Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand

maj192012
Skrivet av Peter Sjöblom
PDFSkriv ut

 Inåt och utåt är samma sak. Inåt och utåt är samma sak.Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna växa sig så stor att det är meningsfullt att ta till uppumpade ord som ”super” och ”stjärna”. Men han tillhör dem som inte skyr några sammanhang som intresserar honom, och därför kan man se hans namn figurera tillsammans med andra, mer allmänt gångbara namn som Sonic Youth och Nomads varför han är betydligt mer känd än många andra inom samma gebit. Det här är både på gott och ont; å ena sidan kan både frijazzen och den svårbestämt experimentella musiken behöva någon som tar musiken ut ur exklusivitetens ombonade lekstugor för att den ska få syre, å andra sidan pratar vi om musik som är så obskyr att om en person når längre än andra är det lätt att den personen kommer att dominera hela scenen. Jag känner ibland att det är precis det som hänt Mats Gustafsson, och att många andra bredvid honom inte riktigt får plats. Men det är ju inte Gustafssons fel, utan snarare medias oförmögenhet att hantera mångfalden.

Sedan går det nu inte att komma ifrån att Mats Gustafsson är något väldigt speciellt. Visst har han en del mindre lyckade insatser bakom sig vilket är lätt att förstå när man ser hans mycket omfattande diskografi – med så många skivor är det oundvikligt att vissa kvalitativa skiktningar förekommer. Men sådant är lätt att ha överseende med om man betänker konstellationer som exempelvis AALY Trio och The Thing. Och Fire!.

”In the Mouth – A Hand” är tredje gången gillt för denna trio som skivan till ära är utökad med australiensiske gitarristen Oren Ambarchi, en i sig produktiv artist med erfarenhet av åtskilliga samarbeten med andra artister. Tillsammans med Gustafsson, Johan Berthling på bas och trummisen Andreas Werliin skapar Ambarchi ett musikaliskt monster som föga bekymrar sig för vilken stil det hör hemma i. Älskvärda stilar som noise, jazz och psykedelia tvingas av inspirationens extrema temperaturer till en lika oemotsäglig som oemotståndlig legering. Om kraft vore en genre skulle jag nog vilja placera ”In the Mouth – A Hand” där. För kraftfullt är det. Är man rädd om livhanken bör man inte stå i vägen. Det är bättre att haka på och följa med. Energin som frigörs är snudd på ofattbar. Spelar man tillräckligt högt kan den lysa upp en hel aula.

Det här är ingen musik som tänker efter före. Ingen musik som artigt ber om lov. Den kör på, i full karuda, rakt fram. Svänger vägen skiter Fire! i det. För dem finns bara spikrakt framåt. Det betyder nu inte att ”In the Mouth – A Hand” är finesslös, men det är Fire! som definierar finessen. Den finns i den elektronik och det lätt överstyrda Fender Rhodes som Mats Gustafsson trakterar som komplement till sin saxofon. Den finns där i Berthlings manande bas som lyckas vara både intrikat och avväpnande enkel på samma gång. I Werliins synkoper som kan vara lika lätta som dun och oresonligt tunga, båda med samma intuitiva precision. Den finns i hur Ambarchis utformar sina metallhårda sjok av närmast övernaturliga gitarrklanger – tänk er en Robert Fripp utan intellektuella ursäkter eller en Richard Pinhas med kraftigare överarmar.

Jag vill inte prata om musiken i termer som låtar, utan hellre som tillstånd. Tillstånd som får all den tid de behöver för att utvecklas så att ingen potential lämnas outnyttjad. Ibland trevar musikerna en stund, liksom för att känna in om de befinner sig i samma sfär, och sedan när de är överens om att deras utgångspunkter är tillräckligt samstämmiga bär det av tills individernas medvetande lösts upp och blivit ett och samma: musik. Referensen till psykedelia är med andra ord inte alls så långsökt som det i förstone kan verka.

