Litteratur: Emil Hakl, Föräldrar och barn

nov272010

Skrivet av Evelina Malteson

Litteratur - Litteraturkritik

Roadmovie i litteraturform

Emil HaklEmil Hakl
Föräldrar och barn
Översättning; Mats Larsson
Aspekt förlag

Tjeckiska författaren Emil Hakl har i intervju berättat hur "Föräldrar och barn" kom till av en slump. Hakl grälade med en vän och hävdade att vännen inte kunde skriva dialog.

"Försök själv då, du som är så bra!" blev vännens mothugg. Så Hakl försökte och resultatet blev Föräldrar och barn. Romanen belönades 2003 med Magnesia Litera-priset för årets bästa bok i prosakategorin och blev film 2008 i regi av Maldimid Michelek. Den recenserade utgåvan är illustrerad av Anna Rex vars estetik är mycket tilltalade och passande.

Föräldrar och barn är skarpsinnig, intellektuell och sällsam. Hakl är naken och orädd i behandling av både språk och tematik. Trotts Hakls vardagliga språkbruk påminner om berättarestetiken om sagotradition.
Berättelsen tar plats i ett samtida Prag där författaren levt hela sitt liv. Det märks i den genuina äktheten staden får i romanen. Stadens brus och dofter går näst intill att förnimma och ligger som en ständigt närvarande kuliss.

I Föräldrar och barn får vi följa en far och hans son. De vandrar genom staden, dricker öl och äter tjeckisk husman på olika hak under ständigt samtal om allt mellan himmel och jord. Genom välskriven och trovärdig dialog växer en omväxlande vacker och motbjudande bild av staden fram.

Också de båda männens liv och tillvaro bemålas i samma manér. Utan säkert mål leder karaktärerna oss genom historien. Föräldrar och barn känns som en roadmovie i litteraturform, inte minst på grund av sitt skarpt målande språk. Läsaren skådar mestadels genom världen genom sonens ögon och får ta del av mannens inre demoner. Dessa hjärnspöken är så snyggt invävda att de stundtals känns som ens egna tankar.
Dramaturgin är snyggt disponerad och känns väl genomtänkt.

Temat far- och son relationen är tacksamt då det erbjuder generöst med igenkännings faktor. Men Föräldrar och barn berör på fler punkter då hjärtskärande livsöden snabbt berörs för att genast bli en del av det förflutna. Som läsare blir detta drag som ett slag i ansiktet, en kall dusch; vi läser om flickan som gör abort med en strumpsticka i sin lånade enrummare för att genast kastas vidare in i nästa diskussion. Draget definierar romanen i stort, som ett yrväder fångar den sin läsare och avslutas plötsligt.

Evelina Malteson