Musik: Humcrush with Sidsel Endresen, Ha!

sep142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Holistisk storhet

Humcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel Endresen
Ha!
Rune Grammofon

Den bästa formen av musikaliska samarbeten är den där 1+1 inte bara blir ett enkelt och förutsägbart 2, utan istället blir ett holistiskt 3 eller rent av något ännu större. Om det är en fråga om något så svårdefinierbart som personkemi så finns det gott om denna sorts kemi mellan Humcrush och Sidsel Endresen.

Humcrushs starkaste beståndsdel har alltid varit rytmen; det är den som i första hand angett ramarna för duons musik. Endresen har å sin sida utmärkt sig som en av Norges bästa röstkonstnärer (där Maja Ratkje är en annan). Hon har tidigare jobbat med bland andra Bugge Wesseltoft och spelat in både mer strikta sångskivor och musik som tangerar ljudpoesin. Den senare sortens fonetiska undersökningar kan bli väldigt tröttsamma redan efter en liten stund, men Sidsel Endresen har en fin känsla för måttfullhet och balans. En känsla hon delar med Humcrush, som visserligen inte överger rytmen, men som vidgar den och släpper in Sidsel Endresens mångbottnade röst.

Hon utnyttjar musikens öppenhet utmärkt; hon tar aldrig över i någon villfarelse att detta är hennes soloverk utan kompletterar det som Humcrush skapar i skärningspunkten mellan jazz, elektronica och elektroakustisk improvisation (en kunskap som Humcrush ena halva Ståle Storløkken tagit med sig från sina Supersilent kanske?).

Trots att musiken då och då ökar både i volym och intensitet går den lyriska prägeln aldrig förlorad. "Ha!" har en upphöjd stämning som skapas just i utrymmet mellan sångerskan och duon. En stämning som inte direkt är andlig men varför inte dramatiskt seren?

"Ha!" pulserar fram och tillbaka i spänning, den bygger upp förväntningar och återkallar löften för att plötsligt överraska i ett dramaturgiskt lyckat utfall. Den är visserligen uppdelad i nio spår, men gör sig bäst som en sammanhållen helhet att lyssna på från början till slut, just för att den är så välregisserad. Det är värt att notera att skivan är inspelad live vid Willisaus legendariska jazzfestival. Kanske snappade Humcrush och Sidsel Endresen upp något där och då i stunden som förstärkte musikens själ? Något som höjde dem båda över deras tidigare åstadkommanden och lockade fram det bästa hos dem bägge?

Det är svårt att formulera några invändningar mot "Ha!", men en som jag de facto har emot skivan är att den är alldeles för kort, som en oavslutat mening. Den slutar rumphugget, musiken bryts av med ett frågetecken som inte stämmer överens med skivans i övrigt noggranna uppbyggnad. Det är nästan som att det abrupta slutet antyder - för att inte säga tigger om - en fortsättning. Något som jag entusiastiskt skulle välkomna.

 

Peter Sjöblom
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Opera: Kulturspaning i Österled Publicerad i Musikkritik

Under juli månad hålls varje år en högklassisk operafestival i den mer än 500-åriga gråstensborgen Olofsborg i Savonlinna (Nyslott) i hjärtat av östra Finlands vidsträckta sjösystem. Slottets borggård har försetts med tälttak som täcker den breda scenen och salongen som ...

Musik: there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros; reBiber Publicerad i Musikkritik

Just in time, Biber omtolkad

there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros
reBiber
SEKT records/Naxos

Heinrich Biber (1644 – 1704) var en österrikisk tonsättare och violinist, känd bland annat för sin passacaglia i g-moll. En passacaglia är instrumentalmusik ...

Musik: Diverse artister. Front Line: Sounds of Reality Publicerad i Musikkritik

Klassisk ädelreggae i omsorgsfull presentation

Diverse artister
Front Line: Sounds of Reality
Universal

Det finns nog ingen genre, med möjligt undantag för countryn, som är så omgärdad av så många missuppfattningar och vanföreställningar som reggaen. Rent illvilliga fördomar avfyras med jämna mellanrum ...

Opera: Mitridate; Regi: Francisco Negrin Publicerad i Musikkritik

Mozarts ungdomsverk Mitridate

Mitridate
Musik: W A Mozart
Regi: Francisco Negrin
Libretto: Vittorio Amadeo Cigna-Santi
Scenografi: Louis Désiré
Dirigent: David Stern
På Drottningholms slottsteater

Mitridate, re di Ponto av W A Mozart. Drottningholms slottsteater. Regi: Francisco Negrin. Scenografi: Louis Désiré. Dirigent: David ...

Musik: Théo Ceccaldi Roberto Negri Valentin Ceccaldi Adrien Chennebault; La Scala Publicerad i Musikkritik

Mer musik från Frankrike

Théo Ceccaldi Roberto Negri Valentin Ceccaldi Adrien Chennebault
La Scala
Ayler Records

Det börjar med lite fransk pianoimpressionism färgad och spetsad av fiol och cello, men låt inte lura dig, allt är inte bara näckrosor solsken och trånad. ...

Robyn och Röyksopp på Way Out West 2014 Publicerad i Musikkritik

Robyn och Röyksopp är beviset på att norsksvenska unioner inte alltid är av ondo. Under den sista och kanske största spelningen under årets Way Out West-festival, visar duon vilka det är som äger den här festivalsommaren. Under skenet av knivskarpa ...

Musik: John Cage; Music for Piano and Percussion Publicerad i Musikkritik

Oemotståndligt exekverad Cage

John Cage
Music for Piano and Percussion
Giancarlo Simonacci, piano
Ars Ludi Percussion Ensemble
Brilliant Classic

Det är måhända att överdriva att säga att John Cage är konstmusikalisk stapelvara, men visst har han på interpreter en lockelse som är ...

Konsert: Silvana Imam Publicerad i Musikkritik

Silvana Imam på Way out West

Silvana Imam
Way out West 2014

Med en knuten näve i luften, rånarluva och jättelika axelskydd äntrar Silvana Imam dungen-scenen under Way out Wests första dag. Imam är hiphopartisten som med en politisk sprängkraft utöver det ...

Musik: Anders Rosén. Från min utsiktspunkt Publicerad i Musikkritik

Känslan fjär för orden, den av djup hemkomst

Anders Rosén
Från min utsiktspunkt
Hurv/Border

Det finns vissa artister och musiker som tycks förutbestämda att alltid lyckas. Som alltid hittar ett sätt att formulera sig musikaliskt som är så precist att det blir ...