Musik: Per Tjernberg, Music Is My Salvation

sep292011

Skrivet av Peter Sjöblom

Musik - Musikkritik

Ett elixir att svälja i djupa klunkar

Grönskande jazzPer Tjernberg
Music Is My Salvation
Country & Eastern/Naxos

Slagverkaren Per Tjernberg är en av landets obesjungna hjältar, sett till majoriteten av inhemska lyssnare. Han får visserligen ofta bra kritik, men ännu bättre vore om alla ägde minst en Per Tjernberg-platta. Hans eklekticism och hans musikhunger förtjänar det. Lyssnaren förtjänar det. Jag tror att Sverige skulle bli en smula bättre då. Vi behöver alla Per Tjernberg ibland, som man behöver en trygg famn. Han gör musik att ty sig till, det gjorde han redan med Archimedes Badkar på 70-talet. Sedan dess har bland andra Egba, Dag Vag och Peps dragit nytta av hans rytmiska glädje och fria sinne. På egen hand har han med lika stor entusiasm tagit sig an rap, reggae, etno och jazz. Jag kan inte säga att jag har gillat allt han har gjort, men jag har alltid beundrat honom som den kärleksfulla musikambassadör han är.

På "Music Is My Salvation" är det jazzen som återigen hamnat i Tjernbergs fokus. Skivan är som en bubblande häxkittel där Miles Davis, Pharoah Sanders, Don Cherry och andra i liknande anda kokas ihop till ett elixir som jag gärna sväljer i djupa klunkar. Med sig har han åtskilliga medlemmar ur den svenska jazzeliten - Ulf Adåker, Bengt Berger, Jonas Kullhammar, och den avlidne Kjell Westling som skivan tillägnas. Dessutom Sven Larsson som här bidrar med ett säkrare spel än han gör på den likaledes aktuella "Tussilago" tillsammans med Cecilia Wennerström. Och Dror Feiler visar sig från ett mer nertonat håll än vad som är brukligt. Det är en förtjänstfullt erfaren samling musiker som tillsammans med Per Tjernberg har gjort en skiva som är lika grönskande som den hisnande natur som pryder omslaget (musikern, på en balkong i skogen). Musiken frodas, och får lyssnaren att göra det samma.

Ni får inte missförstå mig nu, för jag skulle inte vilja välja bort någon av medverkande från skivan, men den inledande "Pythagoras Suite" får mig att fantisera om hur en skiva med enbart Tjernberg och hans många (och jag menar verkligen många!) slagverk skulle låta. Första delen av sviten, "The Secret Society Of Sound", bjuder på en stor portion av olika percussioninstrument. Tjernberg spelar så genommusikaliskt att alla eventuella tvivel kring slagverk som melodiinstrument i ett slag (ordvits oavsiktlig) förintas. Jag tror att Per Tjernberg utan problem skulle kunna fylla en hel skiva utan att ta in extra musiker och utan att tappa varken musikens kärna eller spänningen.

"Music Is My Salvation" gör mig glad och upplyft. Dels för att musiken är så bra, och dels för att den utstrålar en sådan tjernbergsk oräddhet. Det är något som inspirerar mig, inte bara som lyssnare, utan som människa och på många olika plan i livet. Att musiken är Per Tjernbergs frälsning behöver man inte betvivla, och med honom som frälsare är det lätt att bekänna sig som troende.

Peter Sjöblom