Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand

maj192012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

 Inåt och utåt är samma sak. Inåt och utåt är samma sak.Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna växa sig så stor att det är meningsfullt att ta till uppumpade ord som ”super” och ”stjärna”. Men han tillhör dem som inte skyr några sammanhang som intresserar honom, och därför kan man se hans namn figurera tillsammans med andra, mer allmänt gångbara namn som Sonic Youth och Nomads varför han är betydligt mer känd än många andra inom samma gebit. Det här är både på gott och ont; å ena sidan kan både frijazzen och den svårbestämt experimentella musiken behöva någon som tar musiken ut ur exklusivitetens ombonade lekstugor för att den ska få syre, å andra sidan pratar vi om musik som är så obskyr att om en person når längre än andra är det lätt att den personen kommer att dominera hela scenen. Jag känner ibland att det är precis det som hänt Mats Gustafsson, och att många andra bredvid honom inte riktigt får plats. Men det är ju inte Gustafssons fel, utan snarare medias oförmögenhet att hantera mångfalden.

Sedan går det nu inte att komma ifrån att Mats Gustafsson är något väldigt speciellt. Visst har han en del mindre lyckade insatser bakom sig vilket är lätt att förstå när man ser hans mycket omfattande diskografi – med så många skivor är det oundvikligt att vissa kvalitativa skiktningar förekommer. Men sådant är lätt att ha överseende med om man betänker konstellationer som exempelvis AALY Trio och The Thing. Och Fire!.

”In the Mouth – A Hand” är tredje gången gillt för denna trio som skivan till ära är utökad med australiensiske gitarristen Oren Ambarchi, en i sig produktiv artist med erfarenhet av åtskilliga samarbeten med andra artister. Tillsammans med Gustafsson, Johan Berthling på bas och trummisen Andreas Werliin skapar Ambarchi ett musikaliskt monster som föga bekymrar sig för vilken stil det hör hemma i. Älskvärda stilar som noise, jazz och psykedelia tvingas av inspirationens extrema temperaturer till en lika oemotsäglig som oemotståndlig legering. Om kraft vore en genre skulle jag nog vilja placera ”In the Mouth – A Hand” där. För kraftfullt är det. Är man rädd om livhanken bör man inte stå i vägen. Det är bättre att haka på och följa med. Energin som frigörs är snudd på ofattbar. Spelar man tillräckligt högt kan den lysa upp en hel aula.

Det här är ingen musik som tänker efter före. Ingen musik som artigt ber om lov. Den kör på, i full karuda, rakt fram. Svänger vägen skiter Fire! i det. För dem finns bara spikrakt framåt. Det betyder nu inte att ”In the Mouth – A Hand” är finesslös, men det är Fire! som definierar finessen. Den finns i den elektronik och det lätt överstyrda Fender Rhodes som Mats Gustafsson trakterar som komplement till sin saxofon. Den finns där i Berthlings manande bas som lyckas vara både intrikat och avväpnande enkel på samma gång. I Werliins synkoper som kan vara lika lätta som dun och oresonligt tunga, båda med samma intuitiva precision. Den finns i hur Ambarchis utformar sina metallhårda sjok av närmast övernaturliga gitarrklanger – tänk er en Robert Fripp utan intellektuella ursäkter eller en Richard Pinhas med kraftigare överarmar.

Jag vill inte prata om musiken i termer som låtar, utan hellre som tillstånd. Tillstånd som får all den tid de behöver för att utvecklas så att ingen potential lämnas outnyttjad. Ibland trevar musikerna en stund, liksom för att känna in om de befinner sig i samma sfär, och sedan när de är överens om att deras utgångspunkter är tillräckligt samstämmiga bär det av tills individernas medvetande lösts upp och blivit ett och samma: musik. Referensen till psykedelia är med andra ord inte alls så långsökt som det i förstone kan verka.

Om man nu inte vill ta det hela ett steg till och beskriva musiken som synestetisk, och därmed kanske komma närmare sanningen. Med dess många lager av klang och emotioner är den rent taktil, den är full av färger, dofter och förnimmelser där sinnena skär varandras vägar i sällsynta koordinater. ”In the Mouth – A Hand” är ett ljudande skådespel som intar alla sinnen. Oavsett hur många man anser dem vara. Det är musik som både går utanför och djupt inuti musik, musiker och lyssnare. Om ordet inte vore så futtigt och otillräckligt skulle man kunna kalla skivan för en sensation.

