Uppsala reggaefestival 2011

aug112011

Skrivet av Moa Hjärtström och Liv Nordgren

Reportage

Musiken tillåter dig att sitta i solen På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid och rum. Samtidigt som de äldsta tanterna dansar loss på scenen står småbarnsföräldrarna bredvid och låter barnen leka fritt i publikhavet. Alla är där för att lyssna till reggaemusiken som lyckas släta ut samhällets alla fack. Det är en varm stämning som passar alla.

Musiken tillåter dig att både sitta i solen vid sidan av med en hemgrillad majskolv i handen eller att dras med i den dansvänliga musikens stadiga rytm längst fram vid scenen. Överallt märks det vad som förenar folkmassan, musiken. Den är ständigt närvarande så väl på scenerna som i tälten och inte minst på den tillhörande campingen som är full av trubadurer eller bara medhavda högtalare.

I Uppsala reggaefestivals utmärkande djup märks reggaens kultur och långa historia. Man kan känna av att människor har tagit till sig reggaens budskap på mer än det ytliga planet. Utöver vad festivalen och konserterna har att erbjuda så har många även valt att dela en livsstil. Visst syns det utanpå att många väljer samma klädstil och frisyrer men det präglas också av ett avslappnat synsätt på livet och människor i stort. Besökarna verkar inte stressade över morgondagen, utan tar livet som det kommer och låter sig bekymmerslöst flyta med och ta del av vad festivalen har att erbjuda.

På dagtid har festivalområdet stängt. Men ingen hänger läpp för det utan tar festivalens egna reggaetåg in till Uppsala för bara en tjuga. Dit har stämningen spridit sig ut på stan och i parkerna. Runt omkring står det röd-grön-gula husbilar och tälten syns inte bara till vid campingen utan även långt in i staden. Många av Uppsalas invånare har en positiv inställning till festivalen och vill gärna dras med genom att stanna och diskutera den, artisterna och reggaen.

Uppsala tycks ha lämnat Sveriges traditionella suparkultur och lutat sig tillbaka för en kravlös gemenskapI reggaen finner vi många genrer, både nya och gamla. Ur högtalarna hör man, utöver den traditionella reggaen, även Ragga, Dance hall och Ska. Trots de olika musikstilarnas skilda karaktärer bygger de alla på samma grund. Precis som publiken den tilltalar, just därför finner vi alla dessa olika typer av människor förenade på den festivalen där reggaen har varit etablerad längst tid i Sverige. Det är inte bara attityden som är öppen, utan även intresset. Alla uppmanas ständigt till att sjunga med under konserterna även om de inte är erfarna reggaeveteraner. Festivalen har likaledes anordnat ett danstält med uppvisningar men också öppna workshops där vem som helst kan ta tillfället i akt att skaka rumpan. Glappet mellan artist och besökare är mindre än vad man först tror. Du är inte bara besökare, du är en del av festivalen och tillsammans skapar alla den mångfaldiga och färgstarka tillvaron.

Uppsala tycks ha lämnat Sveriges traditionella suparkultur och lutat sig tillbaka för en kravlös gemenskap där alkohol och fest inte är det viktigaste. Stämningen inger ett lugn som är unikt bland festivaler. Tyvärr sammankopplas musikstilen och likaså festivalen fortfarande med det historiska drogryktet. Vilket till viss del är motiverat då till exempel Tony Rebell under sitt framträdande skriker “All the ladies who smoke ganja, rase your hands!” och publiken brister ut i ett jublande gensvar. Bakom allt snack så är detta bruk dock inte värre än på andra festivaler.

Utöver vad festivalen och konserterna har att erbjuda så har många även valt att dela en livsstil. Ändå är säkerhetssatsningen enorm i jämförelse och poliserna går ofta till överdrift då de utan att tveka tar in på provtagning de som verkar vara påverkade, eller kanske bara har för långt hår. Därmed byggs det upp en fientlighet mot poliserna som tär på den annars så genuina stämningen. Säkerhetsåtgärderna är såklart nödvändiga här som på vilken annan festival som helst men många gånger räcker det med att ta hand om de problem som redan finns istället för att leta efter nya.

Den överdrivna kontrollen tär på öppenhjärtligheten, om detta accelererar så riskerar festivalen att tappa kärnan byggd på frihet och förlora besökare. Bevakningen har blivit en motpol som går emot gemenskapen istället för att vara en naturlig del utav den. Det här är, vid den här festivalen, det enda tillfället då motsättningar mellan människor uppstår. Detta blir tydligt i en tillvaro där alla annars lyckas umgås på samma nivå.

Uppsala reggaefestival står ut med sin välkomnande känsla, sitt förenande av folk och viljan till dans och glädje. För att detta ska växa och frodas krävs det att ingen del av arrangemanget ställer sig utanför. Om det går att undvika en obalans i hur säkerheten upprätthålls och fortsätta på en civiliserad nivå kommer Uppsala reggaefestival verkligen bli en folksamling som passar alla.

Moa Hjärtström och Liv Nordgren, text och bilder