Digitala avtryck - Tidningen Kulturen

Musikens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Utsnitt ur partituret till empreintes digitales

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via en närstudie och analys av ett specifikt verk – empreintes digitales från 2009 – får vi läsare ta del av en för många ny, och samtidigt förhoppningsvis varaktig, bekantskap inom den svenska tonsättarkåren.

Joakim Sandgrens musikaliska språk har länge fascinerat mig. Både hans estetiska val att i varje stycke begränsa det musikaliska materialet till att bestå av endast ett fåtal ljud men också, och kanske huvudsakligen, hans sätt att koppla samman musikens instrument, akustiska som elektroniska, till en väv av inbördes relationer. Det finns en envishet i musiken, en konceptuell klarhet och en homogen ljudvärld som rör sig mot något mekaniskt, industriellt. Med en musik som ofta är uppbyggd av pulserande linjer har han arbetat fram ett eget musikaliskt språk där de enskilda klangliga detaljerna är lika viktiga som helheten.

Den svenske tonsättaren är boende i Paris och har där bl.a. studerat på musikforskningsinstitutet IRCAM, ett ställe som attraherat många tonsättare (framförallt med intresse för musikteknologi) under flera decennier. Sandgren har själv länge arbetat med datorn som verktyg i kompositionsprocessen, bl.a. har han utvecklat sin egen kompositionsmiljö i programmeringsspråket LISP. Och visst kan man skönja en fascination för teknologin hos tonsättaren som färgar av sig i musiken, vare sig det handlar om hans musik för akustiska instrument eller EAM (elektroakustisk musik; ljudfil uppspelad genom högtalare). Samtidigt upplever jag en stark lyhördhet i Sandgrens musik inför ljudens små skiftningar och möjliga vägar som de öppnar upp. Ljuden är av största betydelse: exakt vilka ljud som förekommer och hur de kopplas samman. På vilket sätt musiken formas och framträder, hur den kommer till.

I ungefär tio års tid har han arbetat med en typ av musik som rör sig i en ljudbaserad snarare än en tonhöjdsbaserad miljö; uppbyggd av snabba, pulserande linjer som ständigt justeras/intoneras register- och tempomässigt. Sandgren har själv delat in sitt komponerande i olika perioder och kallar denna sista och nuvarande för ”undefined pitch period”. På hans hemsida (www.joakimsandgren.com) finns inspelningar och noter att ladda ner för den intresserade och en hel del annan intressant information om tonsättaren och hans musik.

den konceptuella utgångspunkten

En del av LISP-koden som ligger till grund för stycket


Jag har valt att gå in i stycket empreintes digitales (digitala avtryck eller fingeravtryck) för piccolaflöjt, conga, violin och EAM skrivet 2009. Det är just musik för akustiska instrument i kombination med EAM som Sandgren arbetat mest med de senaste åren. Stycket är 8 minuter och 54 sekunder långt och finns att ladda ner på hemsidan, såväl ljudfil som partitur. Där kan man också lyssna på ljudfilerna som ligger till grund för EAM-stämmorna. Jag häpnade när jag hörde inspelningen av detta stycke första gången. Det är så snyggt. Den svenska kammarensemblen Curious Chamber Players, här bestående av Richard Craig, Martin Strand och Karin Hellqvist med Rei Munakata som dirigent, spelar detaljerat och sammanhållet och det är en väldigt bra produktion. Musiken har en speciell och tydlig yta där ljuden från elektroniken och ljuden från de akustiska instrumenten verkligen närmar sig varandra. Ljudvärden är enhetlig men Sandgren försöker inte få instrumenten och elektroniken att totalt smälta samman till en homogen ljudenhet. Istället skapar han en musik vars konceptuella utgångspunkt är instrumentala rörelser och deras digitala avtryck.

