Harlems senator i intervju om det amerikanska valet
ImageFöre oss har två journalister från the Daily News samt ett broadcasting teve-team från Columbia gjort intervjuer med senatorn. Han tar emot oss på nionde våningen i State office building. Vi blir visade in av hans sekreterare medan han pratar i telefon med yvig Harlem-dialekt eller vad somliga kallar "black talk".
Bakom Bill Perkins har den amerikanska flaggan en bestämd plats i hörnet och ett stort diplom från Obama-kampanjen skymmer halva skrivbordet. Var man än vänder blicken finns Barack Obama där. Som en extra familjemedlem. Senatorn berättar för personen i luren att han har tv-journalister från Switzerland på besök. Det är tydligen oss han menar.
"It´s been like a marathon and this is the last few miles" säger senatorn i luren. Han pratar så klart om Obama-kampanjen, striden med republikanerna och morgondagens slutstation: valdagen. Men han tillägger att det är nu det verkliga arbetet börjar. Luren läggs i klykan och vi får senator Bill Perkins uppmärksamhet.
Vi förklarar för senatorn att vi är här för att skriva om det amerikanska valsystemet och demokrati, inte om kandidaterna. Han nickar och engagerar sig en stund i valsystemets labyrinter. När vallokalerna stänger den 4 november, gör man en omräkning för att försäkra sig om att räkningen gått rätt till väga, vilket tar ett par dagar.Senatorn talar sig varm om Barack Obama, demokraternas Gud. USA sägs vara världens största demokrati med 303 miljoner invånare. Registrerade väljare är 169 miljoner, medan 201,5 miljoner har rösträtt. Det betyder att cirka 30 miljoner människor som kan rösta ändå inte gör det. När jag frågar senator Bill Perkins hur många i Harlem som röstade i senaste valet 2004 har han ingen aning.
- Jag kan inte siffrorna i huvudet, svarar han och hänvisar oss till konsulter eller New York City board of elections.
Bill Perkins reser sig ur stolen och ringer upp en kollega på högtalartelefonen. Upprepar ännu en gång feltolkningen, att han har schweiziska journalister på besök och att de vill veta var man får reda på valdeltagarstatistik om Harlem. Kollegan har heller inget direkt svar. Alla är upptagna med pågående val om och bryr sig föga om förra valets siffror.
I år har det krävts extra listor för att hantera alla nya, registrerade väljare.
- Den här kampanjen (Obama) har varit ett lyft för valdeltagandet, menar senator Bill Perkins.
- Att Obama är svart betyder mycket för den svarta befolkningen, men han är också en kandidat som pratar om sjukförsäkring och arbete i ett område som länge haft problem med sjukdomar, utbildning och arbetslöshet, fortsätter han.
I Harlem är de största problemen hälsa, utbildning och jobb.
- När ekonomin kraschar, vilka råkar värst ut? De fattiga. Obama pratar om att sänka skatterna för folk som tjänar mindre än 250 000 dollar om året. Det kan folk relatera till, säger Bill Perkins.
Det amerikanska valsystemet är dock inte så demokratiskt som man vill påskina. I vissa stater blir man av med rösträtten för alltid om man är dömd för ett brott. I New York tillåts inte fångar och villkorligt frigivna som begått grova brott att rösta.
- Min åsikt är att man ska kunna rösta även i fängelse. Jag tycker alla immigranter ska få rösta, svarar Bill Perkins.
Han medger att USA:s valsystem kan ifrågasättas.
- Många av de här lagarna kom när slaveriet avskaffades och fria, svarta fick rösträtt. Man ville fortfarande hålla den svarta befolkningen från makten och införde till exempel lagen om att lagförbrytare inte fick rösta, eftersom många svarta hade suttit i fängelse.
- Just nu är etablissemanget för konservativt för sådana förändringar, men Obama har öppnat dörren, fortsätter han.
Senatorn är i rörelse under hela intervjun. Hans skrivbord är en ordnad röra av papper, och i pennstället sitter ett par stora solglasögon. På kanten av bordet finns tre möss i plast. Jag hinner inte fråga varför mössen är där, för efter tre intervjuer är både vi och senatorn trötta. Imorgon går Harlem-senatorn till vallokalen och lägger sin röst på en demokratisk framtid, liksom resten av Harlem om man ska tro magkänslan.
Cecilia Burman
| < Föregående | Nästa > |
|---|





































