Litteratur: Barbara Demick, Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea

maj292011

Skrivet av Bertil Falk

Litteratur - Litteraturkritik

Ondskans diktatur

alt Barbara Demick
Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea
Natur & Kultur

Los Angeles Times-journalisten Barbara Demicks Inget att avundas Vardagsliv i Nordkorea (Natur & Kultur) är ett utomordentligt journalistiskt jobb som egentligen inte innehåller några nyheter. Vi vet att folk svälter i Nordkorea. Vi vet vilken enorm persondyrkan av ledaren som utövas. Vi vet att de breda gatorna i huvudstaden är tomma och att trafikpoliser står där och likt robotar viftar fram den obefintliga trafiken.

Vi vet att "de vandrande svalorna" är föräldralösa barn som driver omkring och letar fimpar som de röker för att dämpa hungern. Vi kan till och med se dem filmade ute på Internet. Vi vet också att besökare från andra länder ställs inför Potemkinkulisser och inte kan röra sig fritt.

Liksom vi vet att i det stora slavläger som heter Nordkorea finns det ännu värre slavläger. De senaste uppgifterna från Amnesty säger att Kim Jong Il håller 200.000 politiska fångar i sex enorma slavläger. Tanken går till Hitlers koncentrationsläger och Stalins Gulag.
Men trots att vi vet allt detta innebär Barbara Demicks mångåriga studier av Nordkorea att det sätts kött på benen till våra allmänna kunskaper om detta socialistiska paradis på jorden. Hos Barbara Demick får vi träffa människor av kött och blod, människor i det avskärmade landet som trott på det kommunistiska budskapet att de inte har någonting att avundas omvärlden, människor som begick självmord i förtvivlan när den store ledaren Kim Il Sung avled.

Efter Kim Il Sungs död har sonen Kim Jong Il övertagit faderns ledarroll och sonsonen Kim Jong Un, utbildad i Schweiz, skolas nu in för att överta rollen i denna ärftliga kommunistdiktatur.

Barbara Demick påvisar att det sker en långsam förändring i folkets sätt att tänka. Hon beskriver hur en svart marknadsekonomi uppstår i ett samhälle där ingenting längre produceras och staten inte kan tillhandahålla utlovad mat. Hon visar hur människor sakta men säkert genomskådar lögnerna.

Den stora frågan som inställer sig är: hur har Nordkorea undgått att falla samman under sin egen tyngd som kommunisregimerna i Europa? Hur har Nordkorea undgått att följa Kinas väg in i ett marknadssystem med bibehållen enpartidiktatur? Frågan har ställts men ingen har nöjaktigt lyckats besvara den. När sovjetblocket föll samman stod sovjetspecialisterna handfallna. Vad Nordkorea beträffar är det tvärtom. Specialisterna på Nordkorea som för tjugo år sedan spådde Nordkoreas fall har fått fel.

Usla recensenter brukar efterlysa sånt som inte står i en bok i stället för att recensera det som står. Jag känner mig tvingad att göra detsamma. På ett par ställen i boken talar Barbara Demick nämligen om de fotografier som illustrerar boken. Men det finns inga fotografier i den svenska utgåvan. En miss av den ansvarige förlagsredaktören.

Det kan inte Barbara Demick lastas för. Hon har gjort ett gediget undersökande arbete. Hon har vid flera tillfällen besökt Nordkorea och intervjuat nordkoreaner som lyckats fly.
Vi får följa flera nordkoreaners utveckling, sådana som lyckats fly och ta sig till Sydkorea. Det är fascinerande levnadsöden i ett fasansfullt system.

Bertil Falk