Litteratur: Bodil Malmsten; Så gör jag. Konsten att skriva

nov272012
Skrivet av Pernilla Andersson
PDFSkriv ut

Att härma en författare är bara en lek

Bodil Malmsten Foto ModernistaBodil Malmsten Foto ModernistaBodil Malmsten
Så gör jag. Konsten att skriva
Modernista


I Bodil Malmstens värld bör man antingen göra det bra eller inte alls. Skriva alltså. Det för många eviga ämnet. Den som skriver slutar aldrig skriva, man är skrivande helt enkelt. Malmsten blir en sådan bra lärare för att hon själv harvar på med språk och text. För att hon är en tänkande, engagerad, skrivande människa. Konsten att skriva kan enligt henne inte läras ut, ändå gör hon det. På samma sätt som hon själv skriver och ger ut böcker; hon påstår sig inte kunna men gör det ändå. Hon avskyr att ge intervjuer men gör det ändå. Allt började när Bodil var barn i Jämtland och läste högt ur Gamla och Nya Testamentet. Och när hon senare skrev dikter i det ljusblå skrivhäftet under tiden på realskolan i Blackeberg. En skrivaridentitet kunde hon inte ens drömma om som barn. Det som inte fanns i hennes föreställningsvärld, att vara författare, är verklighet och nu ger hon ut en bok med praktiska råd till andra som skriver.

Bodil Malmsten hör till mina favoritförfattare sedan jag i tonåren fick hennes samlade dikter i födelsedagspresent. Ett numera rejält tummat exemplar. Också hennes romaner har jag slukat och tyckt om. Så när personen, författaren, skrivarjaget Bodil Malmsten ger ut en bok om att skriva är det kanske oundvikligt att jag, med eller utan författardrömmar, läser den nästan som en religiös skrift. Jag ska inte recensera privatpersonen eller yrkesförfattaren Bodil Malmsten, men det är ofrånkomligt att hon i min värld är enastående på det skrivna ordet. Det finns få som uttrycker sig som hon och den bilden är svår att sudda ut i läsandet av den här boken. Jag läser den som hennes övriga böcker, njutandes av hennes språk och sätt att tänka.

En igenkänningsfaktor under de första sidorna av boken är behovet av kontroll under skrivprocessen. Jag behöver själv ha hyfsad ordning omkring mig för att kunna arbeta och vara strukturerad. Att ha var sak på sin plats kanske inte är lösningen för alla, men det är ett sätt att åtminstone stävja det yttre, det som är möjligt att stävja. Vilket naturligtvis hör ihop med ett eget rum, en ostörd plats för skrivandet. Liksom att sitta rätt och träna kroppen rätt förr eller senare kommer att få hög prioritet hos många skrivande. Men här finns förstås inte bara rent materiella råd. Kapitlet ”Konsten att göra det” innehåller något av det mest slående jag läst om skapande, lycka och kall. På Konstskolan Idun Lovén lärde sig Bodil Malmsten om skapandets grunder och dess val. Skapande kan ju vara nästan vad som helst och alla som skapar väljer sin skala mellan mörker och ljus – vare sig det handlar om bildkonst, musik eller text. Bodil Malmsten är en som skriver, hon är hon för att hon skriver. Gör hon det inte är hon inte lycklig. Bara ibland är hon lycklig när hon skriver, men det vet hon in då. Då är skrivandet det enda hon vet.

Vi får lära oss att undvika liknelser om man inte gör det bra som Tranströmer. Vi lär oss om det vaga uttrycket inspiration, myten om förstameningen, om vad som kan sätta igång en skrivprocess, om flow, om fiktionsbegreppet, dramaturgin och om jaget. Partierna om skrivandets våndor är enormt förlösande, de är en av bokens behållningar. Den så kallade helvetesperioden under skrivprocessen måste genomlevas, men skrivglädjen bör man förvara ljust. Ta ut det i förväg. Ta det lugnt, du kan bara göra så bra ifrån dig som ditt personbästa för den tid i livet du befinner dig i. Men inget får bara bli – allt måste vara resultatet av ett val. Det är en viktig poäng som återkommer i boken. Det finns kapitel om skrivandets verklighet, den skrivna textens nya sanning som den skrivande skapar, om skrivet liv; ”som i livet men skrivet”, om vad som blir litterära klassiker och annan klokskap. Kapitlen om ord och språkhantering må anses överflödiga, men faktum är att det är en fundamental sida av skrivandet. Malmsten irriterar sig med rätta över allmänt bristande språk- och grammatikkunskaper, intellektuellt förfall, bullret kring litterära trender och den svenska mentaliteten att inte ifrågasätta orättvisor. Hon talar om vikten av och vanföreställningar om folkbildning och finkultur. Till politiker ordinerar hon: ”Camus, Balzac, Dostojevskij, Strindberg för Justitiedepartementet, Vilhelm Moberg och Kapuscinski för Utrikesdepartementet. Zola för Finansdepartementet.”

Om man är en som läser Bodil Malmstens skönlitteratur kanske man finner tips bland hennes egna favoritböcker som presenteras i en klassikerlista i boken - hennes egen bokfamilj. Det här är en bok inte bara om skrivandet utan också om läsandet. Kanske är det så att bara genom bokslukandet kan vi lära oss att skriva bra. Finns det genrer som Malmsten inte har mycket till övers för är det självhjälpsböcker, böcker om bantning och böcker skrivna på dialekt. Likaså science fiction, vampyrböcker och den förbjudna genren kända föräldrars nu medelålders barn som skriver som vore de fortfarande fem år. Undvik också att skriva böcker om en gamling och ett barn som möts över generationsgränserna. ”Så länge det inte är Med livet framför sig av Émile Ajar.” Jag gläds åt intervjuavsnitten med frågor och svar, till exempel det svar Bodil Malmsten ger på frågan om vad en osjälvständig läsare är: ”Det är väl en som läser det som ligger på listor, det som alla pratar om. Alla i den lilla värld som pratar om det. Resten tittar på Melodifestivalen eller går med stavar ute på stan.”

