”Big problems” med byråkratin

Oktobertorget framför parlamentet i Minsk var tomt på folk dagen innan valet. Foto: Erik von Platen– Problems, big problems, säger en visumadministratör till oss på Minsks internationella flygplats.

Det är fredag. Klockan är 21.00 och vi är på väg in i Vitryssland för att bevaka söndagens parlamentsval.

”Big problems” betyder att jag och fotografen (Erik von Platen) inte kommer förbi passkontrollen in i landet efter en nära en och halv timmes lång flygning med det statliga flygbolaget Belavia från Arlanda.

 Den vitryska visumkvinnan, som ser ut som om hon fortfarande lever kvar i det gamla Sovjet, kan inte hitta våra godkända pressackrediteringar.

Hon slår våra person- och passnummer i sin dator och bläddrar febrilt i en pärm med papper.

Handlingarna hittas inte.

– Big problems, säger hon gång på gång.

Efter nära två timmars väntetid förs vi sedan vidare till en gammal avstängd transithall. Vi blir – på knagglig engelska ­– tillsagda att klockan 10.00 på lördagsförmiddagen så ska vi få ett definitivt besked om vi får komma in i landet eller inte. Annars tvingas vi flyga hem igen med första bästa plan.

Fram tills dess är vi anvisade till två slitna galonsoffor. Bredvid oss har vi en ung kvinnlig vakt som övervakar oss hela natten.

Transithallen är kall och mörk. Vi erbjuds ingen mat, men får tillåtelse att tillsammans med vakten gå och köpa några öl och lite choklad i en av flygplatsens barer.

En gammal transithall väntar för dem som inte kommer igenom passkontrollen på Minsks flygplats. Foto: PrivatSenare under natten tillkommer fler som inte heller har fått komma in i landet. Först en ung spanjor, som säger sig ha kommit till Vitryssland för att träffa sin flickvän, som han tydligen har gjort gravid. Kort därefter anländer en norsk medborgare, en man som ursprungligen är från Irak, men som har sin familj i Vitryssland.

Ja, ni hör själva.

Själva är vi två pariajournalister.

Vi somnar för att tiden ska gå fortare.

Klockan 10.00 kommer våra domar.

När vi vaknar framåt sextiden på morgonen har ytterligare tre personer anlänt, dels ett yngre ryskt par och dels en äldre georgiskt man. Alla med samma problem.

 Timmarna går och till sist blir klockan äntligen tio. Men beskedet dröjer. Vid elva kommer flygplatschefen med en bister uppsyn.

– You must go home, political, säger han på en lika knagglig engelska som visumdamens och begär våra flygbiljetter till hemresan som han ska boka om.

Som tur är har vi köpt biljetter som inte går att boka om.

Det ger oss tid.

Fotograf Erik, som har skött våra visumhandlingar, ringer till det vitryska utrikesministeriet (öppnar 10.00) för att få klarhet i varför vi har nekats inträde.

I Minsks språkliga universitet var det glest mellan dem som röstade. Foto: Erik von PlatenDärifrån är beskedet lite oväntat ett helt annat.

Mannen från utrikesministeriet återberättar att vi har fått klartecken samt att han har faxat uppgifterna till flygplatsen för flera veckor sedan.

Efter en massa om och men – och tack vare att det ryska paret hjälper oss som tolkar – lyckas vi få passkontrollpersonalen att göra en sista koll i visumkontoret.

En halvtimme senare får vi komma in i landet. 15 timmar och 45 minuter efter att vi landat med vårt plan.

Det här visar sig bara vara en av flera sega byråkratiska incidenter som vi och framförallt befolkningen dagligen utsätts för i Vitryssland.

Vi hämtar ut vår hyrbil och kör in mot centrala Minsk. Efter att ha fått nycklarna till vår lägenhet, parkerat och lämnat våra saker – åker vi tunnelbana till Oktobertorget (där parlamentet är beläget) – för att få en känsla av stämningarna inför söndagens parlamentsval.

Det är tyst och ödelagt trots att det är eftermiddag och dagen före valet.

Inga valaffischer över huvud taget, bara en gigantisk plansch som säger att det är val i morgon, söndag.

Bredvid torget står en minibuss med KGB-vakter som övervakar att ingen obehörig gör något olagligt på torget.

Erik tar en rad med bilder och går fram till parlamentet och fortsätter knäppa foton.

Ingenting händer, trots att journalister tidigare har gripits för att ha fotograferat just den här byggnaden.

Inte ens KGB brys sig om valet, det säger en hel del.

Dagen efter besöker vi en av stadens vallokaler.

Just den som vi har valt ut ligger inne i Minsks statliga språkuniversitet – och det är en lika märklig upplevelse som den på Oktobertorget.

Det är helt tomt – förutom ett tiotal valarbetare, oberoende valobservatörer och vakter. Under den timme vi är där är blott tre personer inne och röstar.

Enligt en av valobservatörerna så ökade antalet röster med ett 30-tal under en minut, trots att ingen ny väljare varit inne i vallokalen. Foto: Erik von PlatenEfter en stund kommer en av de oberoende valobservatörerna fram och säger att nyss ökade röstantalet med 30 sedlar på en minut.

Valsystemet är med andra ord inte säkert, det är bara en chimär. De som Aleksandr Lukasjenko ville ha in i parlamentet kommer in.

Det fuskas inte bara för att rätt kandidater ska komma in – utan det görs också för att röstantalet ska komma över 50 procent så att valet inte ogiltigförklaras.

Valobservatören, som vi pratade med utanför byggnaden, berättar att det i just den här vallokalen totalt lagts till omkring 150 av 800 röster från ingenstans – då det inte har stämt med deras egen sammanräkning.

Utanför entrén träffar vi även en 40-årig man som kommit hit av just den här anledningen.

– Jag ville bara kolla att mitt namn inte är struket, så att det inte har används i fusket. Jag var här i morse också och kontrollerade, sa han.

Vad tycker du om att behöva göra så här, och vad kan du göra åt det?

– (Tystad…) En person frågade sin läromästare, hur länge ska vi behöva vänta? Och läromästaren svarade: länge. Personen frågade tillbaka: men hur länge? Jättelänge, svarade läromästaren. På samma sätt är det med de här valen. För att få en förändring måste vi göra något själva och inte bara vänta som Lukasjenko vill. Då kommer vi att få vänta jätte, jätte, jättelänge.

En annan person som stannade till utanför vallokalen var en 22-årig kvinna, som är student på universitet. Han valde att rösta på riktigt.

– Jag var hemma och tittade på tv och där berättade de att om inte fler skulle rösta så skulle det bli omval och det vill jag inte, sa hon utan att berätta om vem eller vilket parti hon röstat på.

Anledningen till att vi står utanför byggnaden är att det inne i byggnaden sitter vakter från KGB och övervakar att inte någon säger något olämpligt. De övervakar även valvolontärerna så att de får ihop den beställda röstmängden.

– Får man en fråga om man vill ställa upp som valvolontär, så har man inget val. Svarar man nej vet man att det kommer att få konsekvenser, säger valobservatören.

Så funkar byråkratin i Vitryssland, ett land som bara är en och en halv timmes flygresa bort från Stockholm. Tilläggas bör att hemresan gick problemfritt.

Gustaf Andersson