Litteratur: Daniel Pennac; Dagbok om min kropp - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

En intim resa genom livet

en humoristisk skildring av en sjuårings utveckling från pojke till gammal manDaniel Pennac
Dagbok om min kropp
Översättare: Ingvar Rydberg
Sekwa

Den franske författaren Daniel Pennac, född i Marocko 1944, har under sin karriär som författare hunnit med att skriva ett stort antal romaner och ungdomsböcker. Speciellt känd har han blivit för sin barnboksserie om syndabocken Benjamin Malausséne som växer upp med sin familj i Belleville i Paris. Daniel Pennac har mest blivit känd för sin humoristiska och fantasifulla stil och en hel del av detta går igen i den nya roman som han nu skrivit med inriktning på en fullvuxen läsekrets.

Dagbok om min kropp (Sekwa Förlag 2014) är en fantasifull skildring om det mest intima som vi alla delar, våra kroppar och kroppsfunktioner och det oundvikliga åldrande som vår ständige följeslagare, kroppen, måste genomlida innan döden till sist tvingar den att lägga ner ruljangsen. Den sorgliga successiva avvecklingen av alla de organ som håller oss vid liv är bokens centrala tema, men Pennac lyckas med att skildra kroppens, födelse, utveckling och död med glimten i ögat och berättelsen om det som händer med dagboksskrivarens konstitution under en lång livstid, blir långt ifrån tråkig eller skrämmande.

Dagboken inleds när skribenten är tolv år gammal, efter en genant fadäs när han drabbas av en rent fysisk skräck ute i skogen med scoutkåren, bestämmer han sig för att aldrig mer vara rädd för något. Mest rädd är han för sin mamma och allra mest älskar han familjens hushållerska, Violette. Styrkan i hans kärlek och skräck beskrivs ingående genom hans rent fysiska förnimmelser.

Skräcken går, pinsamt nog, rakt igenom magen och kärleken förmedlas och växer i styrka genom doft och känsel. Under de många år vi får följa dagboksförfattaren ägnar han sig åt att tolka sitt liv genom sin kropp. Alla känslor av glädje, stark smärta, sorg eller bara vardagliga små problem och glädjeämnen beskrivs genom de nervtrådar och organfunktioner som håller igång skalet runt människans själ och resultatet har blivit en högst underhållande utvecklingsroman. Vi får följa författarens väg genom livet, lära känna hans familj och vänner, även den tidiga låtsaskompisen som han tror sig kunna känna av med en rent kroppslig närhet, och när vi till sist tar avsked av honom är vi väl införstådda med de mest intima delarna av hans liv som fysisk person.

Daniel Pennac har lyckats skapa en relation mellan det yttre skal som vi alla är beroende av och den inre verklighet som gör oss unika. Resultatet har blivit en högst underhållande roman, med mycket humor, men med en underliggande melankolisk reflektion över det öde som till sist drabbar oss alla, både de rika och fattiga och de vackra liksom de fula. Inuti våra kroppar är vi alla lika.

Elisabeth Brännström

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen