Litteratur: Sara Tuss Efrik, Mumieland

nov022012
Skrivet av Sofie Niemi
PDFSkriv ut

Motståndets estetik?

Omslag: Emelie Östergren Omslag: Emelie Östergren Sara Tuss Efrik
Mumieland
Rosenlarv 

Mumieland är Sara Tuss Efriks debutroman. Författaren är uppväxt i Falun och studerar numera på Teaterhögskolan i Malmö. Mumieland är en intensiv och drömlik skildring av en tid och en plats som är svår att definiera, men som känns tämligen bekant. Vi befinner oss till stor del i ett gruvlandskap i Sverige, en liten bit tillbaka i tiden. Världen finns där i bakgrunden, i all sin normalitet, medan denna berättelse är en förlängning – en fantasibild – av mänsklighetens mest basala verklighet. Här finns kroppar i förgängelse, sexualitet och rädsla, uppblandat med mytologi och folktro.

Mumieland är inte en lättillgänglig bok – den bjuder ett verkligt motstånd i varje stund av läsningen. Jag har varit med om det förr, där motståndet varit av skiftande natur. Främst kommer jag nog att tänka på Samuel Becketts trilogi Molloy, Malone dör och Den onämnbare, som är både obscen, svårläst och bitvis ganska tråkig – men trots allt i det närmaste genialisk.

Trilogin bär på ett motstånd som inspirerar och formen både tröttar ut och fascinerar på samma gång. Det finns likheter mellan dessa verk, inte minst om man tittar på romanfigurerna. Precis som i Beckets trilogi så befolkas Mumieland inte av några hjältefigurer, utan av människor som verkar för en borttynande tillvaro, mitt emellan existens ickeexistens. Sara Tuss Efriks roman är en kamp mellan dödsdrift och livsvilja, där ingetdera tycks segra.

Men i Mumieland får man förgäves söka efter estetiken i motståndet. Texten är bitvis tät och deskriptiv, bitvis övergår den i mer poetiska stycken, där ord eller meningar radas upp efter varandra, ibland liknande katalogdikter. De mer berättande delarna är bokens starkaste sidor, medan de stycken som är mindre episka, mest tycks fyllas av klichéer eller bara absurda ord eller påståenden, i vilka jag inte kan finna något djup eller vidare syfte. Vissa episoder känns bara som att de finns där för att uppröra eller äckla, inte oförsvarbart i sig, men finns inte någonting annat bakom – eller om man lyckas skildra det fula på ett sätt som fascinerar – framstår det lätt som banalt och överdrivet. Jag har läst Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, som uppenbart är ute efter att uppröra och äckla, men i hans fall räddas det banala av den ironiska humorn som genomsyrar boken. I Mumieland finns ingen humor och en av de få behållningarna jag kan finna är den klarsynta skildringen av en av det sexuella våldets verkliga sidor, där ”de grova bergslagsgrabbarna” är beskyddarna och de ”rika pojkarna” förbrytarna. Det påminner mig om en text jag läst om våldtäktsmål, där mycket sällan svenska, ordentliga män döms, medan de som ”ser mer” aggressiva ut aldrig upplevs som trovärdiga.

Sara Tuss Efriks bok är en märklig och tämligen obehaglig bok och risken är stor att man når slutet utan att alls ha lyckats tränga in i den. Läsupplevelsen blir lite som när man snabbspolar en obehaglig film och det är ingenting som riktigt fastnar i minnet. Att vara kontroversiell är i mångt och mycket beundransvärt, men här faller det platt. Jag hoppas att författaren tar vara på mytologin och den underliggande flämtande ilskan och kritiken som kan skönjas i denna bok, när hon skriver nästa, men att det överdrivna och uppstyltade poetiska försvinner.

 

Sofie Niemi

 

Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Gunnar Brulin; Bearbeta mig Publicerad i Litteraturkritik

Ögonblick mellan liv och evighet

Gunnar Brulin
Bearbeta mig
Mat & Makt förlag

”Händelsen upprepades om och om igen. Han skrev den, läste den och tyckte att han själv blev läst, som om han vore en berättelse som var både bekant och ...

Litteratur: Amanda Hellberg; Snögloben Publicerad i Litteraturkritik

En viktoriansk skräckhistoria som modern Oxford-deckare

Amanda Hellberg
Snögloben
Serie: Maja Grå (del 4)
Forum förlag, Månpocket

Snögloben är Amanda Hellbergs obehagligaste deckare sedan Styggelsen – kanske för att Snögloben också handlar om barn som far illa. 1992 får vi följa hur ...

Litteratur: Olle Svenning; Hövdingen Publicerad i Litteraturkritik

Höjd över sin tid

Olle Svenning
Hövdingen
Hjalmar Branting – en biografi
Bonniers

Den mäktiga skulpturen vid Norra Bantorget i Stockholm, Brantingmonumentet, av Carl Eldh visar just detta, som jag talar om i rubriken, han är höjd över sin tids sätt att ...

Litteratur: Lotta & Mats Keyet; Fårträffligt! Publicerad i Litteraturkritik

Får ha roligt med får

Lotta & Mats Keyet
Fårträffligt!
Lemon Art

Lotta och Mats Keyet är ett känt konstnärs- och författarpar, speciellt om man någon gång tillbringat en sommar på Västkusten. Det är inte sommar utan en ny “Fårträfflig” konstutställning av ...

Litteratur: Erland Lagerroth. Att tänka fritt är stort; att tänka rätt är större Publicerad i Litteraturkritik

Lagerroth ger aldrig upp

Erland Lagerroth
Att tänka fritt är stort; att tänka rätt är större
Nomen förlag

Nu är Erland Lagerroth snart nittio, men låter inte detta hindra honom från att ge ut fler böcker. Att tänka fritt är stort; att ...

Litteratur: Ingvar Carlsson; Lärdomar Personliga och Politiska Publicerad i Litteraturkritik

Ingvar i den sossiga världen

Ingvar Carlsson
Lärdomar  Personliga och Politiska
Norstedts

Ingvar Carlsson har tidigare skrivit två böcker, Ur skuggan av Olof Palme och Så tänkte jag, båda att betrakta som politiska memoarer. År 2007 publicerade tidningen Vi en ...

Litteratur: Jujja Wieslander; Mamma Mu simmar Publicerad i Litteraturkritik

Den galna kossans äventyr

Jujja Wieslander
Mamma Mu simmar
Illustrationer: Sven Nordqvist
Natur & Kultur

Mamma Mu är tillbaka i gammal god form och vi känner igen intrigen från sida ett. Mamma Mu ska göra något som kor aldrig brukar göra ...

Litteratur: Sekel Nordenstrand; Liksveperskans son Publicerad i Litteraturkritik

Liv i sågverkens skugga

Sekel Nordenstrand
Liksveperskans son
Black Island Books    

Arbetarförfattaren Sekel Nordenstrand har sitt namn efter födelseåret 1900 på ett skogstorp i Högsjö, Ångermanland. Modern födde tjugo barn. Familjen flyttade dit arbete fanns längs norrlandskusten och hamnade i Seskarö med sina ...

Litteratur: Henning Mankell; Kvicksand Publicerad i Litteraturkritik

Ögonblick som kommer och har värde

Henning Mankell
Kvicksand
Leopard 

Innan jag öppnar boken tänker jag på titeln Kvicksand och en av våra mest begåvade unga författare Anne Swärd; först kom hennes prisade debutbok Polarsommar och för snart tio år sedan uppföljaren ...