Att härma en författare kan vara en lek i början av skrivandet, för att lära sig, menar Malmsten. Men det är en egen stil man ska ha. Hur mycket man än lockas till att skriva som sina favoritförfattare, kanske efterlikna Malmstens egen språkliga inneboende musikalitet, enkelheten, underfundigheten som är så svår att åstadkomma i praktiken. Detta går hand i hand med vikten av att som läsare vara självständig, att förhålla sig kritisk och att vara lyhörd för omvärlden. Allt kan vara stoff till en bok. Bodil Malmsten håller oss i handen (se upp för liknelser och utropstecken!) genom hela processen, från skrivandet till korrekturet. Eller håller i handen är fel – hon lär oss att stå på egna ben, vara självständiga individer, göra medvetna val. Inte göra som hon, men ändå göra som hon. Följa hennes råd, men inte bli henne. Här finns också tips i kontakt med förlag och om vad som händer inför eventuell utgivning. Jag slår igen boken inspirerad till att en dag skriva skönlitterärt, men också med lusten att läsa om Bodil Malmstens samtliga böcker. Särskilt debutromanen med den långa titeln. Men framförallt är jag tacksam över hennes sanningar och hennes litteratursyn. Att hon med sin uppriktighet och sitt okuvliga trots inspirerar till medvetenhet på fler områden än skrivandet.




Pernilla Andersson
Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Redaktör: Anna Nordenstam; Nya röster. Svenska kvinnotidskrifter under 150 år Publicerad i Litteraturkritik

Intellektuella röster för att synliggöra kvinnan

Redaktör: Anna Nordenstam
Nya röster. Svenska kvinnotidskrifter under 150 år
Medverkande skribenter: Irene Andersson, Åsa Arping, Anna Bohlin, Eva Borgström, Monika Edgren, Maria Edström, Jenny Gunnarsson Payne, Kristina Hultman, Ingrid Holmquist, Katarina Leppänen, Anna Lena ...
Litteratur: Siri Hustvedt; Den lysande världen Publicerad i Litteraturkritik

Lysande konstdeckare av Siri Hustvedt

Siri Hustvedt
Den lysande världen
Översättning: Dorothee Sporrong
Norstedts

“Det stiger upp, Harry, det blinda, kokande, vanvettiga raseri som har byggts upp och byggts upp ända sedan du gick med nerböjt huvud och inte ens visste om ...

Litteratur: Marie Björk; Jag blundar tills jag finns Publicerad i Litteraturkritik

Svenska på högstadiet

Marie Björk
Jag blundar tills jag finns
Idus förlag

 

I Marie Björks arga, gripande och engagerande ”Jag blundar tills jag finns” ställs vi läsare inför det svåra i livet. Sandra går i högstadiet på Sörbyskolan och hon vill bort ...

Litteratur: Peter Luthersson; Förlorare. Noteringar om 1800-talets etos Publicerad i Litteraturkritik

På jakt efter ett giltigt värde

Peter Luthersson
Förlorare. Noteringar om 1800-talets etos
Bladh by Bladh

Ännu i den tolfte upplagan av Svenska Akademiens ordlista finns inte ordet ”värdegrund” med (däremot ”värdegemenskap” och värdebeständig”). Det nybildade ordet ”värdegrund” är en besvärjelse, då ...

Litteratur: Carl Abrahamsson; Mother, Have a Safe Trip Publicerad i Litteraturkritik

Magisk existentialism och ockult individualism

Carl Abrahamsson
Mother, Have a Safe Trip
Edda

Mary är 60 år och nyligen pensionerad. Hennes föräldrar är döda sen året innan och hon bor precis utanför New York. Plötsligt slår det henne att hon blev med ...

Litteratur:Lars Wilderäng, Stjärnklart Publicerad i Litteraturkritik

En demons båge

Lars Wilderäng
Stjärnklart
Massolit  

I Lars Wilderängs senaste bokserie tänker sig författtaren en värld utan elektronik.

Hur skulle ett väl utvecklat land som Sverige klara sig om en dag all elektronisk utrustning slutar att fungera? Utrustning som mobiltelefonen, tåg, ...

Litteratur:Deborah Murrel och Christiane Gunzi Mega-maskiner.Världens största och tuffaste fordon Publicerad i Litteraturkritik

Visste du att det finns mega-maskiner som är lika stora som ett hus?

Deborah Murrel och Christiane Gunzi
Mega-maskiner.Världens största och tuffaste fordon
Rabén & Sjögren

I det engelsktalande utlandet utkom denna bok redan år 2005. Originalets titel är ”Mega Trucks” och ...

Litteratur: Manning Marable; Malcom X Publicerad i Litteraturkritik

Konsten att återuppfinna sig själv

Manning Marable
Malcom X
Översättning: Stefan Lindgren
Leopard

 

Malcolm Little, Homeboy, Jack Carlton, Detroit Red, Big Red, Malik Shabazz, El-Hajj Malik El-Shabazz osv. ... alla är de namn på samma man. Han som skulle bli mest känd ...

Litteratur: Frida Mikkelsén; Nu är det bara du och jag Publicerad i Litteraturkritik

Om den osynlige Sigge

Frida Mikkelsén
Nu är det bara du och jag
Illustrationer: Emma Ganslandt
Idus förlag

Jag läste nyligen en barnbok om svartsjuka i relationer mellan barn och vuxen, en bok med hög igenkänningsfaktor. I Frida Mikkelséns ”Nu är det ...