Litteratur: Sara Tuss Efrik, Mumieland

nov022012
Skrivet av Sofie Niemi
PDFSkriv ut

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Amanda Hellberg; Monstret vid Örnklippan Publicerad i Litteraturkritik

Svensson-varianten av Familjen Addams är tillbaka i en uppföljare

Amanda Hellberg
Monstret vid Örnklippan
Serie: Villa Månskuggas mysterier (del 2)
Bonnier Carlsen

 

“Örnklippan är karg och vindpinad. Ena sidan stupar rakt ner i en djup ravin. Det är en fin plats. Medan syskonen ...

Litteratur: Katarina Genar; Pensionat Vidablicks gåta Publicerad i Litteraturkritik

Magisk realism, svart katt och svårlösta mysterier

Katarina Genar
Pensionat Vidablicks gåta
Bonnier Carlsen

Pensionat Vidablicks gåta är Katarina Genars mest finstämda bok. Den är vacker, sorgsen, hoppfull, mystisk och kan uppvisa en av litteratur historiens originellaste gengångare: en välvillig, liten svart ...

Litteratur:_Pär Ström; Perukklubben Publicerad i Litteraturkritik

En kättares reträtt till fablernas värld

Pär Ström
Perukklubben. En saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst
Vulkan

Är han en varg i veum, en katt bland hermelinerna eller han slunkit in som räv i hönshuset? Eller är han helt enkelt ...

Litteratur: Ulf Stark; Min egen lilla liten Publicerad i Litteraturkritik

Månen och gnistan

Ulf Stark
Min egen lilla liten
Illustrationer: Linda Bondestam
Berghs

I Ulf Starks nya bok får vi bekanta oss med Varelsen, en liten grå figur som bor i en grotta eftersom den inte tål solljus. Varelsen sover på dagen ...

Litteratur: Jennie Persson; Vilken vecka !? - När föräldrarna skiljer sig Publicerad i Litteraturkritik

Barn och separationsångest

Jennie Persson
Vilken vecka !? - När föräldrarna skiljer sig
Illustrationer: Elin Lindell
Natur & Kultur

Mina föräldrar skilde sig när jag flyttat hemifrån. Jag upplevde det inte som någon stor sak eftersom deras äktenskap gått på övertid i ...

Litteratur: Paul Mason; Roliga fakta och otroliga myter om kroppen Publicerad i Litteraturkritik

En lekbok för dig som är människa till 10 %

Paul Mason
Roliga fakta och otroliga myter om kroppen
Illustrationer: Alan Irvine
Översättning: Carla Wiberg
Berghs

Att leka ”sant eller falskt” kan vara hur skoj och spännande som helst, inte minst när ...

Litteratur: Sándor Márai; Dagbok 1984 – 1989 Publicerad i Litteraturkritik

En meditation över livets meningslöshet

Sándor Márai
Dagbok 1984 – 1989
Översättning: Ervin Rosenberg
Tranan

Sándor Márai föddes år 1900 i det habsburgska riket, i Österrike-Ungern, i Kassa, en stad som några gånger under de nästkommande decennierna skulle komma att byta ...

Litteratur: Linnea Johansson; Recept från sena kvällar i New York Publicerad i Litteraturkritik

Det goda livet på en pinne av och med Linnea Johansson

Linnea Johansson
Recept från sena kvällar i New York
Norstedts

“Jag är smått besatt av att sätta mat på en pinne. På mitt kontor kallades beteendet först för “lollipop it“, men ...

Litteratur: Jessica Spotswood; Stjärnmärkt Publicerad i Litteraturkritik

Annorlunda fantasy från 1800-talets New England

Jessica Spotswood
Stjärnmärkt
Serie: Systrarna Cahill (del 2)
Översättning: Jan Risheden
Rabén & Sjögren

“Du vill alltså inte ens vara häxan i profetian?” frågar Alice och drar upp huvan över sina gyllene lockar.

“Jag vill inte att ...