Köchelförteckningen firar 150-årsjubileum

aug022012

Skrivet av Lilian O. Montmar

Musik - Musikens porträtt

Ludwig Alois Ferdinand Ritter von KöchelÖsterrikiska Krems firade för tolv år sedan tvåhundraårsdagen av stadens berömde son, Ludwig Alois Ferdinand Ritter von Köchels födelsedag, den 14 januari 1800 i Stein an der Donau.

I år för 150-år sedan, 1862, publicerades den kronologiska och tematiska förteckningen över samtliga av Wolfgang Amadeus Mozarts verk, Köchelförteckningen.

Unge Köchel studerade filosofi, men doktorerade i juridik vid högskolan i Wien. Hans intresseområden kom dock att omfatta såväl botanik som mineralogi, musik och musikvetenskap. De flesta universitet i Europa hade under 1800-talet ett bildningsideal som härstammar från den gamla uppfattningen om akademiska studier, nämligen bildning som personlighetsmässigt frigörande, ett ideal som kom att prägla många av 1800-talets framstående profiler såväl inom konstens- som vetenskapens områden.

Forskarutbildningen hade också ett annat lika viktigt syfte, nämligen att bibringa de blivande forskarna de personlighetsmässiga egenskaper som ansågs nödvändiga för kallet som

forskare: analytisk förmåga, uthållighet, förmåga till överblick och sammanhang

och, framför allt, kreativitet och förmågan att tänka i nya banor. Detta var det personlighetsdanande momentet i den humboldtska forskarutbildningen, insikten att forskarutbildning inte enbart handlar om att lära ut kunskaper, utan lika mycket om att skapa ett förhållningssätttill kunskap och att extrahera fram de personliga egenskaper som är nödvändiga for att kunna fungera som en god forskare. Ett tyskt ord sammanfattar vad som krävdes av en forskare: Bildung.

Ideologen bakom de tankarna var ämbetsmannen Wilhelm von Humboldt, som ansåg att universitetens oberoende skulle åstadkommas genom att lärarnas undervisning skulle förbindas med forskning och att både lärare och elever skulle ha sin fulla akademiska frihet. Lärarna tillförsäkrades en oberoende ställning och kunde publicera sina resultat utan otillbörlig inblandning och eleverna fick fria studieval.

Vid tjugotre års ålder, 1823 blev Köchel lärare och undervisade elever vid dubbelmonarkins olika hov. Som pedagog blev han så framgångsrik att han väckte ärkehertigen Karls uppmärksamhet. Han anställdes vid hovet i Wien och blev ansvarig för uppfostran av ärkehertig Karls söner Albrecht, Karl Ferdinand, Fredrik och Wilhelm under perioden 1827 till 1842, då han adlades och tilldelades Leopoldordens riddarkors. Han fick ett storslaget avgångsvederlag, något som bidrog till att han blev ekonomiskt oberoende. Samma år följde han med ärkehertigen Ferdinand på resor till Algeriet, Portugal, England och Skottland.

Intresset för mineraler låg i tiden. Den finländske forskaren doktor Nils Nordenskiöld (1792-1866) hade analyserat och beskrivit omkring tjugo nya mineralspecies, utarbetat ett examinationssystem och även framställt ett eget mineralsystem, i vilket han ordnat mineraler efter kemisk-atomistiska formler. Skriften gavs ut 1827 i Helsingfors och kom på tyska 1849. Kontakten och samarbetet mellan universiteten var god, vetenskapsmän och de som ville bli det företog bildningsresor och de nya forskningsresultaten spreds.

Köchel kunde ägna all sin tid åt sina olika intressen. Hans universalbildning tillät och möjliggjorde för honom att arbeta och engagera sig på de mest heterogena vetenskapliga områdena, något som antagligen var vanligt vid denna tid. August Strindberg ägnade även han många år av sitt liv åt mineralforsking, då han till exempel likt Nils Nordenskiölds son August drömde om att med hjälp av guldet bryta ned penningens tyranni.

Nils Nordenskiölds bokI likhet med Nordenskiöldoch många andra intellektuella, genomförde Köchel botaniska och mineralogiska studier i Italien, på Sicilien, i Frankrike, Schweiz, Ryssland, Sverige, Danmark och Norge, ja ända upp till Nordkap i norr och till Nordafrika i söder gick resorna under en femårstid. Köchels botaniska intresse var stort. Han upptäckte och namngav flera plantor, (Koechlea mitis, Bupleurum Koechelii etc.). Köchel utsågs med tiden till hedersmedlem i olika zoologiska och botaniska sällskap och föreningar.

När sedan hans närmste vän, Franz Ritter von Scharschmied, blev kallad till Salzburg 1850 följde han med honom och tjänstgjorde som skolråd och gymnasieinspektör i Salzburg i två år. Därefter återvände han till Wien.

