Trans Europe Halles Bottoms Up, Röda Sten Konsthall och Konstepidemin -En konferens som kan förändra

Fåfänga försök, av Nathalie Djurberg & Hans Berg. Foto: Röda Sten Den fria kulturen kan vara en stark påverkanskraft i den politiska diskussionen och i samband med olika förändringsprocesser som till exempel stadsplanering. Men den finns tyvärr inte alltid på agendan. Trans Europe Halles är ett stort europeiskt nätverk av oberoende kulturhus som vill vara med på agendan. I ett antal workshops fick deltagarna från hela världen ta del av nya offensiva arbetsmetoder och strategier som visar upp kulturens slagkraft.

Värdar för konferensen på plats var konsthallen Röda Sten, deras verksamhetsledare Mia Christersdotter Norman berättar att i deras perspektiv så är TEH inte främst ett sätt för dem att ha kontakt med andra konsthallar, eftersom medlemmarna i TEH framförallt har gemensamt att de är oberoende (multidisciplinära) kulturhus som är gamla fabriker, lager, slakterier och mejeri. För deras del så är organisationen och denna konferens ett sätt att befinna sig i ett samtal med andra kollegor i Europa. Detta eftersom Röda Sten och Mia inte känner att de har några kollegor i Göteborg, men i TEH får hon ett sådant sammanhang, där hon kan bolla ledarskapsfrågor och därigenom kompetenshöja personalen.

I samband med arrangerandet av den här konferensen var den också tänkt som en väldigt praktiskt inriktad utbildning, projektledarna är väldigt erfarna så man får mycket kunskap av dem, vilket man kan använda i andra sammanhang när det gäller EU:s arbetssätt. Göteborgs Internationella Konstbiennal som har sin hemvist på Röda Sten arbetar också med ett helt nytt projekt som inte har något med detta sammanhang att göra, där de kommer att samproducera verk för det offentliga rummet. Två verk ska Göteborgs Internationella Konstbiennal producera, i en serie av 8 verk i samarbete med biennalerna Contour, Liverpool och Bukarest. Mia berättar i sin miniföreläsning att konsthallen har haft en lokal inverkan på området Klippan, där de ligger. Dels det faktum att de fått behålla den gamla industribyggnaden och fått stöd för att delvis bygga om den och husera en restaurangverksamhet. Men också i sådana saker som belysningen som satts upp ut till byggnaden, så att klubbesökarna ska känna sig säkra på natten när de kommer dit.

TEHs generalsekreterare Birgitta Persson berättar att det internationella nätverket har sitt kontor på Mejeriet i Lund. I Sverige har organisationen 6 medlemmar: Subtopia, Konstepidemin, Mejeriet, Röda Sten, Culturen i Västerås och Not Quite i Fengersfors.

På frågan vad TEH kan göra för att hjälpa sina medlemsorganisationer säger hon att villkoren för medlemmarna är väldigt olika i de 29 länder som är representerade i nätverket men att TEH står upp för gräsrotsrörelsers rätt att initiera och driva kulturprojekt och långsiktiga verksamheter. Birgitta ger exempel på delegater som är med på mötet i Göteborg som kanske kan berätta om möjligheterna för oberoende kulturcenter i världen. Det första exemplet är ett kulturhus i Minsk, vilket representeras av Piotr Klujev som häromdagen berättade att han suttit i fängelse tre dagar förra veckan på grund av att han demonstrerat med en nalle i handen som en uppföljning på Studio Totals nalleflygning över Vitryssland. Att vara ett oberoende kulturhus i Vitryssland betyder att man driver en illegal verksamhet. Myndigheterna hittar på olika anledningar till att straffa, som till exempel att de spelade för hög musik eller något annat. Konst överlappas med det politiska. På fredagen fick Piotr Klujev ett väldigt oroväckande telefonsamtal om att hans kulturcenter hade stängts och att 20 volontärer arresterats. Tidningen Kulturen lyckades inte intervjua honom då han var upptagen med att försöka ordna sin resa tillbaka. Just denna delegat är inte medlem i TEH utan inbjuden av nätverket.

Pascal Laurent från Paris och projektet L´Avant Rue är däremot medlem i nätverket, men också hans organisation befinner sig i besvärliga tider. Frankrikes politik har förändrats mycket på senare år och den ateljélokal som de förfogar över har förlorat stödet både från staten och staden. Lokalen var från början en replokal för deras gatubaserade cirkusverksamhet där de också kunde förvara sin ganska skrymmande scenografi, som torn som man kan hänga från eller gå på lina mellan samt styltor. Men de började erbjuda andra konstnärer från alla konstformer att använda den som ateljé att arbeta i och hade som mest 10-15 stycken sådana gästande konstnärer under ett år. Eftersom de i nuläget inte kommer att få några medel för att ta emot gästande konstnärer och istället skulle gå back och få betala med pengarna från sina 1 – 2 cirkusverk per år, så är det inte rimligt att fortsätta. Men då har Birgitta Persson och TEH kunnat vara behjälpliga genom att skriva brev och höra av sig till kulturdepartementet i Frankrike för att tala om vilken viktig funktion detta arbete har haft och jämföra med andra länder inom EU. Så nu kommer L´Avant Rue att ha ännu ett möte med departementet för att diskutera framtiden.

Pascal Laurents cirkusgrupp Friches théâtre urbain har nu gått in i en ny fas i sin scenkonst. De har börjat utöva närvaro. De har en husvagn, som en sådan man säljer falafel från, i ett förortsområde där de serverar juice, kaffe och thé och försöker förändra uppfattningen om det offentliga rummet i förortsbornas medvetande. Detta är långsiktigt arbete, att göra saker med och om dem som bor där, den nuvarande platsen har de varit på sedan juni 2011. Regissören Sarah Harper har mycket tankar om detta arbete och gruppen har på sätt och vis tröttnat på att göra spektakel, även om de gör det på beställning några gånger per år.

Tidningen Kulturen sliter sig från detta intressanta samtal och lyssnar på ett pass med miniföreläsningar, det inleds av Tillt och projektledaren Anna Grzelec, hon talar om ett av sina projekt med att konstnären Malin Bellman arbetade i Östra Sjukhusets akutmottagning. Detta var hennes målsättning: ”Att medvetandegöra och förbättra det etiska förhållningssättet gentemot patienter, anhöriga och varandra.” Hon kom dit och bad de anställda att ligga en timme i civila kläder på en bår i korridoren, alla vägrade utom en, sedan följde de ändå hennes exempel. En vävstol som hon ställde i receptionen på akuten, personalen protesterade genom att lägga in saker som sedan blev en utställning om de material som är vardagen på akuten. En väldigt intressant exploratory process in a non artistic environment.

Sedan kom exemplet Gula Huset, byggt 1892 i den lilla byn Uddebo med 300 invånare,. Urbanisering är ett problem för byar i hela Europa. Projektet började med att några få människor renoverar ett hus de har köpt för 10 kr. Nu är det 30 personer som äger huset tillsammans och har renoverat det tillsammans. Nu har de konserter, konstauktioner för att få pengar, Guiness World Record försök att ha ett visst antal människor att måla samma sak samtidigt. Gula Huset är ett kulturellt landmärke!

Detta var några exempel på konst och kulturprojekt som kan förändra allmänhetens världsuppfattning, som alla är en del av Trans Europe Halles.

Lena Lidén