Musik: Elephant9 with Reine Fiske, Atlantis

sep222012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Som en supernovaSom en supernovaEn progressiv stjärnsmäll rakt i plytet

Elephant9 with Reine Fiske
Atlantis
Rune Grammofon

En käftsmäll så att glasögonen ryker! En tjotablängare rätt i nyllet! En stjärnsmäll rakt i plytet! Med knogar av progressiv rock, RIO och fusion!

Det är precis vad ”Atlantis” är, av norska bandet Elephant9, tilldragelsen till ära förstärkta med svenske Reine Fiske på gitarr. Det är en total knockout, med spår av Soft Machine, King Crimson och Samla Mammas Manna. Även Magma, om man ser till det kantiga, dystopiskt funkiga basspelet à la Jannik Top. Inte för att Elephant9, som med ”Atlantis” är inne på sin fjärde platta om man räknar den live som bara släpptes på vinyl, behöver jämförelser med andra band. De klararsig alldeles utmärkt på egen hand. Deras energi och vitalitet gör dem till ett unikum. Låt vara att det är riktigt att kalla deras musik för prog, men där andra nyprogband mest intresserar sig för att spela i det förflutna – och därmed av diskvalificerar sig som progressiva – är Elephant9 genuint framåtblickande. De befinner sig hela tiden på väg, i rastlös rörelse mot ett okänt mål. Musiken söker, tar fart, lyfter och kastar sig ut i det okända för att sedan explodera som en supernova över den svärtade himlen.

Svärta, det har också musiken. Det är ingen festlig gladprog av typen Flower Kings som norrmännen levererar. Det är tungt som osmium. Hårt som diamant. Förgörande som plutonium. Kanske är det just tyngden och mörkret som leder tankarna till King Crimson. Men också kraften, den oregerliga kraften i de inte sällan komplexa riffen som snärtande mattrar ut mot lyssnaren som ur en bindgalen kulspruta. Samtidigt behärskar de en naturnära lyricism, lika vacker som någonsin hos Bo Hanssons och hans trolska hammond. Men gemensamt för de volymstarka utbrotten och de den granskogsdunkla introspektionen är den redan nämnda energin. Det är som att musiken har legat och mullrat under jorden under lång tid och att ”Atlantis” är den lavafrustande eruptionen.

Att Reine Fiske medverkar på en Elephant9-skiva är inte alls långsökt. Kanske var det till och med oundvikligt då han på hemmaplan utmärkt sig som gitarrist tillsammans med Dungen, Träd Gräs och Stenar, Landberk, Patoos och Morte Macabre. Men jag har aldrig tidigare hört honom så lössläppt som här. Aldrig så otyglad och vildsint i sitt uttryck. Han passar perfekt in i bandet, och det är så att jag hoppas att detta inte ska vara en engångsföreteelse utan att han har möjlighet att bli fast medlem i bandet. Kombinationen är oslagbar. Oslagbar.

Rune Grammofon har alltid varit noga med den musikaliska kvaliteten; namnet är en kvalitetsgaranti, något som borgar för angelägen musik i den absoluta framkanten av sådan musik som svårligen låter sig kategoriseras i på förhand givna genrer. Men frågan är om de inte överträffat sig själva med den här utgåvan. ”Atlantis” är en av 2000-talets hittills bästa skivor. Helt klart årets allra bästa. Hittills, tillägger jag för att ha ryggen fri, men för att det ska komma något som överträffar den under de månader som återstår av 2012 krävs det ett veritabelt underverk.

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Natural Artefacts; California Connection Publicerad i Musikkritik

Ett landskap med fungerande strömförsörjning

Natural Artefacts
California Connection
LJ Records/Naxos

Förra skivan Like jazz som kom år 2006 klev fram och tillbaka över den gräns där vi brukar kalla musiken jazz, en spännande balansgång. De var då en trio med Susanna ...

Musik: Erik Honoré; Heliographs Publicerad i Musikkritik

Håglös läxförhörsambient

Erik Honoré
Heliographs
Hubro

Förutom att Erik Honoré är författare med tre böcker bakom sig har han varit musikaliskt verksam i många år. Han har gjort flera skivor tillsammans med Jan Bang med vilken han också arrangerade Punkt-festivalen i mitten ...

Musik: Frode Haltli; Vagabonde Blu Publicerad i Musikkritik

Obesvarade frågor som manar till kontemplation

Frode Haltli
Vagabonde Blu
Hubro

”Hugg sönder alla dragspel!” dundrade en indignerad Sten Broman en gång i tiden och gav exempel på den vrede som instrumentet kan ge upphov till. Och visst finns det dragspelsmusik som ...

Musik: Møster! Inner Earth Publicerad i Musikkritik

Både medel och verklig vilja

Møster!
Inner Earth
Hubro

På sin förra och första skiva tog Møster! både musiken och lyssnaren ut i rymden. Men musiken var inget lallande flum utan en ytterst resolut uppskjutning. ”Inner Earth” gör redan med titeln interplanetära ...

Musik: Indiefolktrion; Indiefolk Publicerad i Musikkritik

Dans och vemod

Indiefolktrion
Indiefolk
Svalka

 

Det går att säga att detta är en nyskriven musik, som leker med tradition och låter sig roas av både, jazz, låtspel, pop och barock. Så låter ”independent folk music”, när den är som bäst. Musiken ...

Musik: Gretchen Peters; Blackbirds Publicerad i Musikkritik

I uppbrottets skymning kan det redan vara för sent

Gretchen Peters
Blackbirds
Proper

Det bästa som hände under 90-talet var att The Walkabouts släppte skivan ”Devil's Road”. De hade varit på väg länge med sin Neil Young-rock och de hade redan, flera ...

Musik: Thorsten Flinck; Till flickorna på Upplandsgatan 71 Publicerad i Musikkritik

Han finns i det vinterbleka ljuset

Thorsten Flinck
Till flickorna på Upplandsgatan 71
från fiaskot mittemot
Sony

Det är i början av 90-talet Thorsten Flinck flanerar i Vasastan, han söker sig mot Upplandsgatan mot Västmannagatan till; han går in på sin krog, ...

Musik: One String Department; Fringe Music Publicerad i Musikkritik

En omöjlig och helt självklar kombination

One String Department
Fringe Music
Just For The Records

För den som har en urskiljningslös uppfattning om country som en reaktionär och ganska korkad musik lär förmodligen ”progressiv bluegrass” låta som en fullständigt absurd oxymoron. Men ...

Musikkonsert: Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band Publicerad i Musikkritik

Lisa Nilsson i sitt esse

Lisa Nilsson och Norrbotten Big Band
Kulturens Hus, Luleå

Så lätt det är att älska Lisa Nilsson!

För hennes musikaliska generositet och förebildliga integritet. Där hon blottar sitt hjärta för oss bevarar hon alltid en oförstörbar kärna av ...