Alternativ biograf uppdagar pionjärernas känslor

madelaine

"För att lära sig maskinistyrket måste man gå lärling hos någon", säger Madelaine Sillfors.

Alternativ biograf uppdagar pionjärernas känslor

Kulturföreningen Humlans biograf står öppen för alla. Men få besöker Bio Marx i Umeå, trots det intressanta programmet.

Det är mycket som ska göras innan en filmvisning. Filmen ska spolas och klippas ihop. Redan en och en halv timme i förväg jobbar Madelaine med att förbereda rullarna. Hon ber Frida om hjälp:

– Det var så längesedan, ursäktar hon sig. Ändå verkar hon ha koll på det mesta. Många hör av sig till Frida Byrsten och visar intresse för filmgruppen.

– Sedan dyker de aldrig upp, berättar Frida, eller kommer bara någon enstaka gång. Jag tror att det kanske inte är så glamoröst som folk tänkt sig, funderar hon.

Maskinrummet är som en verkstad. På hyllorna ligger pärmar och bitar av film. Madelaine Sillfors, en tjej i rött hår, saknar en del till hjulet som hon ska spola filmen över på. Hon undrar om man kan ta en av metallrullarna "där borta", och pekar på ett blått ställ med platta bruna hjul. Nä, det tror inte Frida, men när de provar så passar den ändå.

En bra film både Frida och Madelaine nyligen sett är Pans Labyrint. De står och pratar om den, varvat med prat om pojkvännen och jobbet. Madelaine jobbar på klubben Scharinska villan. Frida gör en pol mag.

Det känns "hemma" när man kliver in i maskinrummet. Där finns även ett kylskåp. På väggarna sitter affischer, några romantiska bilder, men lika många som avbildar hemskheter från BlodRött. BlodRött är namnet på skräckfilmsveckan som Jonas Danielsson, etnolog vid Umeå universitet, hållit i.

De senaste två åren har han varit för upptagen med sin avhandling, och ingen annan tycks ha samma kontakter. Det sitter en bild på Jonas, över skrivbordet. Han verkar vara lite av en husguru.

Två killar kommer in (David Sundqvist och Petter Dahlin). Mössor och munkjacka. Det blir livligare, för nu är det åtta händer som arbetar. Alla hjälps åt. Det gäller att vara så exakt som möjligt!
När jag står inne i maskinrummet och kikar in i salongen, ser jag att den står tom. Inte så konstigt, eftersom filmen börjar om en och en halv timme. Jag och Frida går in i salen där alla brukar sitta och titta på film.

– Biosalongen är lite tråkig, tycker Frida och tillägger att det gärna kunde få vara lite tofsar och annat mysigt. Väggarna är vita. Här får man inte sätta upp affischer eller inreda på annat sätt eftersom lokalen även används till sammanträden. Bio Marx är en del av Idunteatern, Folkets Hus.

Inifrån maskinrummet, över glasrutan in till biosalongen, finns gluggar skurna i svart papp, lagom för projektorerna att visa sitt. Någon av killarna tror att filmen ska köras igång snart, det börjar kännas stressat, tills någon kommer på att han var en timme tidig.

Hur väljer de filmerna? Inför denna termin kom det förslag på cirka 50 filmer. Den som är medlem kan också rösta på vilka filmer som ska visas.

Kulturföreningen Humlan sköter ekonomin, därför ska man helst också vara Humlan-medlem för att kunna se filmerna. Innebär det att man måste vara student?

– Nej, det spelar ingen roll, upplyser Frida. Det är öppet för alla. Men tanken är att om man är med i Humlan kanske man intresserar sig för dess övriga utbud.

För närvarande finns det en skrivargrupp, en fotogrupp och teater. Plus en massa andra evenemang. Trots namnet är Humlan inte bara för humanister. I Humlans fotogrupp är exempelvis majoriteten läkarstuderanden.

Mellan tio och tjugo gånger gissar Frida att hon övade på filmvisning innan hon kände att hon behärskade jobbet. Det är full rulle i maskinrummet filmen igenom. Allt körs ju manuellt, och fortfarande begås misstag. Publiken är förstås överseende med mycket.

En gång missade hon den sista rullen, den låg kvar i lådan.

– Det var lite konstigt att filmen var helt utan rollbetäckning, skrattar hon. Vi väljer ofta filmer som redan finns på video. Mest väljer gruppen filmer på känsla. De ska ha en bra story.

Sortimentet brukar bli väldigt blandat, så brett som möjligt och om möjligt internationellt. Det beror lite på vad som finns att beställa i katalogerna. I SSFs (Sveriges Förenade Filmstudio) katalog finns ungefär 1.500 filmer att välja mellan.

SSF har i sin tur olika avtal med svenska distributörer. Bio Marx brukar välja filmer bland andra från Triangelfilm, Svenska Filminstitutet och Novemberfilm. Folkets Bio är också distributörer av film. Folkets Bio är faktiskt en nationell organisation, till skillnad från Marx.

Folkets Bio och Bio Marx är båda små biografer i Umeå. Folkets Bios utbud skiljer sig lite i och med att de visar tecknat för barn och dokumentära filmer. Filmstudion var en annan biografförening som har lite "kultstatus", enligt Frida. Men den gruppen visar inget just nu.
Fördelen med dessa filmklubbar, framför SF Bio, är att man kan hjälpa till att välja vad som visas, och att man, om man vill, kan arbeta med filmen själv.

Erika Chotai (text & bild)