Musik: The Sweetest Thrill; Jewellery

jun252012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

Skivan släpps enbart på vinyl och för nerladdning.Skivan släpps enbart på vinyl och för nerladdning.Med instinkten som kompass

The Sweetest Thrill
Jewellery
Playdate

De förspiller ingen tid. The Sweetest Thrill behöver bara några takter på sig i varje låt för att frigöra en energi som har mer med rock att göra än vad någon av de stilar som de blandar har. De frigör det pimpinetta ur postrocken, separerar det cerebrala från artrocken, svulstigheten i komplex metal, ostyrigheten ur noiserocken och det stundvis ofokuserade hos ett band som Neu!. Sedan kastar de bort allt det och behåller bara det bästa ur respektive genre. Som de sedan med en osviklig instinkt fogar samman till något personligt och mycket explosivt.

Just instinkt är ett ord som beskriver ”Jewellery” väldigt väl. De två norrmännen Stephan Meidell och Oyvind Hegg-Lunde spelar på väderkorn och i vad som låter som en telepatisk samklang. Kanske därför som det låter så mycket om Sweetest Thrill trots att de bara är en duo. De har fullständig koll på vad den andre gör och vet precis vad de ska göra själva för att utväxlingen ska bli så stor som möjligt. Om instinkt är ett träffande adjektiv, så är samspel ett minst lika bra substantiv i sammanhanget.

Annars kan duoskivor vara problematiska. Sättningen är ju trots allt ganska begränsad, oavsett vilka instrument man har till sitt förfogande. Det krävs en stark känsla för potentialen i instrumentet och den egna och den andres kapacitet att uttrycka sig på det. The Sweetest Thrill har den känslan. Meidell matar på med intrikata gitarr- och basriff medan Hegg-Lunde aldrig sätter ett trumslag fel. Det är tajt och tungt. Det står inte stilla någon gång. Inte ens i den överraskande lyriska ”Two Hundred Times” som med sina glesa, lätta gitarrtoner är snudd på svärmisk i en mörk omgivning. Tajt och tungt som sagt, men också vackert. Ibland kommer jag att tänka på den franska gruppen Magma, inte minst i titellåten som någonstans i mitten kastar sig in i ett avigt, hårt vinklat Jannik Top-liknande riff. Också Magma har ett sinne för skönhet att berika den nådlösa kraften med. Det skulle inte förvåna mig om att de både Bergen-herrarna i Sweetest Thrill är stora Magma-beundrare.

Ett annat exempel på de tvennes instinkt är att de aldrig driver idéerna för långt. En taktart eller ett riff överges innan det slitits ut och dränerats på sin styrka. Därför är ”Jewellery” en omväxlande och varierad skiva och därför tål den att höras många gånger. Väldigt många gånger.

 

Peter Sjöblom
Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Skuggvältan Publicerad i Musikkritik

Garagepoesi och konkret folkvisa

Skuggvältan
Skuggvältan
Trombone

Skuggvältan är det mest anslående namn jag sett på länge. Det hugger tag direkt och drar mig in bland trolska träd och i dunkelhet.

Skuggvältan är också du. Så står det i häftet. Skuggvältan är alla ...

Musik: Diverse kompositörer; Xtra högtalare Publicerad i Musikkritik

Likriktad ytlighet

Diverse kompositörer
Xtra högtalare
Elektron

På baksidan av omslaget står kompositörerna uppställda på rad, och den urblekta bilden får dem att se ut som ett new wave-syntkollektiv från Ohio. Kanske ett försök att avdramatisera den elektroakustiska musiken visuellt?

Faktum är att ...

musik: Könsförrädare; Death to Stories/Of the Unpolitical Publicerad i Musikkritik

Berättelserna är döda, leve berättelserna!

Könsförrädare
Death to Stories/Of the Unpolitical
BD Pop

Det är glädjande att se att den en gång i tiden utdömda vinylskivan slår tillbaka med en allt mer växande kraft. Fler och fler skivor släpps parallellt på CD ...

Musik: Peter Knudsen Kvartett, Magnus Dölerud Quartet, Perssons Sexa Publicerad i Musikkritik

Två kungar och ett trumfess

Peter Knudsen Kvartett
Peterson-Berger Revisited
Länskulturen
Magnus Dölerud Quartet
My Village
Reach Up/Plugged
Perssons Sexa
Perssons Sexa
Havtorn/Plugged

Att jazzmusiker tar sig an klassiska kompositörer är ingen nyhet, men jag har en känsla av det greppet för tillfället är ...

Opera: En för alla och ingen för en – Peter Grimes på Stockholmsoperan Publicerad i Musikkritik

Länge föreställde jag mig Benjamin Brittens opera ”Peter Grimes” i svartvitt, utan färger, vilket kanske låter märkligt. Färgerna finns ju överallt omkring oss, också i en vindpinad liten engelsk fiskeby i början av artonhundratalet, i Johanna Garpes regi lokaliserad till ...

Musik: Folkmusik Publicerad i Musikkritik

Fyra sätt att närma sig folksången

Anne Marie Almedal
Memory Lane
+47
The Webb Sisters
When Will You Come Home?
TWSR
Dave McPherson
Dreamoirs
Northern Music
Nynke
Alter
Crammed Discs

På ytan är detta fyra helt disparata skivor, men de har det gemensamt att de ...

Musik: DunDun Publicerad i Musikkritik

Ett band att räkna med

DunDun
DunDun
Margit Music/Border

I början av 90-talet rönte Göteborgsbandet Whipped Cream en hel del uppmärksamhet med en helt egen variant av psykedelia, stämsång och virvlande gitarrer. Deras första skiva ”Whipped Cream & Other Delights” väntar på ...

Musik: Vienna Ditto; Liar Liar Publicerad i Musikkritik

Kosmisk triphop i miniformat

Vienna Ditto
Liar Liar
Ubiquity Project

De kallar sin musik för ”voodoo sci-fi blues” och ”kosmische Trip hop”, och efter deras tidigare utgivningar, som hittills endast omfattat singlar, har de beskrivits som ett ”Portishead som gör ett Tarantino-soundtrack”. ...

Musik: Kamala; You Have Heard, I Suppose Publicerad i Musikkritik

Dynamisk lek som omedelbart ger mersmak

Kamala
You Have Heard, I Suppose
Havtorn

Ibland undrar man vad som får band och artister att välja titlar till sina skivor. Som till exempel Belle & Sebastian och Godspeed You Black Emperor! som verkar ha ...