Litteratur: Pierre Gilly;Informationskriget mot Iran - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Desinformationsindustrin på högvarv

Vad är fakta och vad är fantasierPierre Gilly
Informationskriget mot Iran
Verbal

”Avslöjanden” har numera en tendens att dölja mer än de blottlägger. De flesta blev nog medvetna om detta i samband med USA:s två krig mot Irak, men företeelsen har varit vanlig alltsedan ”kalla kriget” och har obarmhärtigt avslöjats – av skönlitterära författare, även sådana som absolut inte kan beskyllas för att vara ”kommunister”. Mer sällan har tidningar och tevebolag erkänt, och än mindre, bett om ursäkt för snedvriden ”nyhetsrapportering”. Det kommer heller inte att ske hur mycket än nyhetsbyråer och tidningar konfronteras med sina snedvridna skriverier om Iran. Istället kommer de att slå ifrån sig och kalla kritikerna ”kommunister”, ”romantiker” och ”mullakramare”, till och med antisemiter av dem som tror sig veta att Iran är Israels värsta fiende och avser att utplåna alla israeler med eller utan kärnvapen.

Detta kommer att drabba Pierre Gilly, var så säkra, antingen genom att hans nya bok ”Informationskriget mot Iran” tigs ihjäl liksom hans förra, ”Bombdiplomati” (2008), eller via direktangrepp i Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och från folkpartistiska riksdagsmän. Hans fakta kommer att förbigås och man kommer att rikta in sig på tendensen.

Han kommer att få veta att han försvarar religiöst förtryck och folkmord och han är emot demokrati, kvinnor och judar. Spåman? Jag? Nej, men jag utgår från att ett femtioårigt mönster inte bryts helt plötsligt.

Nyligen dog Hugo Chaves. Han, som vunnit alla val, kallades i svensk press allt från en man med diktatoriska tendenser till kommunist (fortfarande ett skällsord fullt i klass med islamist). Som särskilt graverande ansågs att president Ahmadinejad kom på hans begravning (!). Samma Guilty by Association som tillämpats på Ahmadinejad själv.

Han beskylls för valfusk av en besviken Teheran-opposition, som blandar ihop Teheran med Iran i stort. Att A vunnit stor majoritetet på landsbygden tas ingen hänsyn till. Han har fuskat”, och därmed jämnt! Ty det passar de amerikanska nyhetsbyråerna bäst. Och svenska medier jamar med. Nej, det är ingen konspiration. Journalisterna idag är vanliga anställda, som skriver på befallning, utan möjlighet eller nork att kolla fakta, ”Nyttiga idioter” skulle Lenin ha sagt, elllert Lukács, som redan 1923 beskrev journalistkåren som den mest flyktiga inom medelklassen. Tonen slås an av ledarskribenterna, och redaktörerna har inget annat att göra än att stämma in i kören, hur falskt det än låter. Så här kan t ex en Ola Theander skriva: ”Om det är någon som tvivlat på vilken fasansfull regim som styr Iran så kan den sluta tvivla nu. I dag har nämligen Iran och Nordkorea tecknat avtal om samarbete inom vetenskap och teknik,” Inte ett ord om att Iran är utsatt för bojkott av EU och USA! Inte heller ett ord om att Iran gör affärer och har avtal med världens största demokrati Indien eller med Sydafika!

Samma med Irans kärnvapen – som alltså inte finns, utom i väst- och Israelpropagandan.

IAEA, Mossad, flera amerikanska underrättelsetjänster (det finns ett otal efter 2001) och Hans Blix hävdar att det inte finns något omedelbart hot från Iran. MI6, sionistiska lobbyister och israeliska extremhögerpolitiker hävdar att det gör det visst! Vem tror ni media ”tror” på?

Vet ni inte svaret så är det bara att öppna vilken som helst av våra stora borgerliga tidningar, och föralldel en del små också (Smålandsposten är bara en av alla krigshetsare)!

Då spelar det ingen roll att Irans religiöse ledare Ali Khameini, i praktiken landets Starke man, har sagt (så sent som i augusti förra året:

The Iranian nation has never pursued and will never persue nuclear weapons. There is no doubt thar the decision makers in the countries opposing us know well that Iran is not after nuclear weapons because the Islamic Republic, logically, religiously and theoretically, considers the possession of nuclear weapons a grave sin and believes the proliferation of such weapons is senseless, destructive and dangerous.

Detta är sensionellt. Fatwa mot synden kärnvapen! Slogs naturligtvis upp sort i DN och Svenskan? Inte. Ointressant att den vidriga religiösa diktaturens (sant!) ledare tar avstånd från kärnvapen? Tydligen, när man kan spinna viadre på en gammal lögn, som bygger på ett översättningsfel, att president A (enligt annan logik f ö en bifigur) agt att han ska ”utplåna Israel”. Vad han sagt är, i engelsk översättning:

”This occupation regime over Jerusalem must vanish from the arena of time.” Detta har persiskspråkiga vetat länge, men de har inte kommit till tals annat än tillfälligt ouch aldrig I svensk media.

Och det är ju en viss skillnad, eller hur? Ser ni inte den, har propagandisterna för krig mot Iran lyckats!

Ingen annan är krigshetsarna i Washington och London behöver en iransk atombomb med tillhörande långdistansmissil. Hur ska man annars motivera ett överfall? Införa ”demokrati”?

Ja, det gick ju ”bra” i Libyen och Egypten. Befria kvinnorna? Jaha, hur gick det med den saken i Afghanistan? Och: om det nu är det viktigaste av allt: varför inte börja med Saudiarabien? Nej, visst, nu ska man krama sunnitiska extremister i Egypten och Syrien, ekonomiskt understödda av Saudi, Kuwait, Emiraten och Bahrain.

Christer B Johansson

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen