Musik: Humcrush with Sidsel Endresen, Ha!

sep142011
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Holistisk storhet

Humcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel Endresen
Ha!
Rune Grammofon

Den bästa formen av musikaliska samarbeten är den där 1+1 inte bara blir ett enkelt och förutsägbart 2, utan istället blir ett holistiskt 3 eller rent av något ännu större. Om det är en fråga om något så svårdefinierbart som personkemi så finns det gott om denna sorts kemi mellan Humcrush och Sidsel Endresen.

Humcrushs starkaste beståndsdel har alltid varit rytmen; det är den som i första hand angett ramarna för duons musik. Endresen har å sin sida utmärkt sig som en av Norges bästa röstkonstnärer (där Maja Ratkje är en annan). Hon har tidigare jobbat med bland andra Bugge Wesseltoft och spelat in både mer strikta sångskivor och musik som tangerar ljudpoesin. Den senare sortens fonetiska undersökningar kan bli väldigt tröttsamma redan efter en liten stund, men Sidsel Endresen har en fin känsla för måttfullhet och balans. En känsla hon delar med Humcrush, som visserligen inte överger rytmen, men som vidgar den och släpper in Sidsel Endresens mångbottnade röst.

Hon utnyttjar musikens öppenhet utmärkt; hon tar aldrig över i någon villfarelse att detta är hennes soloverk utan kompletterar det som Humcrush skapar i skärningspunkten mellan jazz, elektronica och elektroakustisk improvisation (en kunskap som Humcrush ena halva Ståle Storløkken tagit med sig från sina Supersilent kanske?).

Trots att musiken då och då ökar både i volym och intensitet går den lyriska prägeln aldrig förlorad. "Ha!" har en upphöjd stämning som skapas just i utrymmet mellan sångerskan och duon. En stämning som inte direkt är andlig men varför inte dramatiskt seren?

"Ha!" pulserar fram och tillbaka i spänning, den bygger upp förväntningar och återkallar löften för att plötsligt överraska i ett dramaturgiskt lyckat utfall. Den är visserligen uppdelad i nio spår, men gör sig bäst som en sammanhållen helhet att lyssna på från början till slut, just för att den är så välregisserad. Det är värt att notera att skivan är inspelad live vid Willisaus legendariska jazzfestival. Kanske snappade Humcrush och Sidsel Endresen upp något där och då i stunden som förstärkte musikens själ? Något som höjde dem båda över deras tidigare åstadkommanden och lockade fram det bästa hos dem bägge?

Det är svårt att formulera några invändningar mot "Ha!", men en som jag de facto har emot skivan är att den är alldeles för kort, som en oavslutat mening. Den slutar rumphugget, musiken bryts av med ett frågetecken som inte stämmer överens med skivans i övrigt noggranna uppbyggnad. Det är nästan som att det abrupta slutet antyder - för att inte säga tigger om - en fortsättning. Något som jag entusiastiskt skulle välkomna.

 

Peter Sjöblom
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konsert: Musikant utan instrument - tonsättarweekend med Jesper Nordin Publicerad i Musikkritik

Konserthuset i Stockholm öppnar öronen mot samtiden med två tonsättarfestivaler, en weekend på våren och en lite längre på hösten, den kortare enbart inriktad på svenska tonsättare, den längre med internationell utblick. I år var det Jesper Nordin som hamnat ...

Musik: Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre) Publicerad i Musikkritik

Spännande musik från Frankrike

Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre)
Carrousel och Can you smile?
Ayler Records

Varför lyssnar vi inte mera till spännande musik från Frankrike? Ett skäl kan ju vara att musik från Frankrike inte ...

Musik: Diverse artister; Music from Bulgaria och Music from Romania Publicerad i Musikkritik

Kärt återseende och en underbar upplevelse

Diverse artister
Music from Bulgaria
Caprice/Naxos
Diverse artister
Music from Romania
Caprice/Naxos

Under sitt 80-åriga liv hann bengalen Deben Bhattacharya med så mycket att det vanligtvis krävs flera personer med nästan lika långa liv för att åstadkomma ...

Musik: flera artister och skivor Publicerad i Musikkritik

Blues utan blues

Joanna Shaw Taylor
Songs from the Road
Ruf/Plugged
Kara Grainger
Shiver & Sigh
Eclecto Groove/Plugged
Mike Zito & The Wheel
Gone to Texas
Ruf/Plugged
Cyril Neville
Magic Honey
Ruf/Plugged

Blues kan vara bland det bästa som finns men det kan också vara ...

Musik: Zara McFarlane; If you knew her Publicerad i Musikkritik

Modern jazzsång

Zara McFarlane
If you knew her
Brownswood Recordings

Med öppet hjärta inleder Zara McFarlane ackompanjerad bara av en metallklingande hang, en djup ståbas och sin egen flerfaldigade röst. Sedan följer ytterligare sju egna stillsamt finsnickrade moderna jazzsånger, och tre inlån. ...

Musik: Barb Jungr; Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen Publicerad i Musikkritik

Kvävning medelst kudde

Barb Jungr
Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen
Kristalyn

Världens största nu kända primtal har nästan sjutton och en halv miljoner siffror. Det är så stort att man inte kan uttala det.

Ungefär lika stort ...

Musik: Tikkle me; What is real Publicerad i Musikkritik

Danspop för arenor?

Tikkle me
What is real
Gaphals/Border

Inte sällan finns det anledning att tänka två gånger. För några veckor sedan skrev jag om Jennie Abrahamsons nya skiva Gemini gemini från en genre en bit från mina vanligaste, och var inte ...

Musik: Jonas Åkerlund & Josefina Paulson; Små saker och stora ting Publicerad i Musikkritik

Nära mellan lyssnare och musiker

Jonas Åkerlund & Josefina Paulson
Små saker och stora ting
NuTrad

Jonas Åkerlund har tidigare hörts bland annat på fiol tillsammans med Anders Rosén. Senast på skivan ”Skymningslek” vilket röjde en viss obalans mellan spelmännen till Roséns ...

Musik: Stephan Meidell; Cascades Publicerad i Musikkritik

Ett utforskande av fysiska och psykiska möjligheter

Stephan Meidell
Cascades
Hubro

Norrmannen Stephan Meidell har tidigare representerat sig som medlem i band som Cakewalk och The Sweetest Thrill, men detta är första gången som han uppträder på skiva helt i eget namn. ...