Inrikes nyheter

Socialdemokraternas ledarideal under lupp

Petra PauliAtt en doktorsavhandling i historia ventileras den 1 juni och har som sista referens den 7 mars (not 326) samma år, alltså inte ens tre månaders avstånd mellan en händelse som sådan och det som reflekteras i det vetenskapliga arbetet och sätts in i ett historiskt resonemang samt bildar grund för ställningstaganden, är ovanligt. Men Petra Pauli har arbetat snabbt med sin avhandling Rörelsens ledare, och hade kanske också lite tur med händelseutvecklingen – socialdemokratins akuta ledarkris. Mycket hände så förvånansvärt snabbt. Om vi å andra sidan ser på den tidiga socialdemokratin kunde man i början av 1900-talet hantera spänningarna genom strikta karriärvägar.

Lars Berggren, professor från Lund, som var opponent och alltså hade till huvuduppgift att granska avhandlingen och föra ett resonemang med Petra Pauli, jämförde med sig själv, sitt arbete när det begav sig och framhöll att han själv minsann hade tagit betydligt längre tid på sig med sin avhandling och att han minsann kom från en ”teoritung” institution.

Dock, Petra Pauli lät sig inte provoceras utan höll en säker attityd, menade att begränsning till huvuduppgiften var viktig för att få arbetet i hamn. Hennes metod har varit att gå igenom ett brett memoarmaterial, och driver tesen att det som skribenterna själva fört fram får gälla som vittnesbörd. Kritiken om huruvida internationella utblickar hade tjänat undersökningen mötte hon också med argumentet; perspektiv på undersökningen som sådan, alltså även här avgränsning.

Två diskussioner ska återges. Dels klassificeringsmönster och dessutom periodiseringsmetodik togs upp. Hur man ska sortera upp yrken och klasser på ett relevant sätt är och förblir ett dilemma, vart ska, för att ta ett exempel, en lokförare placeras? Uppåt eller nedåt i hierarkin, kan vi undra. Är det så säkert att periodiseringen på ledarna är den optimala? Finns det omvärldsfaktorer och strukturella skeende, det hade också kunnat bli intressanta resonemang.

Det är förvånansvärt sent som demokratiseringsideal med fokus på jämställdhet trängde in i den socialdemokratiska rörelsens höga ledningsnivå, faktiskt så sent som 1990-tal.

Sista chansen – Clandestino Festival Röda Sten, Göteborg 8-10 juni

StaffClandestino Festival är en egensinning institution i den alternativa musikvärldens Göteborg. Närmare bestämt musik på gränsen mellan hela världens klubbmusik och traditionella klanger från fjärran. Legendariska dubhjälten Linton Kwesi Johnson, de beslöjade männen i ökenbluesbandet Tinariwen, jättehäftiga kongolesiska musikgruppen Staff Benda Bilili som man kan se en dokumentär om.

Det är verkligen många fantastiska musikaliska ögonblick som ligger framför oss, men också beskedet i årets programblad att detta blir den sista festivalen i denna form. Känns lite sorgset, men kanske oundvikligt eftersom det handlar om ett fenomen vid sidan av alla genrer. Clandestino Festival har ägt rum årligen i Göteborg sedan 2003. Det är en alternativ musikfestival som också inkluderar andra konstformer och samtal. 

Norrlands litteraturpris till skröna från lappmarken

Norrländska litteratursällskapets ordförande Magnus Ottelid läser juryns motiveringGYSINGE Norrlands litteraturpris 2012 tilldelades författaren Björn Löfström för hans debutroman ”Babels torn i Bojtikken – jojkar från Västerbottens lappmark”. Priset delades ut i samband med Norrländska litteratursällskapets Sommarmöte i Gysinge mellan Sandviken och Gävle. Björn Löfström kunde själv inte närvara, utan priset togs emot av hans förläggare Anna Bengtsson från det lilla Stockholmbaserade förlaget Ersatz.

