Musik: Humcrush with Sidsel Endresen, Ha!

sep142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Holistisk storhet

Humcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel Endresen
Ha!
Rune Grammofon

Den bästa formen av musikaliska samarbeten är den där 1+1 inte bara blir ett enkelt och förutsägbart 2, utan istället blir ett holistiskt 3 eller rent av något ännu större. Om det är en fråga om något så svårdefinierbart som personkemi så finns det gott om denna sorts kemi mellan Humcrush och Sidsel Endresen.

Humcrushs starkaste beståndsdel har alltid varit rytmen; det är den som i första hand angett ramarna för duons musik. Endresen har å sin sida utmärkt sig som en av Norges bästa röstkonstnärer (där Maja Ratkje är en annan). Hon har tidigare jobbat med bland andra Bugge Wesseltoft och spelat in både mer strikta sångskivor och musik som tangerar ljudpoesin. Den senare sortens fonetiska undersökningar kan bli väldigt tröttsamma redan efter en liten stund, men Sidsel Endresen har en fin känsla för måttfullhet och balans. En känsla hon delar med Humcrush, som visserligen inte överger rytmen, men som vidgar den och släpper in Sidsel Endresens mångbottnade röst.

Hon utnyttjar musikens öppenhet utmärkt; hon tar aldrig över i någon villfarelse att detta är hennes soloverk utan kompletterar det som Humcrush skapar i skärningspunkten mellan jazz, elektronica och elektroakustisk improvisation (en kunskap som Humcrush ena halva Ståle Storløkken tagit med sig från sina Supersilent kanske?).

Trots att musiken då och då ökar både i volym och intensitet går den lyriska prägeln aldrig förlorad. "Ha!" har en upphöjd stämning som skapas just i utrymmet mellan sångerskan och duon. En stämning som inte direkt är andlig men varför inte dramatiskt seren?

"Ha!" pulserar fram och tillbaka i spänning, den bygger upp förväntningar och återkallar löften för att plötsligt överraska i ett dramaturgiskt lyckat utfall. Den är visserligen uppdelad i nio spår, men gör sig bäst som en sammanhållen helhet att lyssna på från början till slut, just för att den är så välregisserad. Det är värt att notera att skivan är inspelad live vid Willisaus legendariska jazzfestival. Kanske snappade Humcrush och Sidsel Endresen upp något där och då i stunden som förstärkte musikens själ? Något som höjde dem båda över deras tidigare åstadkommanden och lockade fram det bästa hos dem bägge?

Det är svårt att formulera några invändningar mot "Ha!", men en som jag de facto har emot skivan är att den är alldeles för kort, som en oavslutat mening. Den slutar rumphugget, musiken bryts av med ett frågetecken som inte stämmer överens med skivans i övrigt noggranna uppbyggnad. Det är nästan som att det abrupta slutet antyder - för att inte säga tigger om - en fortsättning. Något som jag entusiastiskt skulle välkomna.

 

Peter Sjöblom
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Norberg Electronics 2014 Publicerad i Musikkritik

Norbergs festivalen fyller 15 i år.

Bland de många elektoniskmusiksfestivalerna som finns i Sverige är Norberg Festival bland de mest intressanta, speciellt för de fanserna som gillar experimentell elektronika av dunkel karaktär.

Festivalen har under löppet av åren alltid fungerat som katalysator ...

Musik: Loudon Wainwright III; Richard Thompson Publicerad i Musikkritik

Romantiker med realistens humor

Loudon Wainwright III
Haven't Got the Blues (Yet)
Richard Thompson
Acoustic Classics
Proper

Loudon Wainwright III tar vid där Dylan inte räcker till, sade en bekant en gång och överdrev. För Dylan är ju inte otillräcklig. Skulle man bara ha ...

Musik: Null, Caffeine Patrol, The Sticks Publicerad i Musikkritik

Triss i trior från nytt norskt bolag

 Null
Null
Just For The Records
 Caffeine Patrol
Nosejob
Just For The Records
 The Sticks
The Sticks
Just For The Records

Ska man berätta en glad nyhet för mig kan man till exempel säga att det har ...

Musik: Hemjord. Vem luktar räv? Publicerad i Musikkritik

Gåtfulla gåvor

Hemjord
Vem luktar räv?
Earth Wood

Vissa skivor lockar innan man har hört dem bara genom sin originella bakgrundsberättelse. Hemjords debutskiva är en sådan. För det första är titeln så besynnerlig att man inte kan ignorera den – ”Vem luktar ...

Musik: Fire! Orchestra; Sten Sandell & Paal Nilssen-Love Publicerad i Musikkritik

Jazz och ”jazz” i sin prydno

Fire! Orchestra
Enter
Sten Sandell & Paal Nilssen-Love
Jacana
Rune Grammofon

Fire! Orchestra borde inte behöva någon närmare presentation – efter ett samarbete med Oren Ambarchi, ytterligare en skiva i eget namn, samt en parentetisk men utmärkt live-LP ...

Musik: Tusmørke; Riset bak speilet Publicerad i Musikkritik

Täta, djupgröna granskogar

Tusmørke
Riset bak speilet
Svart

Man ska inte alltid tro det man ser. Hade man gjort det hade man kunnat tro att Tusmørke var ett black metal-band med sitt namn (som betyder ”skymning” på svenska), sina medlemspseudonymer, sitt monokroma ...

Musik: Damps "project". ncb 2014 Publicerad i Musikkritik

The Damps project 49 år senare

 

Rolf Andersson, Mats Ohlson, Lennart Hejdenberg
Damps "project". ncb 2014
Sång: Rolf Andersson, Körsång: Annacarin Nilsson, Bas: Lenart Hejdenberg,Gitarr: Mats Ohlson
Trummor:Hasse Holstad, Keyboord: Jens Reiser, percussion: Christian Landström

Damps började som en pojkdröm för 49 ...

Musik: Å Publicerad i Musikkritik

I väntan på sin fulla prakt

Å
Å
Egen produktion

Ingenting går väl egentligen i cirklar, utan mer i spiraler. När någonting kommer tillbaka så är det med en förskjutning, i en rörelse utåt. Därför låter inte den progressiva rock som görs ...

Musik: Thyra Karlsson; Sångarporträtt Publicerad i Musikkritik

Hedervärd dokumentär insats

Thyra Karlsson
Sångarporträtt
Caprice/Naxos

Thyra Karlsson var en jämtländsk vissångerska vars repertoar omfattade hundratals sånger. Hennes högsta dröm var att få ge ut en skiva, en dröm som inte gick i uppfyllelse förrän efter hennes död 2001. Nyligen så ...