Köchel måste ha haft ett utpräglat ordningssinne och ett särskilt behov av och talang för att samla in, ordna och artbestämma tingen och företeelserna i omvärlden omkring honom. År 1859 gav han ut ”Die Mineralien Salzburgs”, en översikt över de geologiska förhållandena i hertigdömet Salzburg tillsammans med en geologisk karta på Förlaget Gerold i Wien, dessutom en sammanställning av de allmänna meteorologiska förhållandena i landet . Han sammanställde en flora, "Flora des Herzogthums Salzburg” i två delar 1866 och 1868 och publicerade flera konsthistoriska och biografiska arbeten om samtida kända personligheter.

Om vi följer honom på musikens område, var han en utomordentlig violinist och medlem av Mozarteum i Salzburg. Han skrev böcker om musiklivet i Wien, exempelvis nedtecknade han Hofmusikkapellets historia mellan 1543 och1867 och år 1872 publicerade han en biografi om den störste österrikiske barockkompositören Johann Joseph Fux tillsammans med en tematisk förteckning av hans verk. Fux hade varit hovkapellmästare vid kejsar Leopold I hov.

Det var en god vän till honom, en herre vid namn Dr. Franz Lorenz i Wiener-Neustadt, som gav honom idén till att katalogisera alla Mozarts kompositioner. Köchel samlade in fakta och numrerade Mozarts verk kronologiskt. Sammanlagt består förteckningen av 626 numrerade verk plus ett antal tillägg under titeln ”Chronologisch-thematisches Verzeichnis sämmtlicher Tonwerke W. A. Mozart’s“. Förteckningen publicerades först som separattryck i Salzburg år 1862 och omedelbart därefter på förlaget Breitkopf & Härtl.

Köchelförteckningen förkortas KV, på engelska K. Jupitersymfonin betecknas KV 551, Trollflöjten KV 620 och Requiem, Mozarts sista verk, KV 626. Efter att den första upplagan hade publicerats, tryckte förlaget Breitkopf & Härtl sju upplagor till, den sista år 1983. År 1993 fick förlaget i uppdrag att trycka en nyutgåva, men den har ännu inte färdigställts. Alfred Einstein, en av 1900-talets mest namnkunniga musikologer, oklart om han var släkt med Albert, som också skrivit en biografi om Mozart, bearbetade den tredje upplagan år 1937 och ändrade numreringen. De nya numren inordnades kronologiskt och en bokstav har ofta lagts till, exempelvis KV 320d.

Köchel-Verzeichnis. Ur Mozarts verkkatalogI sjätte upplagan år 1964 förändrades numreringen då Mozartforskningen medfört nya kunskaper om hur vissa av verken hänger ihop tema-och tidsmässigt. Dessa förändringar har dock inte slagit igenom, förutom i musikforskningen. Vanligtvis används Köchels ursprungliga numrering, men ibland anges båda numreringarna, KV 110 (KV675b)

Men Köchels samlariver hade inte avtagit. År 1865 följde sammanställningen och utgivningen av åttiotre originalbrev från Ludwig van Beethovens penna adresserade till ärkehertig Rudolf och ärkebiskop kardinal von Olmütz. Breven hittades i Kaiser Franz II:s yngre brors, ärkehertigen Ludwig Josephs, kvarlåtenskap.

År 1847 hade Köchel varit vicepresident i ”Gesellschaft der Musikfreunde” och 1871 utnämndes han till hedersmedlem. Han främjade med egna medel utgivningen av Mozarts samtliga verk. Av en sällsam slump återfanns även partituret till Mozarts Requiem, som hade uruppförts vid Mozarts själamässa i församlingskyrkan St. Augustin på Michalerplatz i Wien, i enlighet med Mozarts testamentariska vilja.

Köchel skänkte sin kompletta Mozartsamling förpackad i en prydlig låda till kejserliga hovbiblioteket i Wien och den största delen av sin mineralsamling donerade han till det gymnasium i Krems, där han själv hade gått i skola. Denna samling används än idag i undervisningen.

Köchel hade samlat in material för att skriva staden Krems historia, men hade inte längre kraft och ork att slutföra sina planer och överlät dokumenten till biblioteket för regionala studier i Niederösterreich.

Ludwig von Köchel som avled den 3 juni 1877 fick en hedersgrav på Wiens Zentralfriedhof. Två gator bär hans namn, en i Wien Hietzing och en i hans födelsestad Stein an der Donau.

Ludwig Köchel bildade aldrig familj. Enligt uppteckningarna efter honom ” var han en allvarlig och nobel man av fast karaktär och stark vilja. Han ägnade sig åt det som han ansåg vara den bildade människans största uppgift i livet; att förmedla sina kunskaper till andra. Dessutom var han en trogen vän. Genom sin tidiga upphöjda ställning i samhället behöll han en viss distans till andra människor, något som av yngre personer ofta feltolkades. Om han fann en själsfrände, slöt han denne till sitt hjärta, utan att denne fick lägga märke till det.”

Lilian O. Montmar