Om man nu inte vill ta det hela ett steg till och beskriva musiken som synestetisk, och därmed kanske komma närmare sanningen. Med dess många lager av klang och emotioner är den rent taktil, den är full av färger, dofter och förnimmelser där sinnena skär varandras vägar i sällsynta koordinater. ”In the Mouth – A Hand” är ett ljudande skådespel som intar alla sinnen. Oavsett hur många man anser dem vara. Det är musik som både går utanför och djupt inuti musik, musiker och lyssnare. Om ordet inte vore så futtigt och otillräckligt skulle man kunna kalla skivan för en sensation.

Peter Sjöblom

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Musikkritik

Konsert: Musikant utan instrument - tonsättarweekend med Jesper Nordin Publicerad i Musikkritik

Konserthuset i Stockholm öppnar öronen mot samtiden med två tonsättarfestivaler, en weekend på våren och en lite längre på hösten, den kortare enbart inriktad på svenska tonsättare, den längre med internationell utblick. I år var det Jesper Nordin som hamnat ...

Musik: Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre) Publicerad i Musikkritik

Spännande musik från Frankrike

Théo Ceccaldi Trio och Théo Ceccaldi Trio + 1 (Joëlle Léandre)
Carrousel och Can you smile?
Ayler Records

Varför lyssnar vi inte mera till spännande musik från Frankrike? Ett skäl kan ju vara att musik från Frankrike inte ...

Musik: Diverse artister; Music from Bulgaria och Music from Romania Publicerad i Musikkritik

Kärt återseende och en underbar upplevelse

Diverse artister
Music from Bulgaria
Caprice/Naxos
Diverse artister
Music from Romania
Caprice/Naxos

Under sitt 80-åriga liv hann bengalen Deben Bhattacharya med så mycket att det vanligtvis krävs flera personer med nästan lika långa liv för att åstadkomma ...

Musik: flera artister och skivor Publicerad i Musikkritik

Blues utan blues

Joanna Shaw Taylor
Songs from the Road
Ruf/Plugged
Kara Grainger
Shiver & Sigh
Eclecto Groove/Plugged
Mike Zito & The Wheel
Gone to Texas
Ruf/Plugged
Cyril Neville
Magic Honey
Ruf/Plugged

Blues kan vara bland det bästa som finns men det kan också vara ...

Musik: Zara McFarlane; If you knew her Publicerad i Musikkritik

Modern jazzsång

Zara McFarlane
If you knew her
Brownswood Recordings

Med öppet hjärta inleder Zara McFarlane ackompanjerad bara av en metallklingande hang, en djup ståbas och sin egen flerfaldigade röst. Sedan följer ytterligare sju egna stillsamt finsnickrade moderna jazzsånger, och tre inlån. ...

Musik: Barb Jungr; Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen Publicerad i Musikkritik

Kvävning medelst kudde

Barb Jungr
Hard Rain – The Songs of Bob Dylan & Leonard Cohen
Kristalyn

Världens största nu kända primtal har nästan sjutton och en halv miljoner siffror. Det är så stort att man inte kan uttala det.

Ungefär lika stort ...

Musik: Tikkle me; What is real Publicerad i Musikkritik

Danspop för arenor?

Tikkle me
What is real
Gaphals/Border

Inte sällan finns det anledning att tänka två gånger. För några veckor sedan skrev jag om Jennie Abrahamsons nya skiva Gemini gemini från en genre en bit från mina vanligaste, och var inte ...

Musik: Jonas Åkerlund & Josefina Paulson; Små saker och stora ting Publicerad i Musikkritik

Nära mellan lyssnare och musiker

Jonas Åkerlund & Josefina Paulson
Små saker och stora ting
NuTrad

Jonas Åkerlund har tidigare hörts bland annat på fiol tillsammans med Anders Rosén. Senast på skivan ”Skymningslek” vilket röjde en viss obalans mellan spelmännen till Roséns ...

Musik: Stephan Meidell; Cascades Publicerad i Musikkritik

Ett utforskande av fysiska och psykiska möjligheter

Stephan Meidell
Cascades
Hubro

Norrmannen Stephan Meidell har tidigare representerat sig som medlem i band som Cakewalk och The Sweetest Thrill, men detta är första gången som han uppträder på skiva helt i eget namn. ...