Utopi och antiutopi

altDen lilla utställningsplatsen Tegen 2 på Södermalm i Stockholm har under två veckor fungerat som centrum för en politisk kampanj ledd av den israeliske journalisten och konstnären Ronen Eidelman. Målet är att grunda en andra judisk stat i mellersta Tyskland. Åtminstone är det så projektet Medinat Weimar beskrivs i tretton programpunkter där det framkommer en kritisk ståndpunkt gentemot de sioniska argumenten för Israels nuvarande placering och politiska linje. Här ges även en alternativ grundval för en judisk stat som inte uteslutande bygger på etnisk tillhörighet eller religionsuppfattning. Förutom bordet där dessa programblad ligger prydligt utplacerade finns i utställningsrummet ett antal vita flaggor, en bokhylla med bland annat Slavoj Zizeks In Defense of Lost Causes, en video där vi ser Ronen Eidelman och en annan man sjunga och spela stränginstrument, en video där en kuliss i form av polisbil med hebreiska skyltar förs runt i en stad (Weimar, antagligen), samt en bit plåt på vilken det med röda bokstäver står "KOSCHER BRATWURST NOW".

Enligt programmet är Medinat Weimar ett avståndstagande gentemot antisemitiska, nyliberala, nationalistiska och sionistiska krafter. "A jewish state is not a punishment but a prize" står det i elfte punkten. Grundandet av en judiska stat i Thüringen är menat som ett erbjudande om förlikning riktat till det tyska folket. Det är konfrontativt och glasklart formulerat, något som är ovanligt inom politiska konstprojekt. Kritiken innebär här att man intar en tydlig ståndpunkt, det är både aggressivt och självutlämnande.

Detta projekt är ett verk bestående av dels materiella och dels immateriella inslag, som i vissa fall snarare gör det till beskrivningen av ett verk. Ibland fungerar förklaringarna i manifestet dämpande och förtar något av effekten. Till exempel är det är onödigt att proklamera att man vill visa det absurda i sionistiska argument och annan politisk retorik, när detta faktiskt händer på andra ställen i manifestet.

Medinat Weimar är också roligt, verket genomsyras av en absurd humor som bara ibland blir studentikos. Det är inte bara sionistisk retorik och definitionen av medborgaren i en judisk stat som granskas utan även den utopiska planen att skapa en ny stat för ett enskilt folk. Likheterna med verkligheten blir skarpt parodiska. Till de bästa sidorna av verket hör också det faktiskt finns en utopisk ansats. I manifestets sista punkt förklaras Medinat Weimar för ett orealistiskt projekt. Detta kan förstås som att projektet är ett skämt men det säger samtidigt något om kärnan i utopibegreppet. Det handlar om att kräva det ideala och inte betrakta det orealistiska som ouppnåeligt. Samtidigt som det blir föremål för parodi är det utopiska verkets själva väsen och gör det på samma gång vackert, roligt och aggressivt.

 Katia Miroff
"Medinat Weimar"
Ronen Eidelman
Tegen 2, Stockholm
Utställningen på Tegen 2 är avslutad. Se projektets hemsida: www.medinatweimar.org