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Musik: Anders Hillborg tonsättarfestival På Stockholms konserthus Publicerad i Musikkritik

Det ultimata uttrycket - Anders Hillborg-vecka i Konserthuset

Anders Hillborg tonsättarfestival
På Stockholms konserthus

Årets tonsättarfestival i Stockholms konserthus ägnades Anders Hillborg, den svenske tonsättare som förmodligen rönt störst internationell uppmärksamhet. Han spelas världen runt, ej sällan med Esa-Pekka Salonen på pulten, ...

Musik: Niels Wilhelm Gade: String Quartet / Edvard Grieg: String Quartet op. 27 Publicerad i Musikkritik

En stunds nordisk romantik

Niels Wilhelm Gade: String Quartet / Edvard Grieg: String Quartet op. 27
Leipziger Streichquartett
Dabringhaus und Grimm

Sedan 1988 har den välrenommerade Leipziger Streichquartett varit verksamma. Kvartetten består av Stefan Arzberger och Tilman Büning på violin, Ivo Bauer ...

Musik: Far from Rio Hans Olding/Jaska Lukkarinen Publicerad i Musikkritik

En lyssnarvänlig godbit

Far from Rio
Hans Olding/Jaska Lukkarinen
El Dingo Records

Svenska gitarristen Hans Olding och finska trummisen Jaska Lukkarinen slår sig samman och bildar kvartett. Det är ett lysande drag. Skivan Far from Rio befinner sig som titeln antyder långt ...

Musik: Bölja – Antonsson - Engman; Rallarnas visor Publicerad i Musikkritik

Gamla visor fram i ljuset

Bölja – Antonsson - Engman
Rallarnas visor
JBH

Rallarnas egna visor handlar om ett hårt, ofta farofyllt arbete när järnvägarna drogs genom ett långt och glesbefolkat Sverige från cirka 1850 och fram till 1937. Långa arbetsdagar och ...

Litteratur: Gunnel Linde; Den vita stenen Publicerad i Musikkritik

Den vackraste boken är laddad med barnens egen magi

Gunnel Linde
Den vita stenen
Alvina 

Den vita stenen är en av de vackraste böckerna i den svenska barnbokshistorien. Denna nyutgåva av klassikern från 1964 framhäver också rent fysiskt skönheten i berättelsen: omslag, ...

Litteratur: Anna Pajak & Patty Pajak; Kära döden Publicerad i Musikkritik

Barnet och döden

Anna Pajak & Patty Pajak 
Kära döden
Parabellum Nord AB Förlag

Döden är en förutsättning för liv. Om födelsen är naturlig så är döden lika naturlig. Det är bara en cirkel som sluts. Hur många floskler finns det om ...

Musikfilm: Foreign Soil Publicerad i Musikkritik

Musikkortfilm som reflekterar det egna handlandet

Foreign Soil
Foto: Donovan Von Martens
Klippning: Jonathan Albrektson
Ljudkollage: Jonathan Albrektson
Assistans: Xenia Kriisin, Kristin Freidlitz, Jenni Tolf, Hannah Shermis, Anna Lund
Soil Collectors består av: Isabel Sörling – röst, Hannah Tolf – röst, Jonathan ...
Musikal: A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll, Regi: Johan Sundberg Publicerad i Musikkritik

Folkbildande om kvinnligt bluesmakeri

A tribute to women pioneers in blues and rock’n roll
Manus: Lena Ollmark
Regi: Johan Sundberg
Medverkande: Ulla Wrethagen, gitarr och sång, Jenny Fall, sång och banjo, Lena Andersson, bas, Anna Hammarsten, piano och sång, Elsie Petrén, saxofon, Eva Grund, slagverk
Musik: Thomas Jäderlund Amazing Trio Plays jazz Publicerad i Musikkritik

Thomas Jäderlunds trio spelar jazz nu

Thomas Jäderlund Amazing Trio
Plays jazz
Country & Eastern/Naxos

Både Charles Mingus och Ornette Coleman var kontroversiella när de kom fram i rampljuset på femtio- och början på sextiotalen, både musikpolitiskt (Mingus) och musik-tekniskt/teoretiskt (Coleman). Så ...