Nairobi nästa år. De tre konstnärerna tycker att det ska bli superintressant att se hur filmen mottas där. Det är också en del av forskningen att jämföra hur de två filmerna tas emot i Sverige och Kenya.

Bland annat hoppas de på att kunna visa filmerna i bostadsområdet i Nairobi där de bodde i drygt två månader under filmandet.

Här i Sverige väntar vi med spänning på att få se de båda filmerna på Konsthögskolans vårutställning i maj eller juni nästa år.

Eva Gustin, text och bilder

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen