Idrott och kulturliv –- två motsatta polariteter?

Image

Biblioteket i Örnsköldsvik

Rätten till kulturupplevelser ses som så viktig att den av FN jämställs med rätten till hälsa och utbildning - men hur dina möjligheter ser ut varierar kraftigt beroende på var du råkar bo. I Örnsköldsvik, 53 mil norr om huvudstaden, har ishockeyn sedan länge haft en monopolställning över kulturlivet.
"Den här staden är inte stor nog för oss båda".Så skulle man i korthet kunna sammanfatta det spänningsförhållande som råder mellan idrotten och kulturlivet i Örnsköldsvik och Ångermanland.En mackanställd, vars hockeyintresse aldrig varit i paritet med den övriga ortsbefolkningens, sammanfattar den lokala mentaliteten med en uppgiven suck.
- När det pågår en hockeymatch säger folk inte "hej" när de kommer in och handlar, berättar hon. De säger "vad står det?".

Bandyspelare sadlade om
Hockeyns influens över Nolaskogsbygden är svår att förbise. På 1920- och 1930-talet spelade ett antal lokala klubbar bandy på naturisarna i bygden, men utvecklingen tog fart i ny riktning när stockholmaren Einar "Knatten" Lundell kom till staden i februari 1938. Med sig hade han klubbor, puckar och regelböcker som delades ut till nyfikna bandyspelare, och 21 februari spelades den första hockeymatchen i Örnsköldsvik.

Under snötunga krigsvintrar fick sedan ishockeyn ett försprång - helt enkelt för att en hockeyplan var mycket enklare att skotta - och vid 40-talets slut hade så gott som alla lokala idrottsföreningar ett eget hockeylag.

Skogskoncernen MoDo har också haft avgörande roll för hockeylagets utveckling. Redan 1939 såg företaget till att skänka sarg och belysning till utebanan, och när klubben 1958 fick en egen, konstfryst bana var det än en gång MoDo som sponsrade. Någon jämförelse på kulturfronten går helt enkelt inte att göra.

Hockeyn har i decennier haft en särställning, såväl när det gäller sponsorpengar och mediauppmärksamhet som publikintresse och ideellt engagemang.

Historien viktig
Hur en sådan obalans uppstår är inte helt lätt att besvara, men få är bättre lämpade att försöka än lokalprofilen Arne Söderström.

Den i dag pensionerade historikern och museiintendenten blev ett nationellt välkänt ansikte på 80-talet, när han under åtta års tid agerade bisittare åt Gunnar Arvidsson inför miljonpublik i Café Sundsvall.

Söderström har på nära håll följt bygdens kulturliv genom åren - och brunnit för det. Han vittnar om ett rikt historiskt kulturarv som förtjänar mer uppmärksamhet än vad det har fått.

- Vi måste ju värna om vår historia, poängterar han. Den om inte kan se bakåt kan inte heller se framåt.

Även områden som musik och teater har med åren hamnat alltmer i skymundan.

- Förr fanns det gott om kulturarrangemang här, konserter och operetter, men det där dog liksom ut mer och mer.

Sporten prioriteras
Hockeyns grepp har vuxit sig ännu starkare de senaste årtiondena, i takt med att Modo Hockey fostrat internationella stjärnor som bidragit till att sätta Örnsköldsvik på kartan

- Hockeyns dominans har blivit mycket tydligare sedan 90-talet, slår Arne Söderström fast.

Detta skiner också igenom i kommunens prioriteringar. När hockeylaget byggde en nya arena 2006 bidrog kommunen med 13 miljoner kronor till infrastrukturen och ytterligare 50 miljoner i lån. Samtidigt har stadens kulturskyddade rådhus stått avställt i åratal, med motiveringen att pengar saknas till en upprustning.

Image

Arne Söderström

Likgiltiga beslutsfattare?
Arne Söderström upplever en likgiltighet från beslutsfattarnas sida, och anser att de saknar såväl kunskap som intresse för kulturens situation.

- Under de åtta år då jag jobbade med Café Sundsvall fick jag inte en enda gång höra att jag gjorde något som var positivt för kommunen, säger han. Vanligt folk kunde komma fram på gatan och tacka för ett bra program, men de som bestämde visade aldrig någon uppskattning.

Det talas också om bristfällig mediarapportering kring kulturlivet, och det är ingen överdrift att elitlaget i ishockey under säsongen ofta får mer spaltutrymme än alla lokala kulturevenemang tillsammans.

- På 1960- och 1970-talet var de ganska duktiga, men i dag lämnar rapporteringen en del i övrigt att önska, säger Arne Söderström.

Till saken hör också att Anders Källström, VD för den enda lokala dagstidningen, sedan december 2006 också är ordförande för Modo Hockey.

Hockeyklubbens VD Jerry Häggström opponerar sig dock mot bilden av hockeyn som någon bov i dramat.

- Jag har aldrig förstått snacket om att det måste finnas något motsatsförhållande; att ett område inte skulle kunna bli framgångsrikt utan att kväva ett annat. Att hockeyn har blivit så stor  faller sig naturligt; den har funnits med oss länge. Vi har väldigt mycket hockeykultur och en anrik idrottshistoria här uppe. Det här handlar om något som får 6500-7000 att förenas två gånger i veckan under ett halvårs tid.

Publiksifforna ovan kan ställas i relation till centralortens 28.000 invånare, och utgör en skarp kontrast till kulturens diton där antalet betalande brukar kunna räknas i tiotal eller hundratal.

Sporten lyfter kulturen
Hockeyn har av tradition ett järngrepp om ortsbornas intresse såväl som deras plånböcker - men de senaste årens händelseutveckling har samtidigt fört med sig en intressant tvist. Hockeyns framgångar ledde 2006 till bygget av en ny evenemangsarena i centrum; något som i sin tur gav staden helt nya möjligheter att locka till sig större kulturevenemang. Arenan har utgjort en scen för evenemang som inte skulle ha landat i staden annars - såväl konserter som dansföreställningar och en deltävling i Melodifestivalen.

- Jag älskar det där samspelet, säger Jerry Häggström. Vi investerade ju miljonbelopp i ett så kallat "Active Light System" i entréhallen; ett system som konstnärer använder för sina installationer. Och varför skulle vi ha gjort det om inte för att bidra till kulturlivet?

Även Arne Söderström ser positivt på ett närmare samarbete, men efterlyser bättre kommunikation mellan parterna

- Tyvärr har det sett ut som så att kulturfolket tittar lite snett på idrotten, och att idrottsfolket då blänger på samma sätt tillbaka. Men det ena utesluter ju inte det andra - själv har jag suttit länge i Domsjö Idrottsförenings styrelse och det gör mig ju inte mindre engagerad i kulturfrågor. De här två har allt att vinna på att samarbeta mer.

Han är övertygad om Örnsköldsviks potential att blomma ut som kulturstad.

- Absolut. Ambitionen finns, men om man försöker göra allt på en gång slutar det lätt med att man inte får något gjort alls. Det gäller att hitta kärnämnen att satsa på - och man måste ju visa att man är stolt över den kultur man har.

Torbjörn Hägglund, text och bilder