Musik: Evan Parker & Joe McPhee; What/If/They Both Could Fly

feb102014
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Vänskapligt gnabb och lyhörd eftertanke

De kan flyga, de är inte rädda!De kan flyga, de är inte rädda!Evan Parker & Joe McPhee
What/If/They Both Could Fly
Rune Grammofon

Varken Evan Parker eller Joe McPhee är obekanta med duoformatet. Parker har, för att bara plocka ut en personlig favorit bland hans samarbeten, några skivor tillsammans med gitarristen Derek Bailey i sin diskografi, medan McPhee har haft en viss förkärlek för att samarbeta med basister. Även om deras vägar har korsats flera gånger genom åren, har de bara en regelrätt duoskiva bakom sig, 2000 års ”Chicago Tenor Duets”. Den här gången har McPhee bytt tenorsaxen mot ficktrumpet och sopransax, medan Parker håller fast vid tenoren. Timbreskillnaderna berikar, men det är inte det enda skälet till att ”What/If/They Both Could Fly” är en bättre skiva än den nog så fina ”Chicago Tenor Duets”.

Båda skivorna är som samtal, ibland tjattrigt upplivade, ibland mer frågande, forskande. Men på ”What/If/They Both Could Fly” – inspelad under jazzfestivalen i Kongsberg, Norge 2012 – är den musikaliska meningsbyggnaden utförligare och mer komplex, och debattörerna är tydligare i sina formuleringar. Uttryckt mer koncist med en annan vokabulär, så är samspelet mellan McPhee och Parker tätare här. Spelet är mer emfatiskt utan att chansera till ett halsstarrigt käbbel. Möjligen att de kostar på sig ett vänskapligt gnabbande ibland, vänner emellan, men de har alltid nära till eftertanke och lyhörd improvisation.

På ”Chicago Tenor Duets” fick jag en känsla av att de liksom väjde för varandra, inte vågade tala riktigt fritt, men allt sådant är borta här. Kanske har det göra med åldern, att de idag spelar med åldermannens vishet – McPhee är äldst med sina 73 år, Parker är ”minstingen” med sina 68. Vigören är emellertid fortfarande ungdomlig. Nu ska man naturligtvis inte stirra sig blind på musikernas ålder, men jag kan ändå inte låta bli att notera den då jag gläds åt människor som i sin ålderdom är lika pigga och vaket nyfikna, lika sprittigt alerta som någonsin för. Det är bara en av anledningarna att glädjas åt ”What/If/They Both Could Fly”.

Duoformen kräver mycket av deltagarna – i en större sättning kan man ju alltid falla tillbaka mot flera medmusiker som kan täcka upp om man hamnar utanför spåret på ett eller annat vis. Duon är mer utelämnande, mer avslöjande, och ett lyckat resultat förutsätter en kombination av nu-känsla och framförhållning. Evan Parker och Joe McPhee har bägge. Skivtiteln är onödigt ödmjuk – båda kan flyga högt och graciöst, på egen hand och med varandras hjälp.

Peter Sjöblom

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Far from Rio Hans Olding/Jaska Lukkarinen Publicerad i Musikkritik

En lyssnarvänlig godbit

Far from Rio
Hans Olding/Jaska Lukkarinen
El Dingo Records

Svenska gitarristen Hans Olding och finska trummisen Jaska Lukkarinen slår sig samman och bildar kvartett. Det är ett lysande drag. Skivan Far from Rio befinner sig som titeln antyder långt ...

Musik: Bölja – Antonsson - Engman; Rallarnas visor Publicerad i Musikkritik

Gamla visor fram i ljuset

Bölja – Antonsson - Engman
Rallarnas visor
JBH

Rallarnas egna visor handlar om ett hårt, ofta farofyllt arbete när järnvägarna drogs genom ett långt och glesbefolkat Sverige från cirka 1850 och fram till 1937. Långa arbetsdagar och ...

Litteratur: Gunnel Linde; Den vita stenen Publicerad i Musikkritik

Den vackraste boken är laddad med barnens egen magi

Gunnel Linde
Den vita stenen
Alvina 

Den vita stenen är en av de vackraste böckerna i den svenska barnbokshistorien. Denna nyutgåva av klassikern från 1964 framhäver också rent fysiskt skönheten i berättelsen: omslag, ...

Litteratur: Anna Pajak & Patty Pajak; Kära döden Publicerad i Musikkritik

Barnet och döden

Anna Pajak & Patty Pajak 
Kära döden
Parabellum Nord AB Förlag

Döden är en förutsättning för liv. Om födelsen är naturlig så är döden lika naturlig. Det är bara en cirkel som sluts. Hur många floskler finns det om ...

Musikfilm: Foreign Soil Publicerad i Musikkritik

Musikkortfilm som reflekterar det egna handlandet

Foreign Soil
Foto: Donovan Von Martens
Klippning: Jonathan Albrektson
Ljudkollage: Jonathan Albrektson
Assistans: Xenia Kriisin, Kristin Freidlitz, Jenni Tolf, Hannah Shermis, Anna Lund
Soil Collectors består av: Isabel Sörling – röst, Hannah Tolf – röst, Jonathan ...
Musikal: A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll, Regi: Johan Sundberg Publicerad i Musikkritik

Folkbildande om kvinnligt bluesmakeri

A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll
Manus: Lena Ollmark
Regi: Johan Sundberg
Medverkande: Ulla Wrethagen, gitarr och sång, Jenny Fall, sång och banjo, Lena Andersson, bas, Anna Hammarsten, piano och sång, Elsie Petrén, saxofon, Eva Grund, slagverk
Musik: Thomas Jäderlund Amazing Trio Plays jazz Publicerad i Musikkritik

Thomas Jäderlunds trio spelar jazz nu

Thomas Jäderlund Amazing Trio
Plays jazz
Country & Eastern/Naxos

Både Charles Mingus och Ornette Coleman var kontroversiella när de kom fram i rampljuset på femtio- och början på sextiotalen, både musikpolitiskt (Mingus) och musik-tekniskt/teoretiskt (Coleman). Så ...

Musik: Jouis; Dojo Publicerad i Musikkritik

Koftan, koppen och ett England om hösten

Jouis
Dojo
Beetroot

Jag har sagt det tidigare men det bör sägas igen eftersom det aktualiseras nästan varje gång: Fenomenet med nyprogressiv musik är en bisarr paradox. Tillbakasträvande framåtsträvan går liksom inte ihop, och ...

Musik: The Gothenburg Combo; Guitarscapes Publicerad i Musikkritik

Ambitioner som faller helt olika ut


The Gothenburg Combo
Guitarscapes
The Gothenburg Combo/Naxos

Terry Riley må ha en bergfast position inom minimalismen och han tillhör formens mest namnkunniga kompositörer. Hans korsningar av väster- och österländsk musik har lockat både vanliga lyssnare ...