Exceptionell shopping

antikviteterKriser till trots så säljs det konst och antikviteter till höga priser i Frankrike. Antikbiennalen på Grand Palais, Christie’s försäljning av Hélène Rochas hem i Paris och auktionsverkets presentation av konstnären Endre Nemes på Svenska Institutet i Paris – är bevis nog för att köpare och pengar finns.

Antikbiennalen

Årets biennal gick av stolpen för 26te året i rad i Grand Palais, i centrala Paris. Karl Lagerfeldt – modegurun – fick i uppdrag att dekorera palatset i gammaldags stil med vitmålade fasader som skulle påminna om hur Champs Elysées såg ut på 1800-talet och en luftballong som vajade från glastaket. 122 utställare med flera tusen unika objekt drog till sig rika samlare från världens alla hörn samt mera modesta amatörer. Möbler för några hundra euros erbjöds bredvid till exempel Andy Warhols porträtt på Liz Taylor à 30 miljoner euro. Det nya för i år var annars alla de utsökta smycken som var till salu. Men det kanske mest frapperande var köparna. Marknaden tycks ha skiftat från européer, amerikaner och japaner till ryssar, ukrainare och en hel del kineser. Det märktes även på smaken: ju mer guld och diamanter desto bättre verkade det som. Inget för sparsmakade!

Hélène de RochasHélène Rochas

Annat var det på Christie’s visning av Mme Rochas eleganta och raffinerade smak. Hennes hem auktionerades ut den 27 september efter två veckors visning på det anrika auktionshuset – grundat 1766 av James Christie. Mme Rochas – känd som ”la belle Hélène” eller den vackra Hélène – skapade under 60 år sitt eleganta Paris hem. Men utöver den tidstypiska elitistiska franska smaken lade hon till en internationell, modern ådra i sin inredning. Hon samlade konst av Andy Warhol (fyra porträtt på henne), Kandinsky, Vuillard, Balthus och en stor terrakottavas av Picasso. Dessa blandades med möbler och tyger i orientalisk stil samt bord och stolar smidda av Diego Giacometti.

Samtidigt som vännerna Yves Saint-Laurent och Pierre Bergé, var Mme Rochas en av de första att lansera och utvidga en viktig art déco samling.

Denna klassiska skönhet utstrålade även en kärleksfullhet och inre styrka. Genom sin smak, frihet och öppenhet lät hon både kända och okända konstnärer komma till sin rätt. För vad vore konstnärer utan sina mecenater?

Endre Nemes

Endre Nemes Det var på Svenska Institutet som världens äldsta auktionshus (grundat 1674) – Stockholms Auktionsverk – visade och presenterade Endre Nemes. Denne fascinerande konstnär från slutet av 20-talet fram till sin död 1985 hann måla verk i helt olika stilar – realism, kubism, emaljmålning, färgsprakande kollage – som säljs i oktober i Stockholm. Endre föddes i Ungern 1909. Han började sin karriär som journalist och poet innan han målade på heltid. 1938 emigrerade han till Finland men tvingades fly till Norge och sedan vidare till Sverige på grund av andra världskriget. På -40 talet medverkade han i gruppen Minotaur och ställde ut i Malmö sedan skapade han tillsammans med bland annat Eric Grate konsttidskriften Prisma. 1948 fick han svenskt medborgarskap enbart ett år efter att han blivit utnämnd till rektor och lärare för Göteborgs konstskola som kom att bli känt som Valands konstskola.

Utöver detta ämbete, skapade han scener och kostymer för baletter, gav sig in på att experimentera med emalj på Gustavsbergs fabriker. Dessa blev några av hans mest spännande och intressanta verk. Hans första monumentalverk i emalj var klockan i Västertorp. Han reste mycket och gjorde sig ett internationellt namn med konstnärspris (i Tokyo 1968), åtföljt av flera andra.

Under 70-talet började han arbeta med vävnader som ytterligare en konstform.

Endres fascinerande och varierande verk representeras bland annat i Göteborg, i Stockholms parlament och i det forna Tjeckoslovakien. Hans konstnärskap är så brett och intressant att det är omöjligt att förbli oberörd. Men emaljerna är nog de verk jag föredrar om jag nu skulle få välja…

Konstnärer är och förblir kulturella brobyggare därför är konsten så viktig och mecenater, försäljare, köpare gör att dessa kan fortsätta att sprida glädje, inspiration och liv i våra hem och själar. Men även staten har en roll att spela. Politikerna borde satsa mycket mer pengar på att främja något som gör oss – utöver djuren – till unika kulturella varelser, till skapare.

Anne Edelstam, text och bilder