Umeå W.I.S.P.-representanter ledde lunch-samtal under MADE

Lunchsamtal på WISPMaria Westin är en av två W.I.S.P.-medlemmar som anordnade lunch-samtal på Operaplan utanför Norrlandsoperan under festivalen. Hon är nyss aktuell med pjäsen om Hagamannen, "Fjäriln vingad syns på Haga", som hon skrivit manus till. Eva Gustafsson är den andra medlemmen, och verksamhetsledare för Teatercentrums norra region. Under festivalens gång har de under fyra dagar med olika teman som introduction (dag ett), construction (dag två), deconstruction (dag tre) och reconstruction (dag fyra) diskuterat omkring frågor som jämställdhet och tillgänglighet i Umeås kulturliv. Maria och Eva har tillsammans med publiken och representanter från Umeås kulturliv diskuterat hur man skall kunna skapa ett kulturliv i Umeå som är jämställt, och hur man skapar och omskapar konstnärliga rum.

Tydligen jobbar Teatercentrum just nu med jämställdhet och med tillgänglighet - stämmer det?

- Det stämmer att Teatercentrum också arbetar med tillgänglighetsfrågor, inte minst här i Norra regionen där vi samarbetar med Ögonblicksteatern kring en scenkonstfestival med tillgänglighetstema, Festival Normal, som kommer att äga rum i höst, säger Eva.

Tillgänglighetsfrågorna kom eventuellt upp under torsdagens diskussioner, då det handlade om konstnärliga rum. Jag var inte närvarande då och vet inte säkert. Kom det upp något om hur man blir av med funktionshinder i det offentliga rummet i diskussionen? Funktionsnedsättning och hinder i det offentliga rummet fanns inte med som något uttalat tema, men kom naturligtvis upp i diskussioner som handlade om vem kulturen och scenen är tillgänglig för, både fysiskt och socialt. Jag hörde Kjell Englund, VD och konstnärlig ledare för Norrlandsoperan, säga alldeles i slutet av diskussionen att man med MADE velat få alla att känna sig välkomna. Någon nämnde även slöjden som något som inte släppts in tillräckligt i det konstnärliga rummet.

Många tankar har kommit fram under de här dagarna, Maria Westin nämner några av de åsikter som framförts. Arkitekturhögskolan anses viktig eftersom den jobbar på ett fysiskt plan.

- Det kan vara inre eller yttre rum, säger hon, det krävs då också resurser, och någonstans att använda sin kreativitet, en verkstad. Andra har talat mer om det inre rummet, som går att finna när man påtar i sin trädgård, tillägger hon.

Under festivalens gång har Maria och Eva arbetat omkring frågor som tillgänglighet och jämställdhet. I fyra dagar - med var sitt delmoment: introduction (dag ett), construction (dag två), deconstruction (dag tre) och reconstruction (dag fyra) har de haft inbjudna gäster som representerar olika delar av kulturlivet, och, tillsammans med publiken, diskuterat kring hur man ska skapa ett jämställt kulturliv i Umeå och hur man bygger och bygger om konstnärliga rum.

Hur W.I.S.P arbetar

Syftet med W.I.S.P är att lyfta fram en motvikt till alla de osynliga nätverk som existerar inom scenkonsten, och i och med att man diskuterar jämställdhet väcker man funderingar, även hos män.

Män kan vara stödmedlemmar i föreningen, men förkortningen står för "Women in Swedish Performing Arts", det är alltså ett nätverk för kvinnor.

Maria berättar att hon fastnade för undertiteln "eller What is stha problem!" när hon slöt sig till gruppen. Det är en rikstäckande organisation. Eva Gustafsson var medlem redan innan det fanns en Umeå-grupp, men det är tråkigt att vara medlem när man inte kan träffas, tycker hon.

Vad finns det för scenkonst inom föreningen, förutom att många sysslar med teater? Undrar jag?

- Det finns musiker, och även bildkonst, säger Eva.

Runtom Operaplan sitter personer och högläser ur olika böcker. Det är en het dag.

-Rubrikerna construction, deconstruction och reconstruction ingår även i performanceverket "Beloved books", upplyser Eva.

Erika Chotai, Text och bild