Musik: Elephant9 with Reine Fiske, Atlantis

sep222012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Som en supernovaSom en supernovaEn progressiv stjärnsmäll rakt i plytet

Elephant9 with Reine Fiske
Atlantis
Rune Grammofon

En käftsmäll så att glasögonen ryker! En tjotablängare rätt i nyllet! En stjärnsmäll rakt i plytet! Med knogar av progressiv rock, RIO och fusion!

Det är precis vad ”Atlantis” är, av norska bandet Elephant9, tilldragelsen till ära förstärkta med svenske Reine Fiske på gitarr. Det är en total knockout, med spår av Soft Machine, King Crimson och Samla Mammas Manna. Även Magma, om man ser till det kantiga, dystopiskt funkiga basspelet à la Jannik Top. Inte för att Elephant9, som med ”Atlantis” är inne på sin fjärde platta om man räknar den live som bara släpptes på vinyl, behöver jämförelser med andra band. De klararsig alldeles utmärkt på egen hand. Deras energi och vitalitet gör dem till ett unikum. Låt vara att det är riktigt att kalla deras musik för prog, men där andra nyprogband mest intresserar sig för att spela i det förflutna – och därmed av diskvalificerar sig som progressiva – är Elephant9 genuint framåtblickande. De befinner sig hela tiden på väg, i rastlös rörelse mot ett okänt mål. Musiken söker, tar fart, lyfter och kastar sig ut i det okända för att sedan explodera som en supernova över den svärtade himlen.

Svärta, det har också musiken. Det är ingen festlig gladprog av typen Flower Kings som norrmännen levererar. Det är tungt som osmium. Hårt som diamant. Förgörande som plutonium. Kanske är det just tyngden och mörkret som leder tankarna till King Crimson. Men också kraften, den oregerliga kraften i de inte sällan komplexa riffen som snärtande mattrar ut mot lyssnaren som ur en bindgalen kulspruta. Samtidigt behärskar de en naturnära lyricism, lika vacker som någonsin hos Bo Hanssons och hans trolska hammond. Men gemensamt för de volymstarka utbrotten och de den granskogsdunkla introspektionen är den redan nämnda energin. Det är som att musiken har legat och mullrat under jorden under lång tid och att ”Atlantis” är den lavafrustande eruptionen.

Att Reine Fiske medverkar på en Elephant9-skiva är inte alls långsökt. Kanske var det till och med oundvikligt då han på hemmaplan utmärkt sig som gitarrist tillsammans med Dungen, Träd Gräs och Stenar, Landberk, Patoos och Morte Macabre. Men jag har aldrig tidigare hört honom så lössläppt som här. Aldrig så otyglad och vildsint i sitt uttryck. Han passar perfekt in i bandet, och det är så att jag hoppas att detta inte ska vara en engångsföreteelse utan att han har möjlighet att bli fast medlem i bandet. Kombinationen är oslagbar. Oslagbar.

Rune Grammofon har alltid varit noga med den musikaliska kvaliteten; namnet är en kvalitetsgaranti, något som borgar för angelägen musik i den absoluta framkanten av sådan musik som svårligen låter sig kategoriseras i på förhand givna genrer. Men frågan är om de inte överträffat sig själva med den här utgåvan. ”Atlantis” är en av 2000-talets hittills bästa skivor. Helt klart årets allra bästa. Hittills, tillägger jag för att ha ryggen fri, men för att det ska komma något som överträffar den under de månader som återstår av 2012 krävs det ett veritabelt underverk.

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Östersjöfestival 2014 Publicerad i Musikkritik

Satiriskt operafynd inleder årets Östersjöfestival

Det är inte varje dag som man hittar en bortglömd opera, låt vara enbart prologen till densamma. Operan fullbordades nämligen aldrig. Den stötte på patrull, vilket inte tillhörde ovanligheterna i Sovjet i början av trettiotalet. Jag ...

Musik: West of Eden; Songs from Twisting river Publicerad i Musikkritik

Tradklingande keltisk folk

West of Eden
Songs from Twisting river
West of music

Det är en vacker höstdag i den keltiska folkrockskogen, tunna moln på himlen så ljuset blir milt och utan svarta skuggor eller bländande kontraster. Så visar det snygga omslaget ...

Musik: M-Rock: Phunk observatory Publicerad i Musikkritik

Emrik återvänder

M-Rock
Phunk observatory
ERE

Funk-hiphop-bandet Stonefunkers turnerade jorden runt på 1990-talet, och nu har sångaren Emrik Larsson tagit sig tillbaka till rötterna. Vad hör jag? Ett tungt band med elbas gitarrer och klaviaturer, blås trummor och slagverk, delvis med gamla ...

Musik: Nike & Röda Orkestern; Vi är alla Publicerad i Musikkritik

Vanmaktens välformulerade röst

Nike & Röda Orkestern
Vi är alla
Playground

Vad man uppfattar Nike Markelius som beror månne på från vilket håll man kommer. För min egen generation kan hon vara trummisen i Tant Strul och dessförinnan gruppen Usch. För andra ...

Musik: Police Dog Hogan; Westward Ho! Publicerad i Musikkritik

Inte unikt, men ett bättre alternativ

Police Dog Hogan
Westward Ho!
Union Music Store

Kanske är det så att den bästa amerikanska rotmusiken idag spelas utanför USA. Där amerikanerna själva har tagit sina folk- och bluegrassrötter och förvandlat dem till alltmer sövande ...

Musik: Tre cd från Sodamusic Publicerad i Musikkritik

Samma mål, olika vägar

Soundance
Another Way
Amazonas Inner Eye
Mainstream
Enok Duo
Vinotech
Sodamusic

Thomas Gustafsson är en saxofonveteran med ett gediget förflutet på den svenska gränsöverskridande jazzscenen. Han har spelat med folk från Bengt Berger till Anders Jormin, från Nils Landgren till Harald ...

Musik: Adam Cohen; We Go Home Publicerad i Musikkritik

Klampar på i pappas galoscher och snavar

Adam Cohen
We Go Home
Cooking Vinyl

Om man får en karriär och samtidigt har berömda föräldrar finns alltid misstanke om nepotism. I vissa fall är det utan tvekan en rimlig misstanke: inom svensk film ...

Opera: Kulturspaning i Österled Publicerad i Musikkritik

Under juli månad hålls varje år en högklassisk operafestival i den mer än 500-åriga gråstensborgen Olofsborg i Savonlinna (Nyslott) i hjärtat av östra Finlands vidsträckta sjösystem. Slottets borggård har försetts med tälttak som täcker den breda scenen och salongen som ...

Musik: there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros; reBiber Publicerad i Musikkritik

Just in time, Biber omtolkad

there are no more four seasons – Mattias Petersson George Kentros
reBiber
SEKT records/Naxos

Heinrich Biber (1644 – 1704) var en österrikisk tonsättare och violinist, känd bland annat för sin passacaglia i g-moll. En passacaglia är instrumentalmusik ...