Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand

maj192012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

 Inåt och utåt är samma sak. Inåt och utåt är samma sak.Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna växa sig så stor att det är meningsfullt att ta till uppumpade ord som ”super” och ”stjärna”. Men han tillhör dem som inte skyr några sammanhang som intresserar honom, och därför kan man se hans namn figurera tillsammans med andra, mer allmänt gångbara namn som Sonic Youth och Nomads varför han är betydligt mer känd än många andra inom samma gebit. Det här är både på gott och ont; å ena sidan kan både frijazzen och den svårbestämt experimentella musiken behöva någon som tar musiken ut ur exklusivitetens ombonade lekstugor för att den ska få syre, å andra sidan pratar vi om musik som är så obskyr att om en person når längre än andra är det lätt att den personen kommer att dominera hela scenen. Jag känner ibland att det är precis det som hänt Mats Gustafsson, och att många andra bredvid honom inte riktigt får plats. Men det är ju inte Gustafssons fel, utan snarare medias oförmögenhet att hantera mångfalden.

Sedan går det nu inte att komma ifrån att Mats Gustafsson är något väldigt speciellt. Visst har han en del mindre lyckade insatser bakom sig vilket är lätt att förstå när man ser hans mycket omfattande diskografi – med så många skivor är det oundvikligt att vissa kvalitativa skiktningar förekommer. Men sådant är lätt att ha överseende med om man betänker konstellationer som exempelvis AALY Trio och The Thing. Och Fire!.

”In the Mouth – A Hand” är tredje gången gillt för denna trio som skivan till ära är utökad med australiensiske gitarristen Oren Ambarchi, en i sig produktiv artist med erfarenhet av åtskilliga samarbeten med andra artister. Tillsammans med Gustafsson, Johan Berthling på bas och trummisen Andreas Werliin skapar Ambarchi ett musikaliskt monster som föga bekymrar sig för vilken stil det hör hemma i. Älskvärda stilar som noise, jazz och psykedelia tvingas av inspirationens extrema temperaturer till en lika oemotsäglig som oemotståndlig legering. Om kraft vore en genre skulle jag nog vilja placera ”In the Mouth – A Hand” där. För kraftfullt är det. Är man rädd om livhanken bör man inte stå i vägen. Det är bättre att haka på och följa med. Energin som frigörs är snudd på ofattbar. Spelar man tillräckligt högt kan den lysa upp en hel aula.

Det här är ingen musik som tänker efter före. Ingen musik som artigt ber om lov. Den kör på, i full karuda, rakt fram. Svänger vägen skiter Fire! i det. För dem finns bara spikrakt framåt. Det betyder nu inte att ”In the Mouth – A Hand” är finesslös, men det är Fire! som definierar finessen. Den finns i den elektronik och det lätt överstyrda Fender Rhodes som Mats Gustafsson trakterar som komplement till sin saxofon. Den finns där i Berthlings manande bas som lyckas vara både intrikat och avväpnande enkel på samma gång. I Werliins synkoper som kan vara lika lätta som dun och oresonligt tunga, båda med samma intuitiva precision. Den finns i hur Ambarchis utformar sina metallhårda sjok av närmast övernaturliga gitarrklanger – tänk er en Robert Fripp utan intellektuella ursäkter eller en Richard Pinhas med kraftigare överarmar.

Jag vill inte prata om musiken i termer som låtar, utan hellre som tillstånd. Tillstånd som får all den tid de behöver för att utvecklas så att ingen potential lämnas outnyttjad. Ibland trevar musikerna en stund, liksom för att känna in om de befinner sig i samma sfär, och sedan när de är överens om att deras utgångspunkter är tillräckligt samstämmiga bär det av tills individernas medvetande lösts upp och blivit ett och samma: musik. Referensen till psykedelia är med andra ord inte alls så långsökt som det i förstone kan verka.

Om man nu inte vill ta det hela ett steg till och beskriva musiken som synestetisk, och därmed kanske komma närmare sanningen. Med dess många lager av klang och emotioner är den rent taktil, den är full av färger, dofter och förnimmelser där sinnena skär varandras vägar i sällsynta koordinater. ”In the Mouth – A Hand” är ett ljudande skådespel som intar alla sinnen. Oavsett hur många man anser dem vara. Det är musik som både går utanför och djupt inuti musik, musiker och lyssnare. Om ordet inte vore så futtigt och otillräckligt skulle man kunna kalla skivan för en sensation.