De båda sidorna är nästan identiska, ljudmässigt och rytmiskt, men de hör samtidigt till två olika (oförenliga?) världar. Det är en bra lösning. Det finns en ofrånkomlig skillnad mellan akustiska instrument där ljuden måste skapas av en fysisk aktion och elektroniska ljud där ljuden skapas av en högtalarkon, inte nödvändigtvis med någon bakomliggande fysisk aktion. Istället för att försöka dölja denna skillnad använder han den som en konceptuell kärna i stycket. En trestämmighet där varje stämma består av ett par; en akustisk och en elektronisk del; ett fysiskt instrument och dess digitala avtryck. Som två parallella skeenden i olika världar där samma händelseförlopp utspelar sig, ungefär samma, i princip synkroniserat. Avtrycken skevar. Det är en snygg ljudbild, polerad men ändå grovkornig. Fina, detaljerade ljud med diffusa tonhöjder. Med dessa ljud bygger Sandgren pulserande linjer av upprepade ljud som gradvis förändras, linjerna bryts och nya uppstår.

scenario 1: 1 violin + eam[violin], 2 piccola + eam[piccola]


Joakim SandgrenEtt av de tre paren för musiken framåt. En envis upprepning av gradvis förändrade ljud skapar en kontinuerlig pulserande linje. Ett annat par färgar den kontinuerliga linjen med enskilda, oregelbundna ljud/impulser; och det tredje paret kommer in och bryter av det pågående förloppet. Plötsliga brott. I musiken skapas en ständig förskjutning av perspektiv eller fokus. Instrumentens roller förändras och musikens centrum förflyttas. Det är en koncentrerad musik. Materialmässigt begränsas de tre akustiska instrumenten till varsin spelteknik. Ljudvärldens ramar är klara och musiken håller sig konsekvent innanför dessa ramar. Det kan upplevas som en brist och den skenbart homogena ytan kan ge ett onyanserat intryck men musiken har mycket av sin styrka i den klara inramningen av stycket. Den ger en konceptuell klarhet samtidigt som fokuset hamnar på ljudens detaljer. Det är en bångstyrig, explosiv och ständigt föränderlig musik som utkräver en tillskärpt lyssning.

Violinen producerar en brusliknande klang likt en akustisk busgenerator genom ett bandpass-filter vari en tonhöjd kan skönjas, alltid på väg upp eller ner. Det är täta och mjuka ljud som kommer ur violinen i ett mellan-högt register och ofta med snabba rytmiska tremoli. Violinen och dess digitala avtryck skapar den första linjen i stycket. Den elektroniska stämman delar violinens kvaliteter, förstärker dem. Ljudfragmenten rör sig långsamt i registret. Det är korta upprepningar, så täta att de skapar en sammanhängande, maskinlik, linje.

scenario 2: 1 conga + eam[conga], 2 violin + eam[violin]

Många av händelserna i musiken upplevs som att de inträffar samtidigt men det gör de inte, i alla fall inte exakt. Här tror jag vi närmar oss styckets poetiska kärna och en viktig del av Sandgrens estetik. Händelserna är medvetet inte helt synkronicerade, det finns snarare en vriden samtidighet. Det är en väldigt precis musik, en detaljerad och noggrann musik men med denna inkomponerade skevhet eller klumpighet. Det är vackert. Denna utmätta, exakt noterade musik som kräver en dirigent trots att sättningen endast är trio och EAM, och denna dirigent måste ha hörlurar med click-track för att kunna följa de ibland minimala förändringarna i tempo och för att musikerna ska ligga i fas med de noggrant komponerade EAM-stämmorna. Med denna totala kontroll av tiden låter Sandgren synkroniserade händelser ligga lite isär, väldigt lite, det kan handla om tiondelar eller till och med hundradelar, men händelserna sker inte precis samtidigt. Detta gör något med musiken, skapar en spänning, någonting levande, en slags naturlighet i denna mekaniska ljudvärld. De digitala avtrycken skevar, de till synes rytmiskt unisona stämmorna skevar.

Congans ljud upptar huvudsakligen ett mörkare register men är samtidigt distinkt. Med en trumstock spelar slagverkaren på en annan trumstock placerad mot trumskinnet. En klar bas men med en attack som kan svepas i register från högt till lågt beroende på anslaget. Congans ljud tillsammans med dess elektroniska stämma, som i många fall är som lågfiltrerade, kraftiga vindstötar eller slag, skapar de mest abrupta brotten i stycket men också långa mullrande linjer. Helt annorlunda låter Piccolaflöjtens ljud och dess elektronikstämma. Det är intensiva och snabbt upprepade ljud i högt register med tydliga attacker.

scenario 3: 1 piccola + eam[piccola], 2 conga + eam[conga]

Utsnitt ur textförfattarens nedteckning av empreintes digitales

 Upprepade ljud, upprepade förutsättningar. Musiken har cykliska förlopp även om inga identiska repriser förekommer. Scenarierna kommer alltid efter varandra i samma ordning och skiftet förbereds alltid av att det efterföljande scenariot bryter in under kortare stunder och hugger av den pågående linjen. Det sker ett skifte i materialets funktion; först har det kommande scenariot funktionen som något avvikande, ett material som bryter det pågående förloppet, för att därefter, från ett ögonblick till nästa, bli musikens nya centrum som nästa scenario bryter in i. Varje tillstånd är instabilt, en balansakt. Ibland varar det längre och ibland kortare innan tillståndet förändras men musiken är aldrig fastnaglad, en förändring är alltid oundviklig. Och trots att det bara är tre scenarier, med olika instrumentpar som centra för varje scenario, så är inte den cykliska formen något uppenbart i musiken. Det är också bara strukturerna som återkommer cirkulärt, inte musiken identiskt.

tutti, brott, tystnad

Långsamma registerförflyttningar, mikrotonala förändringar, minimala tempojusteringar och gradvisa nyansförändringar. Så plötsligt imploderar musiken, dras mot ett centrum och försvinner. Tomrum. Korta utfall åtskilda av pauser. Tutti. Några få impulser. Skeva rytmiska unisona stämmor. En koncentration. Som att musikens axel vrids från horisontala linjer till vertikala pelare. Kontrasten mellan dessa båda perspektiv är väldigt viktigt för det här stycket och det pågår hela tiden ett spel dem emellan; horisontal kontinuitet och vertikala brott. Nya förutsättningar uppstår också i de vertikala brotten och i hålrummen dem emellan.

scenario 1 => scenario 2 => scenario 3 => scenario 1…

Ständigt skiftar rollerna och nästa par blir musikens nya centrum. De tre instrumentparens självständighet. Men något håller dem samman, inget par faller plötsligt ur systemet och börjar göra något annat. De tre instrumentparen följer samma tempokurvatur och samma dynamiska kurvatur. De är reglerade; de byter plats i tur och ordning men inuti denna yttre kontroll är det mycket som verkar ske mer eller mindre spontant. Hur de byter plats, hur de bryter av och färgar varandra. Det är som att de tre instrumentparen interagerar med varandra och skiftar roller, ovetande om den yttre kontrollen. Så precis i slutet sker något, musiken växlar från scenario 2 till 1, dvs. i bakvänd ordning, plötsligt, och nästan direkt därefter slutar stycket. Det är inget övertydligt brott mot den i musiken rådande grammatiken och antagligen inget man som lyssnare medvetet lägger märke till. Det visar ändå på något, något som är viktigt i just det här stycket. Inget tillstånd är stabilt nog att vara för evigt, inte heller ett tillstånd på makronivå som kan ge sken av att vara konstant. Allt förändras och i ett stycke som detta som bygger på instabila tillstånd på detaljnivå visar denna förändring av rotationsriktning att instabiliteten avspeglas. Kanske är det just den här avvikelsen som gör att stycket inte kan fortsätta, att det slutar; musiken existerar på grund av ett antal förutsättningar och när det plötsligt faller, när någon avgörande förändras är musiken inte längre möjlig. Det är ingen dramatisk förändring, ingen stark dynamik eller dramatiska musikaliska element som införs; det är bara ett rotationsmönstret som bryts. Hela stycket blir som ett intensivt, vibrerande, instabilt tillstånd, existerande i 8 minuter och 54 sekunder, längre är inte möjligt.

Johan Svensson

Post Scriptum

Nedan finns en länk till min nedteckning av de tre akustiska instrumentens aktiviteter i empreintes digitales. Den ger en överblick över hur musiken utvecklas; hur linjerna byggs upp, bryts av och ersätts av nya linjer och hur de koncentrerade unisona insatserna växer fram och tar plats. En prick är en impuls av angivet instrument vid angiven tidpunkt. En linje är en serie impulser med samma notvärden. Tempo, dynamik och register är inte preciserat.

http://johansvensson.nu/wp/wp-content/uploads/2013/03/empreintes-digitales.pdf

 

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen