FIAC: modern och samtida konst i Paris

Van HoveEuropa kan stoltsera med några stora konstmässor – Basel, Milan, London – men ingen kan jämföras med Grand Palais magnifika utställningshall mitt i centrum av en av världens vackraste huvudstäder. Fiac off ställer ut på olika platser och i parker runt om i staden. Art Elysées och Design har satt upp sina utställningstält på Champs Elysées.

FIAC håller andan

Årets Fiac (16 – 21 oktober) var den 39de i raden med 182 gallerier från 25 länder. Denise René – som bland annat lanserade Olle Baertling i Paris – skulle ha varit överlycklig över att se så mycket abstrakt konst visas detta år. Denna välkända parisiska gallerist gick bort i somras 99 år gammal men hennes galleri fortskrider på vänstra stranden.

Men det var långt från säkert hur detta år skulle bli då hotet om en ny konstskatt låg som ett mörkt moln över Jennifer Flay – FIACs president – och konstsamlare, museer och gallerister. De drog en lättnades suck när det, precis innan mässan drog igång, bestämdes att den inte klubbats igenom. Men det höga skattetrycket och minskade kulturbudgeten kan bli ett framtida problem för den franska konstmarknaden.

Än så länge verkade det inte störa konstintresserade. Det var fullt med folk trots hög inträdesavgift (35€) men de flesta gallerier – mest tyska och amerikanska inget svenskt men ett danskt galleri, Nicolai Wallner – höll en hög nivå. Mycket måleri, mindre installationer och fotografier än föregående år, en del skulpturer också varav några färgstarka kitschiga kinesiska som Yue Minjun. Det abstrakta måleriet gör en stor comeback med klassiker som Arp, Miro, Schwitters men även samtida konstnärer varav en av de mest intressanta var Alfred Manessier med sina fem meter höga oljor – fulla av liv och färg – som han målat trots sina 80 år! Tysken Tom Eitel (född 1971) med sina starka färger, ensliga figurer och pessimism påminde lite om Hopper (som har en mega-utställning runt hörnet).

Få arabiska konstnärer i år. Om det har med den ”arabiska vintern” och konstnärers förtryck att göra vet jag inte. Desto mer asiatiska – japanska och kinesiska. Förhållandevis få ryska i jämförelse med deras penningstarka köpare.

Tom EitelUtöver de etablerade gallerierna har Fiac föryngrats och förnyats med uppkommande konstnärer på övre våningen. Men efter att ha trampat runt på de 9000 kvadratmetrarna är det knappt att även den spänstigaste orkar ta sig upp dit… Då kan det vara lägligt att sätta sig ned och se en av konstfilmerna eller föreställningarna som visas inom palatsets murar.

Det snurrar i huvudet efter några timmar av intryck, färger, känslor och jag bestämmer mig för att besöka Fiac off först dagen efter.

Fiac off

Utan några som helst förväntningar går jag in till ett av utställningstälten som sträcker sig mellan Grand Palais och Concorde och blir glatt överraskad. Flera intressanta gallerier från olika delar av Frankrike och med diverse specialiteter visar sina alster i en mera ”human” storleksordning. Jag fastnar för ”aborigene galerie” (www.aborigene.fr) med ett brett urval av australiensk urinvånarkonst. Deras pointillistiska verk som följer drömvärldens intrikata mönster är fascinerande. ”Ni kan följa upp några av våra konstnärer med ett besök på Quai Branly där de denna höst ställer ut” säger ägaren, Nicolas Andrin.

skulptur av James ChedburnEfter en titt på bland annat Serge Mindjiskys realistiska fotografikollage och ”Calder-liknande” men roligare upphängda mobiler i form av röda munnar eller fiskar och James Chedburns lustiga skulpturer, kom jag till ett smakfullt galleri vars färgskala gick i brun/grått med asiatiskt liknande zen-skulpturer och hypermoderna ”mandalas” tillverkade med guldtråd och färger av en ”mycket gammal dam” – Jani. Galleriet Capazza är 2000 kvadratmeter stort och vackert beläget intill ett slott i en 1600-tals byggnad, utanför Paris. Två andra giganter har installerat sina lokaler i Paris förorter: österrikaren Thaddaeus Ropac och amerikanen Larry Gagosian där de visar Joseph Beuys och Anselm Kiefer. Förhoppningsvis leder dessa till andra rubriker än ”Paris förorter brinner” och kanske till och med inspirerar nya konstnärer?

Installationer följer i Fiacs spår: i en fontän i Tuilieries trädgårdar häpnas jag över Susumu Shingus installation; bland smyckeaffärerna på Place Vendôme stoltserar tre monumentala smycken av konstnären Jaume Plensa och när jag promenerar över bron till Invalides möts jag av uppblåsta Stonehenge monument!

Paris har definitivt lyfts från att vara en något sömnig och ”mossig” huvudstad till en modern dynamisk konststad med nya gallerier som poppar upp likt svampar ur jorden och köpstarka konstintresserade investerare. Det gäller bara att hänga med!

Anne Edelstam, Paris.Text och bilder