Teatergruppen Unga Tur och Frans Lehár

altDen unga teatern använder ofta unga konstnärer som scenografer och Det kan resultera i de mest otroliga skulpturala berättelser som kan vara till glädje för en både etiskt och estetiskt sinnad och alltså även konstintresserad teaterpublik.  Teatergruppen Unga Tur i Kärrtorp utanför Stockholm har satt upp en operett på ett egensinnigt och experimenterande sätt. Leendets Land, av Frans Lehár från 1929 har en stor svart skulptur av avsågade, itusågade och nedsågade pinnstolar, bokhyllor och nattduksbord och pallar som scenbild. Det är konstnären och scenografen Anne Hellandsjö som gjort den. Dessa gamla hemtrevliga och genast identifierade trämöbler är både halta och lytta och fungerar som en halsstarrig trappa. Trappstegen är både på snedden och tvären och den är centralt placerad mellan de två scengolven som ligger ovanför varandra.

Denna skulptur är ca två meter hög och ännu bredare än den är hög. Den sitter fastspikad i golv och vägg och fungerar som en ganska så livsfarlig trappa mellan de två planen. För mig för den genast tankarna till en av våra allra bästa träskulptörer Lars Kleen som gjort staplar av sammanträdesrumsstolar som ett livsfarligt bygge

som ser bräckligt ut. Unga Turs variant är av mera hemliknande natur.

Det är köksstolar, sängkammarmöbler och badrumspallar som återbrukats.

Och de utgör ingen bräcklig skulptur utan är ordentligt fastspikade i väggen och en bit ut på golvet. Går man nedför den här knaggliga trappan finns knappt någon återvändo. Här hamnar man i underjorden, men den är bara skranglig till sitt uttryck. Den håller för allt spring upp och ned hela tiden. Här möter man såväl Orfeus och Eurydike som exotiska geishor och annat löst folk. Denna scenografiskulptur fungerar praktiskt trots

sin nedsågade, ihopfixade orimlighet. Kanske har Anne Hellandsjö varit på Herrekiperingen på Kocksgatan 17 i Stockholm som också rymmer Galleri Herrekipering och tittat på deras scenografiska möbelcollage på väggen bakom disken och blivit inspirerad - det ser nästan så ut!

Ann Mårtens