Med tonvikt på nyskriven dramatik

Sandra Gustafsson & Helena Lindvall Foto: Stephan AhldénJust nu är den fria gruppen "Teater Tindra" aktuell med föreställningen Cabaret C, en allvarlig komedi om en av de största folksjukdomarna i världen, cancer. I höstas kunde man se Tindra i Vi drömmer vi hoppas, en pjäs som handlade om brustna förhoppningar och drömmar. Härifrån till Cabaret C är steget långt både ifråga om ämne och sättet att föra fram ett seriöst tema. Med anledning av den nu aktuella uppsättningen Cabaret C samtalade jag med Helena Lindvall, en av gruppens medlemmar. Teater Tindras andra ordinarie medlem är Sandra Gustafsson.

Berätta lite om vad du och Sandra Gustafsson har för bakgrund och hur Teater Trinda bildades.

- Sandra Gustafsson har utbildat sig till skådespelare på Calle Flygares teaterskola och jag själv började min skådespelarbana på Spegelteaterns tvååriga teaterutbildning. Jag och Sandra träffades första gången 2003, men Teater Trinda bildades formellt som grupp först 2007 och vårt arbete påbörjades då. Vi hade dessförinnan bland annat spelat teater tillsammans på Fjäderholmarnas teater, berättar Helena Lindvall.

Har Teater Trinda generellt något speciellt tema i sina uppsättningar?

- Vi spelar helst nyskriven svensk dramatik som aldrig setts tidigare för att kunna uppmärksamma nya manusförfattare. Våra projekt består också mestadels av allvarliga ämnen

Hur fick ni idén till Cabaret C?

- Manusförfattaren Petra Hjortensjö hade sett vår första uppsättning och kom till oss. Vi läste hennes manus och blev väldigt berörda vilket i sin tur ledde till att vi kontaktade Cancerfonden och fick dom intresserade.

Helena Lindvall vill dock betona att fonden inte sponsrar föreställningen även om en viss del av intäkterna från biljettförsäljningen kommer dem tillhanda.

Själva historien i Cabaret C är mycket tragisk. Var det en svår balansgång att lägga in humoristiska inslag i ett så allvarligt ämne?

- Ja verkligen. Risken fanns ju hela tiden att karaktären Marilyn Monroe som dyker upp i huvudpersonens dröm skulle ta över föreställningen och att det verkliga budskapet skulle komma i skymundan, det gjorde oss lite nervösa. Vi diskuterade det här jättelänge, men det känns som om vi lyckades balansera det.

Hur är det att å ena sidan spela den sjuka Delma, å andra sidan Marilyn Monroe i drömmen. Det måste ha inneburit svårigheter att pendla mellan dessa situationer?

- Det var svårt att i ena stunden vara svårt sjuk och i den andra att befinna sig i drömtillvaron. Mycket instuderande och research ligger bakom, men man måste tänka sig symptomen framför sig när man spelar. Rollen fick "glida på känsla och följa med i stunden." Det är ju helt olika stämningar som pendlar fram och tillbaka.

Cabaret C innehåller dans och sångnummer också, var det någon koreograf som tog sig an detta?

Vår regiassistent Viktoria Sjöholm har hjälpt oss mycket med just koreografin. Dessutom har vi tittat mycket på kabaréer i allmänhet. Sandra har erfarenhet av dans liksom jag av sång.

Det är en intressant men samtidigt skrämmande uppsättning som teater Trinda tagit sig an i och med Cabaret C. Sättet att närma sig gestaltningen av dödlig sjukdom är både ovanlig och djärv. Pjäsen spelas två gånger i veckan under maj månad på Scen Gavelius.

Jens Wallén