Juryns ovanligt utförliga motivering lyder som följer:

” Vissa böcker har sitt eget universum på något sätt. Man måste in i det och låta sig omslutas av det, acceptera det, för att nå bokens själ, djup och tyngd, om man så vill. I Björn Löfströms debutroman finns definitivt ett eget universum. Detta kosmos har en specifik tid: 1960. Närmare bestämt den så kallade ”vårhelgen”, den försenade midsommarhelgen. Det finns också stadig förankring i en plats: Bojtikken i Västerbottens lappmark. Romanens enkelhet ska inte underskattas, berättelsen går en rakt i magen. Nioåringens blick, iakttagelser och upplevelser vecklas ut och utvecklas, växer i omfång och djup. Berättaren må vara ett barn, men hans reflektioner och frågor har en mogen komplexitet. Löfströms sätt att placera världsskeenden i den lilla byn, hans ömsinta och fördomsfria beskrivningar av hög som låg, lapp, halvlapp, tattare och borgarbracka, är genialiska.

Nabokov-kväll på Myra Franklins bokkafé

Svetlana Polsky leder diskussionen om Vladimir Nabokovs författarskapVladimir Nabokovs roman Lolita är ständigt aktuell. Därför berättade Svetlana Polsky, verksam vid Göteborgs universitet, om Vladimir Nabokovs författarskap och ledde den efterföljande diskussionen om Lolita på Myra Franklins bokkafé den 24 maj i Göteborg.

Myra Franklins bokkafé öppnade i december förra året och har redan hunnit med en hel del kulturella arrangemang och litterära aftnar. Inne i det största rummet i caféet, där vi samlas denna kväll är väggarna röda och böcker finns att finna längs takhöjd. Det är en gemytlig atmosfär och jag njuter av den vänliga och familjära stämningen som tycks råda mellan personal och besökare, där jag sitter med min rykande heta kopp te framför mig.

Inledningsvis får vi veta att Myra Franklins bokkafé skulle ha ryskt tema och att de letade efter en forskare som skulle kunna komma och berätta om något i anknytning till detta. Att det blev just forskaren Svetlana Polsky berodde på att de fastnade för titeln i hennes avhandling Död och odödlighet i Vladimir Nabokovs ryska noveller. Denna avhandling uppmärksammades även internationellt när den publicerades 1997.

Någon i publiken frågar om det kan ha varit så att Vladimir Nabokov personligen var rädd för vuxna kvinnor och att han därför levde ut dessa tankar genom sina texter där nymfomani var ett vanligt förekommande tema. Men Svetlana Polsky menar att man inte får blanda ihop författarens litterära verk med hans privatliv. Hon förklarar att hon studerar texter och inte människor. Vladimir Nabokov var lyckligt gift i femtio år och tillägnade alla sina böcker åt sin fru som läste hans manus och som man kan säga var en förutsättning till att han lyckades som författare, eftersom han inte fick något publicerat innan han träffade henne.

Halmstads stråkensemble hedrar folkmordens offer i projektet Ung musiksamverkan Sverige-Armenien

De svenska musikerna hedrade offren för folkmordet genom att spela ett stycke och lägga mer varsin ros vid den eviga elden. Foto: Ole SandEtt efterlängtat besked nådde Halmstads stråkensemble. De hade äntligen fått svar från sin ansökan angående projektbidrag inom Ung och Aktiv inom Europa. Ungdomsstyrelsen beslutade att Stråkensemblens föräldraförening samt Föreningen Kulturverket får 29303 Euro av medel från EU. Pengarna skulle oavkortat gå till projektet Ung musiksamverkan Sverige-Armenien, ett innovativt och musikaliskt utbyte mellan två olika länders ungdomsorkestrar. Halmstads stråkensemble skulle besöka Armenien och lära känna landet och dess kultur. Huvudsyftet med resan blir att besöka SYOA, State Youth Orchestra of Armenia, en armenisk ungdomsorkester med studenter från 17-22 år som går på Musikhögskolan i Jerevan, Armenien. De svenska ungdomarna lämnade Sverige den 11 maj för sin resa till Armenien. De armeniska ungdomarna kommer förhoppningsvis att besöka Sverige. Resan för armenierna är planerad någon gång runt maj, 2013.

