Litteratur: Jane Morén, Ansiktet i händerna - En berättelse om stroke - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Att förbereda sig för den stora katastrofen

alt Jane Morén
Ansiktet i händerna - En berättelse om stroke
Migra förlag


Jag stötte på författaren Jane Morén första gången i höstas när jag läste Föreningen Arbetarskrivares antologi Skarpt läge. Jag minns att jag tyckte om tonläget och perspektivet underifrån som trots vreden aldrig blev plakatmässig.

Hennes egna prosalyriska verk Ansiktet i händerna har en lite annan klangbotten. Här handlar det om den lilla privata katastrofen ställd bredvid omvärldens större dito.

Det är en tillsynes vanlig aprildag 2010 när Jane får ett telefonsamtal från sin mamma. Hon pratar konstigt och säger att hon inte kan koka kaffe.
Den katastrof som Jane blir varse drabbat hennes 85-åriga mamma har sex bokstäver och stavas stroke. Vänster kroppshalva fungerar inte som förr. Och livet blir aldrig mer sig likt.

 

Samtidigt spyr en vulkan på Island ut aska som förhindrar eller försvårar normal flygtrafik, och Mexikanska golfen slammas igen av klibbig olja efter att en av BP:s oljeplattformar exploderat. Pelikaners kamp för livet i golfen blir för Jane en bild av mammans och hennes egen kamp mot stroken.

Ansiktet i händerna är poesi om förtvivlan och den ändå alltid existerande lilla lågan som kallas hopp. Trots att det inte, som redan sagts, någonsin kommer att bli som förr. Och om man har egna upplevelser kring temat är den 128-sidiga boken definitivt något som kan röra upp minnen, på gott och ont.
Dess tre delar skildrar på ett träffsäkert sätt den smärta och känsla av otillräcklighet som sätter bo i Jane efter det inträffade. Men steg mot en ny tid måste ändå tas och mamman kämpar på: "du tränar envetet/målet är att kunna hålla ett papper", för att sedan lite längre fram reflektera över sin egen situation som hon känner är att bereda sig för den stora katastrofen, "Jag är som en häst/som står färdigspelad".

Det fungerar utmärkt att lägga den lilla världens drama intill den stora. Allt blir så konkret med omvärldens kaos som fond.
Och Jane Moréns språk och hennes förmåga att prosalyriskt skildra det hela imponerar, vilket gör att jag definitivt kommer att försöka hålla mig ajour om hennes fortsatta författarskap.

Ingemar Nilsson

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen