Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

aug072012

Skrivet av Bjõrn Augustson

Musik - Musikens porträtt

Louise Hoffsten. Foto Fredrik EtoallBjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten

Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den tiden?

- Det var en väldigt kort tid som jag spelade med ”Mer kött”. Närmare bestämt en kvart innan jag blev framknuffad till mikrofonen för att sjunga. Det var då gitarristen frågade mig om jag ville sjunga med honom i ”Dyzenteri”. Replokalen blev mitt nya hem.

Du växte upp i Linköping, vad betyder den staden för dig idag?

- Det var skönt att flytta därifrån och det känns kul att komma tillbaks.

1987 kom din första soloskiva, Genom eld och vatten och både på den och på efterföljaren Stygg, från 1988, har du med en låt av Cornelis. Har han varit en inspirationskälla?

- Min Pappa var den första utanför Stockholm som engagerade Cornelis att komma till Linköping och spela. Hela min familj älskar Cornelis musik. Pappa skrev tom ett par låtar tillsammans med Cornelis.

Det stora genombrottet kom 1993 med Rhythm & Blonde. Det renderade dig både Grammis och Rockbjörn, anser du själv att det är ditt starkaste album?

- Den kom i rätt tid. Det fanns inte så många kvinnor som sjöng rock på det sättet då. Jag och Leffe Larson som skrev låtarna till ”Rythm&Blonde hade så roligt när vi jobbade med skivan och vi tänkte att ”vem faan ska köpa den här plattan?”

Vilka är dina största inspirationskällor?

- Min pappa ägde 3 skivaffärer och en nattklubb så jag har alltid haft stor tillgång till musik. Musik med många blå toner har alltid tilltalat mig.

Tillsammans med Ulf Lundell, Eva Dahlgren och Elvis Presley blev du 2004 frimärke. Har du postat många brev med dig själv på?

- Handskrivna brev är trevligt att skicka och att få. Dessvärre så har min högerhand fått en smäll av herr MS så den skriver inte så läsligt längre. 

När Bob Dylan vann Polarpriset år 2000 sjöng du, inför honom, hans låt What Good Am I? Var det nervöst?

- Det är klart att det var pirrigt att sjunga för honom men han är inte så stor ikon för mig som han är för många andra. BB-king däremot är en riktigt stor hjälte för mig.Så det var också en stor ära att få sjunga och spela för honom.

Under en period var målet att göra karriär i USA, vill du fortfarande göra det?

- Jag har lagt det åt sidan och koncentrerar mig på Sverige istället. Det är ju här min publik finns.

I Sveriges Radio har du läst en dikt som ligger mig varmt om hjärtat, Vårt behov av tröst är omättligt, av Stig Dagerman, hur ser din relation till den texten ut?

- Texten har påverkat mig långt tid efteråt. Tänker på den fortfarande. Men hans beslut att ta sitt liv tycker jag inte var någon bra lösning

Att vara artist kan ibland innebära att balansera på gränsen till det privata. Är det någon gång du känt att du gått över den gränsen, då du, så att säga, blivit mer privat än du önskat vara?

- Det är klart att det ständig balansgång och att jag tippat över flera gånger. Men jag har oftast vetat varför jag gjort det. Det har funnits starka skäl till det.

Du är med Martin Widmark aktuell med boken Där orgierna dansar, som är en saga om kreativitet och vad som händer när vi skapar. Ja, vad är det egentligen som händer när vi skapar?

- Jag upptäckte orgierna första gången när jag själv var väldigt liten och det var en väldigt skön och lustfull känsla. Det är klart att jag ville hålla kvar den men den är svår att kapsla in. Den vill vara fri. Det är svårt att vara helt fri när man är vuxen.

I januari släppte du ett nytt album, looking for Mr.God. Har du hittat honom?

- Ibland tror jag att jag har det.

Hur kommer det sig att du tror det är en man förresten?

- Det finns inget engelskt uttryck för Hen. Eller?

Albumet har fått genomgående bra kritik, det har sålt bra och du har fått fina recensioner för dina liveframträdanden. Det känns som att du befinner dig i ett flöde. Det måste kännas oerhört bra?

- Ingenting är statiskt. Allt förändras.

Avslutningsvis, är det någon livespelning under året, med någon annan artist, som du inte vill missa?

- Den artist jag ville se har jag sett i sommar: Paul Simon. En fantastisk konsert på globen med hela bandet från Graceland.

Bjõrn Augustson