Utbytet blir starkt, då de båda länderna skiljer sig mycket i utveckling och kultur. Stråkensemblens föräldraförening driver projektet, Föreningen Kulturverket   och Kulturskolan stödjer. Kulturverket menar att musiken i detta projekt, är ett medel för att nå flera syften. Musiken blir till ett mänskligt och musikaliskt möte mellan ungdomar i dessa två länder, med s.k. intrakulturellt innehåll, och informellt lärande. Detta kan öka förståelsen för andra samtidigt som ungdomarna lär sig mer om sig själva, som man ofta gör när man är i en helt ny situation. Kulturverket hoppas att projektet skall få nationell- och internationell spridning så att fler kommuner och länder får information om att det finns möjlighet att söka dessa bidrag. 

Kom Vi sjunger Barnkammarboken

Sara Edwardsson på Draken i Göteborg Foto CosmosKom Vi sjunger Barnkammarboken presenteras av Cosmos Live. Den populära bokserien innehåller liksom konserten klassiska svenska barnvisor. Men på konserten kan man också höra hits med de i barnens värld superkända bolibompaprogramledarna och artisterna Amy Diamond, Nassim Al Fakir och Sara Edwardsson! Tillsammans med en ensemble av barn och vuxna sjunger de barnens favoritmelodier om krokodiler, kakor och kramar.

Med ett biljettpris på upp till 350 kr är det ändå helt fantastiskt att hela den gigantiska och klassiskt vackra Drakens salong vid Järntorget är proppfull med barn och föräldrar, 713 platser finns det. Mycket förväntan i luften, men också mycket otålighet och irriterade föräldrar vars barn tycker att de vill gå hem medan de väntar på att det ska hända något på scenen.

Så börjar det! Förbandet är Tvillingarna, Truls och Jag – en familjeorkester med mycket fina texter om relationer mellan barn och föräldrar och speciellt pappor eftersom det är han som är Jag i bandnamnet. Men det är lite svårt för de mindre i publiken, de är ju faktiskt från 2 år så kanske lite malplacé samtidigt som jag sjunger med i deras catchiga refränger och min son klappar händerna. Kanske gör han det för att jag gillar det…

165 år gammal svensk deckarpjäs

Jean Bolinders program för ”Hittebarnet”.Kan lustspelet ”Hittebarnet” som uruppfördes den 24 maj 1847 på Kungliga Djurgårdsteateatern vara Sveriges första deckarpjäs? Den frågan ställer deckarförfattaren, konstnären, regissören med mera Jean Bolinder i samband med att han för andra gången står bakom en uppsättning av detta teaterstycke av August Blanche (1811-1868). Premiären den 12 maj kommer att övervaras av Deckarakademien, som samtidigt sammanträder i Lund.

Första gången Jean Bolinder satte upp ”Hittebarnet” var med Polhem Drama i Lund 1995, då med komikern Måns Nilsson i huvudrollen som den gamle rike ungkarlen Konjander. Konjander är mannen som när han kommer hem efter en våt utsvävning på Operakällaren finner ett litet barn i sin säng. Han blir rasande och framstår som en parodi på en detektiv när han i sin omgivning tycker sig se den ene efter den andre som tänkbar förälder till hittebarnet.

Sedan tio år tillbaka arbetar Jean Bolinder med Petersgårdens Drama i Lund. Det är ingen teater i vanlig mening utan en teaterskola, där unga människor i Svenska Kyrkans regi och med stöd av De lekande barnens fond kostnadsfritt får lära sig professionell teater med tonvikt på hur man rör sig på en scen.

August Blanche var före August Strindberg Sveriges mest spelade skådespelsförfattare. Flera av han skådespel är fortfarande aktuella, som ”Ett resande teatersällskap” och just ”Hittebarnet”. Blanche har för eftervärlden också inrangerats i raden av Stockholms-skildrare med en rad novellsamlingar och romaner, inte minst flera kriminalberättelser där han nästan uppfinner just deckaren.

Stockholms internationella seriefestival 2012

Apart förlag in actionDet var en helg med många serier, glad skratt och en del tårar, en tid för serieälskare i alla åldrar.

Den seriemässa som tidigare hette SPX har den här gången döpts om, men annars är allt sig likt. Förutom att seriegeneralen och tillika Serietekets chef Kristiina Kolehmainen allt för tidiga bortgång i år.

Det arbete som hon och hennes kolleger har gjort för att etablera serier som både konstform och medium går inte att underskatta. Det vittnar även alla ditresta gäster om som rest dit både från Europa, Ryssland och Kanada, plus en del länder till.

För dem som älskar serier i alla dess olika uttryck var de här dagarna intensiva, sprängfyllda av olika föredrag och seminarier och även förstås en hel del tecknade serier. Seriegiganten Johan Wanloo lockade till många skratt under sin presentation av webbserien: Rock Manlyfist- mästaren av Space Karate (den ohängde bastarden mellan Remo, humor och 1980-tals VHS:er).

En annan stor trend man lägger märke till är alla de tjejer som tecknar i japansk mangastil. Det verkar vara något av en boom av egenproducerade mangaserier, vart det kommer att leda har jag sett rätt lite av just nu. Men, om ett par år kan vad som helst hända.

Vi minns världens mesta serietant

Kristiina Kolehmainen,väggen med majoriteten av porträttenHomage to Kristiina Kolehmainen, 21 November 1956-27 March 2012 På Kulturhuset, Stockholm 27 april

Kristiina Kolehmainen var nog en av vår tids största eldsjälar, inte bara i dagens Kultursverige utan även internationellt. Hennes hastiga bortfall den 27:e mars i år gav ett enormt gensvar av minneshyllningar i facebookstatusar och korrespondens till Serieteket, hennes livsverk.

Många är de som hon kom att lära känna och som har skickat hyllningar till henne, inte bara från Sverige och Finland där hon var född utan även från Schweiz, Frankrike och Ryssland för att nämna några av de länder som hon ofta besökte.

På mindre än en månad har Anders Lundgren och hans övriga kollegor på Serieteket lyckats med att skapa den minnesstund och gravöl som Kristiina själv önskade att en sådan skulle hållas. Med goda vänner, mat och dryck i musikens och de glada minnenas tecken. Hon ville inte att det skulle vara en sorgsen tillställning. Nu går det knappast att undvika en och annan fälld tår och stockning i halsen men på det hela taget blev kvällen fylld med barnaskri, muntra skratt, glada hågkomster, svängig musik och till och med ett par danssteg av några som kommit för att hylla denna viljestarka och varma kvinna.

Burlesk säsongsavslutning med Göteborg Baroque

Göteborg Baroque. Foto: Krister Engström.Den fristående musikensemblen Göteborg Baroque uppträder mellan den 24 och 25 april i Tyska Christiane kyrka i Göteborg. De bjuder på Dödssynder, ett verk inspirerat av Das Jüngste Gericht av Dieterich Buxtehudes som sällan framförts i Sverige i dag.

– Från början skrevs verket som en varning för allmänheten om att synda för mycket, säger Martin Thörnqvist som medverkar som tenor i föreställningen.

Verket är det närmaste Dieterich Buxtehude kom att skriva en opera och skrevs inför marknadsdagarna i Lübeck på 1600-talet. Den är folkligare och mer burlesk än en vanlig opera och skildrar tre av de sju dödssynderna, kampen där Girigheten, Högmodet och Lustan gör allt de kan för att dra ner människorna i fördärvet. När Das Jüngste Gericht framfördes för första gången sägs det att man till och med var tvungen att tillkalla polis för att hålla ordning på publiken.

Nu kan man alltså sitta i kyrkbänken och se och lyssna på de sju dödssynderna. Det passar kanske bra, eftersom det var just inom kyrkan som idén som dödssynderna först formulerades. Den skiljer på dödliga och förlåtliga synder. De förstnämnda är de svåra synder som är oförlåtliga och som man begår medvetet, utan att bry sig om dess konsekvenser. De anses ha sitt ursprung i den tidigt kristna kyrkan och dess klosterrörelse på 400-talet. Men först år 600 gav oss påven Gregorius den store den nuvarande listan över de sju dödssynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet. Dessa kom senare att modifieras något och tillsammans sammanfattar de bibelns budskap om synd.

Att Dödssynder från början var sedelärande illustreras av att en god själ hamnar i himmeln och den onda i helvetet.