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konserter: Tidig musik under Medeltidsveckan 2014 Publicerad i Musikkritik

Ungdomskören Villanella, Kaliningrad

Renässanskvartetten Vox Ancorae, Piteå
Stockholms Storkyrkas Gosskör, dirigent Gregory Lloyd
Cantores Witingiensis, Vittinge kyrkokör Uppland

Som alltid var Medeltidsveckans program fullspäckat med mängder av intressanta föreläsningar, kurser, guidade turer, föreställningar och konserter. Det är helt enkelt en utmaning att ...

Musik: Arve Henriksen; The Nature of Connections Publicerad i Musikkritik

Musik på jakt efter sitt sammanhang

Arve Henriksen
The Nature of Connections
Rune Grammofon

”Det fina med att samarbeta”, säger genreöverskridaren Arve Henriksen om sin nya skiva, ”är att dem man samarbetar ofta har mycket bättre idéer än en själv”. Nu har ...

Musik: Tømrerclaus Publicerad i Musikkritik

Mytomspunnen dansk prog i välförtjänt repris

Tømrerclaus
Tømrerclaus
Transubstans/Record Heaven

Lyfter man blicken från den svenska 70-talsproggen och riktar den mot övriga Norden kan man hitta en hel del bra musik. Island hade ett fåtal band. Finland hade några fler, särskilt i ...

Opera-Musik: Klätterbaronens sångbok, Musik: Ivo Nilsson Publicerad i Musikkritik

Monodram för alla åldrar

 Klätterbaronens sångbok
ALICE kollektiv för ljud och scenkonst, fritt efter Italo Calvinos roman Klätterbaronen
Musik: Ivo Nilsson
Libretto, dramaturg: Magnus Jacobsson
Regi:
Johan Petri
Filmprojektioner: Wolfgang Lehmann
Scenografi: Niklas Billström
Kostym: Filippa Hanzon
I rollerna: Mikael Bellini ...
Musik: Lars Cleveman; Under the Influence Publicerad i Musikkritik

När rockmusik känns meningsfull

Lars Cleveman
Under the Influence
Outbox Music

Finns det något band som med fog kan kallas Sveriges Velvet Underground är det Dom Dummaste. Med det menar jag inte att de någonsin egentligen låtit som VU, utan att de ...

Konsert: Storebror tar över Idomeneo på Drottningholmsteatern Publicerad i Musikkritik

Det tog tid för hjältarna att ta sig hem från det Trojanska Kriget, Odysseus med flera, och hemresorna var inte alltid utan faror. Så också för Idomeneo. För en stor del av publiken på lördagens premiär av Mozarts opera ”Idomeneo” ...

Konsert:För ett öppet Sverige Publicerad i Musikkritik

Reflexioner över 1 september: Kulturhuset/Stadsteaterns konsert ”För ett öppet Sverige” och säsongens första Jamkultur på Fasching

– Vad är det som pågår?

 frågar mig några förbipasserande. Kön mot Studion – Kulturhusets scen som ligger i Lavas gamla lokaler – ringlar förbi Gallerian ...

Konsert: Mahlers II Berwaldhallen Daniel Harding dirigent Publicerad i Musikkritik

Förundrad över vad vår värld hänger sig åt när sådant finns som Mahler

Mahlers II Berwaldhallen
Daniel Harding dirigent
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
S:t Jakobs Kammarkör
Kate Royal sopran
Christina Stotjin mezzosopran

Aldrig kämpat så hårt för att få biljetter. De två ...

Musik: Henrik Hugo och David Härenstam; Fridas visor Publicerad i Musikkritik

Rena klara Fridas visor

Henrik Hugo och David Härenstam
Fridas visor
Konfonium Audio

 

Varvet runt. Henrik Hugo med sin skolade röst tolkar Birger Sjöbergs Fridas visor lite som trubadurer gjorde före Cornelis och Fred Åkerström. Då anklagades trubadurerna ofta för att ha ...