Litteratur: Tomas Klas Ekström, Sista undrens tid - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

En deg af bränd magnesia och bensin

Sista undrens tidTomas Klas Ekström
Sista undrens tid
King ink

Den här poeten har jag inte mött förut fast det lär vara hans femte diktsamling sedan debuten 2002. Och jag gillar genast det jag ser. En form som är strikt och som passar mig. Konkret. Enkla ord, korta meningar, men ändå med olika tolkningsmöjligheter, en tilltalande outsagdhet. Som hos Lars Gustafsson, för att dra till med bara en av många möjliga jämförelser (Altgård, Werup...)

 Två tydliga teman: förorten (fast inte Malmö den här gången) och åldrande-sjukdom-död. Förorten är trist och alldaglig men har sina poänger; humorn är aldrig långt borta i dikterna som ingår i Sista undrens tid. En rolig knorr är att Ekström i ungefär av hälften av dikterna har en not som hänvisar till ett uppslagsord i Handledning för husmödrar från förra seklets början. Detta ord förekommer då i dikten och följs av ett notnummer; 25 sådana finns, till exempel "9. Vård af spelkort: man doppar en linnelapp i fotogen och gnider korten härmed, torkar dem sedan väl och polerar dem med talk, eller man gör en deg af bränd magnesia och bensin samt gnider korten härmed." Denna kommentar är till en dikt på det andra temat, sjukdom-död:

Katatoniska, mekaniska fel.

Infektion efter inflammation.

Du sover. Jag saknar dig.

Visar bilder.

Avflödeshinder. Inkontinens.

Teven står på.

Nattpersonalen. Spelkorten.

 

Ett slags förmedlande länk mellan förort och sjukhus-död-begravning är dikten Trasigt ungefär mitt i boken:

I köket ramlade du sönder bordet.

En sommardag åkte jag till Ikea för att köpa ett nytt,

den enda kärlek jag var kapabel att visa.

 

Jag monterade ihop bordet, som en god son

med någorlunda praktiskt handlag.

 

Satt senare några kilometer därifrån,

på en krog i Mörby centrum, och drack öl efter öl,

med en Cornelis Vreeswijk-kopia vid bordet.

 

"Vet du vem jag är?" frågade han.

Precis i anslutning kommer sedan Den andra förortsdrömmen:

De trötta trötta händerna.

Mörka landsvägarnas hot.

Djuren som ligger platta

på ängsvallarna.

En monoton målbrottsröst:

"fett nice ses snart".

De trötta trötta benen ur bilen.

Fördunklade banker.

Innehållslösa konsthallar.

Mycket att tänka på här. Och så är det ju med god modern poesi. Ställer frågor men ger sällan tydliga svar. Och i alla avseenden är Sista undrens tid en mycket bra diktsamling. Välgjord också rent grafiskt av författaren själv. Nu ska jag leta på Ekströms förra diktsamling från förra året: Malmö är en dröm.

Christer B Johansson

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen