Sharon Dyall som kvinnlig Tartuffe

Sharon Dyall Hågelbyparken utanför Botyrka sätter denna sommar upp Moliéres klassiska komedi Tartuffe.  Pjäsen handlar om religiöst hyckleri och människors godtrogenhet. 

Vad som är speciellt med den här uppsättningen är att huvudrollen Tartuffe spelas av en kvinna. Det är skådespelerskan och artisten Sharon Dyall som nu kommer att ikläda sig den här klassiska rollen. Med andra ord är det en ovanlig roll som hon tagit på sig. Många tänker säkert på Sharon Dyall som en mångsidig artist som bland annat förekommit i åtskilliga TV serier och musikaler. Jag hade tillfälle att ställa några frågor till Sharon Dyall om henne själv som artist och om den aktuella föreställningen.

Kan du berätta lite hur det kom sig att du valde artistbanan?

– Inofficiellt: Jag vann en talangtävling i London när jag var bara fem-sex år gammal. Priset var en röd bok! Annars brukar jag räkna från att jag körade i pappas afro-funk band vid 17 år ålder. Jag började spela piano vid sju och lärde mig steppa på en teaterskola i London när jag var tio.

Är detta en tradition inom familjen eftersom du även har en bror som är artist?

– Det var vår musikerfar som drillade oss syskon hårt. Han insåg att vi hade talang, han var rädd att vi skulle slösa bort den annars.

Har du några inom scenkonsten som inspirerat dig?

– Ja, jag älskar Alberta Hunters livsöde. En kvinna som vid unga år spelade med bland andra Fats Waller, men drog sig tillbaka och gjorde inte comeback förrän vid 81 års ålder. En sexig talangfull, krutgumma och så klart Fred Astaire och Gene Kelly som fick upp ögonen på mig vad gällde dansen och jazzen. Annars har Jackson 5, Stevie Wonder och Donny Hathaway gått varmt på skivspelaren hemma hos oss.

Hur känns det att kliva in i teatern och spela Tartuffe?

– Det är en nästan skrämmande utmaning som skänkts mig. Jag är lycklig och samtidigt väldigt ödmjuk inför uppgiften. Nu när vi har klivit upp på scenen och repeterar har jag översköljts av den ena aha-upplevelsen efter den andra. Miljön vid amfiteatern är magiskt vacker och pjäsen gör sig bra där. Det känns som det håller på att bli riktigt bra!

Tartuffe blir ju en kvinna i det här konceptet …

– Ja, könsrollerna och skillnaderna blir ännu tydligare med Tartuffe som kvinna. Det kan kännas lite obehagligt ibland när hon beter sig på ett sätt som vanligtvis tillskrivs en man.

Modern scenkonst är mycket gränsöverskridande. Hur mångsidig kan man bli och hur långt kan man utveckla sig som scenartist inom olika genrer?

– Ha ha.  Jag vet inte, vi får väl se. Det gäller väl att ha någon slags talang och passion för yrket och en stark vilja att lyssna, lära och förstå. Jag försöker vara en som säger ja till livet och till nya utmaningar för att jag inte ska stanna upp och för att tvinga mig själv att utvecklas. Jag är i grunden en ganska blyg person och behöver kasta mig utför, ungefär som i en ”bungy jump” men när jag väl klarar uppgiften blir jag starkare.

Vilket blir nästa steg i din artistbana?

– Jag har en dröm om en föreställning som jag hoppas ska gå i uppfyllelse. En text som jag och en vän håller på att arbeta på och som skall framföras med en jazztrio.

Hur ser dina närmaste planer ut inför den kommande säsongen, vad kan publiken se fram emot av Sharon Dyall?

– Jag regisserar en del tecknad film som vanligt och dubbar röster, på så sätt arbetar jag kanske i det fördolda. Ice Age 4 kommer ut nu som är den senaste i raden av filmer som jag regisserat de svenska rösterna till. Annars kommer jag att dyka upp med ett hjärteprojekt som jag har tillsammans med jazzpianisten Tommy Berndtsson på en och annan jazzklubb och tillsammans med storband. En stor turné med Nils Landgren är lagd i Tyskland i december med tillhörande skivinspelning...

Jens Wallén