Litteratur: Sara Tuss Efrik, Mumieland

nov022012
Skrivet av Sofie Niemi
PDFSkriv ut

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Staffan Westerberg; Hoppla Publicerad i Litteraturkritik

Kvar är en blå ballong

Staffan Westerberg
Hoppla
Tundell och Salmson

Även på en vinterblek himmel och på en decemberdag när ljuset släcker klockan två, även på en sådan dag finns det ett stänk av blå hoppfullhet, även en sådan dag finns ...

Litteratur: Sophie Hannah: Monogram morden Publicerad i Litteraturkritik

Agatha Christies välskräddade superhjälte är tillbaka!

Sophie Hannah
Monogram morden --- Ett nytt fall för Hercule Poirot
Översättning: Helen Ljungmark
Bookmark Förlag

 

Året är åter 1929 och Agatha Christies egen superhjälte Hercule Poirot är tillbaka med ett nytt fall. Det här är ...

Litteratur: W. G. Sebald; Logi på landet Publicerad i Litteraturkritik

Att sondera skönheten

W. G. Sebald
Logi på landet
Panache Bonniers

Utgåvan av ”Logi på landet” av W. G. Sebald är både vacker och behändig på en och samma gång och innehåller förutom essäerna ett urval bilder och illustrationer som förstärker intrycket av ...

Litteratur: Lena Andersson; Utan personligt ansvar Publicerad i Litteraturkritik

Älskarinnan som idé i nytt och välformulerat perspektiv

Lena Andersson
Utan personligt ansvar
Natur & Kultur

Ett drygt halvår efter att Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande”vunnit Augustprisetkungjorde Åsa Beckman Kulturmannens död (DN 27/4). Artikeln fick en uppsjö av skribenter att reagera: Kulturmannen ...

Litteratur: B G Tilak; The Arctic Home in the Vedas Publicerad i Litteraturkritik

Arianiseringen av Indien

B G Tilak
The Arctic Home in the Vedas
Arktos

Frågan om ariernas (eller indoeuropéernas) ursprung eller snarare ursprungliga hemort (Arctic Home) har alltid varit kontroversiell bland experter på området. Efter tredje rikets brutala rasteoretiska experiment i vilket ariernas ...

Litteratur: Tomas Tivemark, Johan Kindblom, Bamse och Tjuvstaden Publicerad i Litteraturkritik

Det nya hotet är utanförskap, i de moderna fablernas värld

Tomas Tivemark, Johan Kindblom
Bamse och Tjuvstaden
Återberättad av Joakim Gunnarsson
Bamse Rune Andréasson
Egmont


Det är pysselkväll i klubbhuset. Folk stickar, bakar, målar, klipper i papper, glaserar pepparkakor ...

Litteratur: Silvia Bergman; Utan trosor i Bengalen Publicerad i Litteraturkritik

Kaos är granne med Silvia

Silvia Bergman
Utan trosor i Bengalen
E-bok. Robolingua förlag

En bit in i ”Utan trosor i Bengalen” så ger jag upp läsandet, och hopar några hundra sidor fram, skum läser lite och hoppar hundra sidor fram igen. ...

Litteratur: Sandro Veronesi; De förflutnas makt Publicerad i Litteraturkritik

Lödigt ordflöde om ett hemligt öde

Sandro Veronesi
De förflutnas makt
Översättning Malin Emitslöf
Contempo

Det är i ordens flöde mystiken ligger dold, kan jag sitta och tänka i början av berättelsen. Gestaltningen kommer säkert att visa detta. Jag litar på Sandro ...

Litteratur: Moa-Lina Croall (text) Klara Persson (bild) Sovdags för Lydia Publicerad i Litteraturkritik

Det kommer alltid något emellan

Moa-Lina Croall (text) Klara Persson (bild)
Sovdags för Lydia
Alfabeta

Det är svårt att hitta något tråkigare för ett barn än detta att gå och lägga sig, det är inte själva sänggåendet som är mest trist, det är ...