Musik: Evan Parker & Joe McPhee; What/If/They Both Could Fly

feb102014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Vänskapligt gnabb och lyhörd eftertanke

De kan flyga, de är inte rädda!De kan flyga, de är inte rädda!Evan Parker & Joe McPhee
What/If/They Both Could Fly
Rune Grammofon

Varken Evan Parker eller Joe McPhee är obekanta med duoformatet. Parker har, för att bara plocka ut en personlig favorit bland hans samarbeten, några skivor tillsammans med gitarristen Derek Bailey i sin diskografi, medan McPhee har haft en viss förkärlek för att samarbeta med basister. Även om deras vägar har korsats flera gånger genom åren, har de bara en regelrätt duoskiva bakom sig, 2000 års ”Chicago Tenor Duets”. Den här gången har McPhee bytt tenorsaxen mot ficktrumpet och sopransax, medan Parker håller fast vid tenoren. Timbreskillnaderna berikar, men det är inte det enda skälet till att ”What/If/They Both Could Fly” är en bättre skiva än den nog så fina ”Chicago Tenor Duets”.

Båda skivorna är som samtal, ibland tjattrigt upplivade, ibland mer frågande, forskande. Men på ”What/If/They Both Could Fly” – inspelad under jazzfestivalen i Kongsberg, Norge 2012 – är den musikaliska meningsbyggnaden utförligare och mer komplex, och debattörerna är tydligare i sina formuleringar. Uttryckt mer koncist med en annan vokabulär, så är samspelet mellan McPhee och Parker tätare här. Spelet är mer emfatiskt utan att chansera till ett halsstarrigt käbbel. Möjligen att de kostar på sig ett vänskapligt gnabbande ibland, vänner emellan, men de har alltid nära till eftertanke och lyhörd improvisation.

På ”Chicago Tenor Duets” fick jag en känsla av att de liksom väjde för varandra, inte vågade tala riktigt fritt, men allt sådant är borta här. Kanske har det göra med åldern, att de idag spelar med åldermannens vishet – McPhee är äldst med sina 73 år, Parker är ”minstingen” med sina 68. Vigören är emellertid fortfarande ungdomlig. Nu ska man naturligtvis inte stirra sig blind på musikernas ålder, men jag kan ändå inte låta bli att notera den då jag gläds åt människor som i sin ålderdom är lika pigga och vaket nyfikna, lika sprittigt alerta som någonsin för. Det är bara en av anledningarna att glädjas åt ”What/If/They Both Could Fly”.

Duoformen kräver mycket av deltagarna – i en större sättning kan man ju alltid falla tillbaka mot flera medmusiker som kan täcka upp om man hamnar utanför spåret på ett eller annat vis. Duon är mer utelämnande, mer avslöjande, och ett lyckat resultat förutsätter en kombination av nu-känsla och framförhållning. Evan Parker och Joe McPhee har bägge. Skivtiteln är onödigt ödmjuk – båda kan flyga högt och graciöst, på egen hand och med varandras hjälp.

Peter Sjöblom

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Norberg Electronics 2014 Publicerad i Musikkritik

Norbergs festivalen fyller 15 i år.

Bland de många elektoniskmusiksfestivalerna som finns i Sverige är Norberg Festival bland de mest intressanta, speciellt för de fanserna som gillar experimentell elektronika av dunkel karaktär.

Festivalen har under löppet av åren alltid fungerat som katalysator ...

Musik: Loudon Wainwright III; Richard Thompson Publicerad i Musikkritik

Romantiker med realistens humor

Loudon Wainwright III
Haven't Got the Blues (Yet)
Richard Thompson
Acoustic Classics
Proper

Loudon Wainwright III tar vid där Dylan inte räcker till, sade en bekant en gång och överdrev. För Dylan är ju inte otillräcklig. Skulle man bara ha ...

Musik: Null, Caffeine Patrol, The Sticks Publicerad i Musikkritik

Triss i trior från nytt norskt bolag

 Null
Null
Just For The Records
 Caffeine Patrol
Nosejob
Just For The Records
 The Sticks
The Sticks
Just For The Records

Ska man berätta en glad nyhet för mig kan man till exempel säga att det har ...

Musik: Hemjord. Vem luktar räv? Publicerad i Musikkritik

Gåtfulla gåvor

Hemjord
Vem luktar räv?
Earth Wood

Vissa skivor lockar innan man har hört dem bara genom sin originella bakgrundsberättelse. Hemjords debutskiva är en sådan. För det första är titeln så besynnerlig att man inte kan ignorera den – ”Vem luktar ...

Musik: Fire! Orchestra; Sten Sandell & Paal Nilssen-Love Publicerad i Musikkritik

Jazz och ”jazz” i sin prydno

Fire! Orchestra
Enter
Sten Sandell & Paal Nilssen-Love
Jacana
Rune Grammofon

Fire! Orchestra borde inte behöva någon närmare presentation – efter ett samarbete med Oren Ambarchi, ytterligare en skiva i eget namn, samt en parentetisk men utmärkt live-LP ...

Musik: Tusmørke; Riset bak speilet Publicerad i Musikkritik

Täta, djupgröna granskogar

Tusmørke
Riset bak speilet
Svart

Man ska inte alltid tro det man ser. Hade man gjort det hade man kunnat tro att Tusmørke var ett black metal-band med sitt namn (som betyder ”skymning” på svenska), sina medlemspseudonymer, sitt monokroma ...

Musik: Damps "project". ncb 2014 Publicerad i Musikkritik

The Damps project 49 år senare

 

Rolf Andersson, Mats Ohlson, Lennart Hejdenberg
Damps "project". ncb 2014
Sång: Rolf Andersson, Körsång: Annacarin Nilsson, Bas: Lenart Hejdenberg,Gitarr: Mats Ohlson
Trummor:Hasse Holstad, Keyboord: Jens Reiser, percussion: Christian Landström

Damps började som en pojkdröm för 49 ...

Musik: Å Publicerad i Musikkritik

I väntan på sin fulla prakt

Å
Å
Egen produktion

Ingenting går väl egentligen i cirklar, utan mer i spiraler. När någonting kommer tillbaka så är det med en förskjutning, i en rörelse utåt. Därför låter inte den progressiva rock som görs ...

Musik: Thyra Karlsson; Sångarporträtt Publicerad i Musikkritik

Hedervärd dokumentär insats

Thyra Karlsson
Sångarporträtt
Caprice/Naxos

Thyra Karlsson var en jämtländsk vissångerska vars repertoar omfattade hundratals sånger. Hennes högsta dröm var att få ge ut en skiva, en dröm som inte gick i uppfyllelse förrän efter hennes död 2001. Nyligen så ...