Musik: Humcrush with Sidsel Endresen, Ha!

sep142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Holistisk storhet

Humcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel Endresen
Ha!
Rune Grammofon

Den bästa formen av musikaliska samarbeten är den där 1+1 inte bara blir ett enkelt och förutsägbart 2, utan istället blir ett holistiskt 3 eller rent av något ännu större. Om det är en fråga om något så svårdefinierbart som personkemi så finns det gott om denna sorts kemi mellan Humcrush och Sidsel Endresen.

Humcrushs starkaste beståndsdel har alltid varit rytmen; det är den som i första hand angett ramarna för duons musik. Endresen har å sin sida utmärkt sig som en av Norges bästa röstkonstnärer (där Maja Ratkje är en annan). Hon har tidigare jobbat med bland andra Bugge Wesseltoft och spelat in både mer strikta sångskivor och musik som tangerar ljudpoesin. Den senare sortens fonetiska undersökningar kan bli väldigt tröttsamma redan efter en liten stund, men Sidsel Endresen har en fin känsla för måttfullhet och balans. En känsla hon delar med Humcrush, som visserligen inte överger rytmen, men som vidgar den och släpper in Sidsel Endresens mångbottnade röst.

Hon utnyttjar musikens öppenhet utmärkt; hon tar aldrig över i någon villfarelse att detta är hennes soloverk utan kompletterar det som Humcrush skapar i skärningspunkten mellan jazz, elektronica och elektroakustisk improvisation (en kunskap som Humcrush ena halva Ståle Storløkken tagit med sig från sina Supersilent kanske?).

Trots att musiken då och då ökar både i volym och intensitet går den lyriska prägeln aldrig förlorad. "Ha!" har en upphöjd stämning som skapas just i utrymmet mellan sångerskan och duon. En stämning som inte direkt är andlig men varför inte dramatiskt seren?

"Ha!" pulserar fram och tillbaka i spänning, den bygger upp förväntningar och återkallar löften för att plötsligt överraska i ett dramaturgiskt lyckat utfall. Den är visserligen uppdelad i nio spår, men gör sig bäst som en sammanhållen helhet att lyssna på från början till slut, just för att den är så välregisserad. Det är värt att notera att skivan är inspelad live vid Willisaus legendariska jazzfestival. Kanske snappade Humcrush och Sidsel Endresen upp något där och då i stunden som förstärkte musikens själ? Något som höjde dem båda över deras tidigare åstadkommanden och lockade fram det bästa hos dem bägge?

Det är svårt att formulera några invändningar mot "Ha!", men en som jag de facto har emot skivan är att den är alldeles för kort, som en oavslutat mening. Den slutar rumphugget, musiken bryts av med ett frågetecken som inte stämmer överens med skivans i övrigt noggranna uppbyggnad. Det är nästan som att det abrupta slutet antyder - för att inte säga tigger om - en fortsättning. Något som jag entusiastiskt skulle välkomna.

 

Peter Sjöblom
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Michael Wollny Trio Weltentraum live Publicerad i Musikkritik

Ett album i egen rätt 

Michael Wollny Trio
Weltentraum live
ACT

Under vinterns turnerande med Michael Wollny trios kritikerrosade album ”Weltentraum” ska producent Siggi Loch fattat ett helt ”spontant beslut” om att banda en av trions spelningar i Philharmoniens kammarmusiksal i Berlin. ...

Musikkonsert: Oum; regi: Johanna Huss Publicerad i Musikkritik

Barnmusiksaga som vidgar sinnet mot stjärnhimlar

Oum – en poetisk musiksaga för barn om den egyptiska stjärnan Oum Kalthoum
Manus och regi: Johanna Huss
Musik: Oum Kalthoum och nyskrivna sånger av Mousa Elias
Scenografi och kostym: Paulina Åhnberg
Medverkande:Sofia Berg ...
Musik: Marcotulli & Biondini Duo Art - La Strada Invisibile Publicerad i Musikkritik

Samarbete á la Italien

Rita Marcotulli Luciano Biondini
Marcotulli & Biondini Duo Art - La Strada Invisibile
ACT Music/Naxos

Det tyska skivbolaget ACT driver en serie duoinspelningar som de kallar Duo Art. Bolaget uppvisar ofta en välansad mainstreamprofil i jazzfåran, om man ...

Jazzfestivalen 2014: Wayne Shorter Publicerad i Musikkritik

 Wayne Shorter behärskar det lilla uttryckets storhet

Wayne Shorter Quartet
Wayne Shortersaxofon, Danilo Pérezpiano, John Patituccikontrabas, Brian Bladetrummor
Konserthuset i Stockholm

Ska ett ord väljas för att beskriva Wayne Shorters saxofonkonst vid framträdandet på Konserthuset blir det nyansrikedom. Inför konserten är ...

Jazzfestivalen 2014: Isabella Lundgrens musik som sammanfogande ande och kropp Publicerad i Musikkritik

 Isabella Lundgren med Carl Bagge trio

Isabella Lundgren sång, Carl Bagge piano, Niklas Fernqvist kontrabas, Daniel Fredriksson trummor, Johan Lindström lapsteelguitar
Fasching

I Den nikomachiska etiken skriver Aristoteles om eudaimonia. Begreppet betecknar ett tillstånd av inre lycka som alla människor ...

Jazzfestivalen 2014: Gemytlig jazzsoppa med Anna-Karin Westerlund Publicerad i Musikkritik

Jazzsoppa

Anna-Karin Westerlund sång, Viktor Skokic bas, Jonas Östholm piano
Klara soppteater, Kulturhuset/Stadsteatern

År 2006 startade Lina Nyberg och Gunilla Törnfeldt Impra, föreningen som vill främja kvinnor verksamma inom improvisationsmusik. I Impras regi ges under jazzfestivalen fem lunchkonserter på Klara soppteater. Förutom ...

Musikkonsert: Stockholm jazzfestival 2014. Ekdahl/Bagge Big Band Publicerad i Musikkritik

Lysande premiär för Ekdahl/Bagge Big Band

Ekdahl/Bagge Big Band
Scalateatern
Carl Bagge piano, Martin Sjöstedt kontrabas, Per Ekdahl trummor
Träblås: Per “Ruskträsk” Johansson, Johan Christoffersson, Robert Nordmark, Linus Lindblom och Björn Jansson. Trumpet: Elin Andersson, Filip Olandersson, Nils Janson och Emil Strandberg. Trombon: Karin Hammar, Karl Frid, Kristoffer Siggstedt, Kristian ...
Musikkonsert: Stockholm Jazzfestival 2014; Vladimir Shafranov Trio Publicerad i Musikkritik

Jazzfestivalen 2014 Jazz i dess trevligaste form med Vladimir Shafranov Trio

Konsert 12/10
Vladimir Shafranov Trio
Vladimir Shafranov piano, Hans Backenroth bas, Bengt Stark tummor
Glenn Miller Café

Stockholms gator ligger mörka och piskade av regn; då jag kämpar mot den ...

Musik: Benedicte Torget och Øystein Sevåg: Karin Boye sånger Publicerad i Musikkritik

Fantasmagorisk Boye-musik

Karin Boye sånger
Benedicte Torget och Øystein Sevåg
Katharsis strykekvartett: Nils-Thore Røst, violin, Magnhild Skomedal Torvanger, violin, Lars Bryngelsson, viola, Hilde Skomedal, cello.
Present Recordings/Musikkoperatørene

Karin Boyes författarskap är svårgripbart. Hennes alster spänner över vidder. 1922 var hon 22 år ...