Litteratur: Göran Bergengren, Fjärilssomma

okt232012

Skrivet av Rolf Zandén

Litteratur - Litteraturkritik

Fjärelinens anatomi

En fjäril är alltid en nyckel till ett landskap 

Göran Bergengren
Fjärilssommar
Carlsson

Göran Berggren börjar sin bok ”Fjärilssommar” med fjärilshalvtid som han kallar den kalla årstiden, det är som en löparelips man skall runt, skriver han. Att han är en naturälskare går inte att ta miste på då han gör den sköna beskrivningen av en sommaraning med doftande jord och körsbärsblom och hur det slår ut en famn av händelser.

Det är Carlssons Bokförlag som står för utgivningen av Göran Bergengrens bok och Nils Forshed illustrerar med känsligt fångade fjärilar i blyerts.

Vid 15 årsålder började Göran Bergengren intressera sig för att samla fjärilar. Så blir det fjärils tankar då han gör i ordning för årstidens samlande. Han tar fram ett 40 – 50 tal fjärilar i sina beskrivningar i boken ett antal som förvånar den som inte är insatt i det. Det är fjärilen som skapar hans landskap.

Fjärilen är en del av naturen som Göran Bergengren är väl insatt i och har känsla för. De ger många uttryck lycka, förväntan, oro och sorg skriver han. ”Fjärilssommar” som är bokens titel beskriva han som ett jordiskt bildspel med kosmiska drag. Många av de olika sorters fjärilar som nämns är främmande för den som inte är så insatt i dom. Det är många namn som nämns vackra och där till exempel gräs, skog och olika färger är med i namnet som Skogsgräsfjäril,

Ängsvitvinge, Ängsblåvinge och Violettkantad guldvinge.

Göran Bergengren börjar sin beskrivning av fjärilarna med Amiral. Han gör en väl beskrivning om hur en fjäril med sina tunna vingar, och då Amiralen, kan vara en så styv flygare att den klarar av att flytta från norden ner till södern för att övervintra. Det trodde man knappast var möjligt och att tiden för flytten är trehundra mil på fem veckor är ju imponerande. Han har fått fram ett kännetecken för Amiralen som påminner om siffrorna 98 på vingarna. Det är en fjäril som bland annat bålgetingarna ser som sin föda.

Då Göran Bergengren inte ens i lumpen gjorde något uppehåll i sina fjärilstudier då kan man prata om intresse ja och fjärilshåven hade han inte glömt. Han skriver om hur Sandgräsfjärilen på sextio talet var en raritet i södra Sveriges. Det är i de solrika öppna landskapen som den ensliga

Sandgräsfjärilen lever. Den har ett överlägset kamouflage som gör att den försvinner i landskapet. Det typiska för Sandgräsfjärilen skriver han är de två ögonfläckarna på vingen och på översidan ljusbruna med lätta färgdrag av orange.

Den vita fjäril en, Skogsvitvinge / Ängsvitvinge, tycker Göran Bergengren kan vara en minjatyrängel bland ekar, oxlar och lönnar . Den känsliga beskrivningen hur den rör sig är att den rör sig i ett promenadtempo med sina tunna skira vingar som på en utlagd scen. Kännetecknet för fjärilen skriver han är entonigt grå fläckar med en diffus gräns mot det vita .

I boken beskrivs även olika karaktärer av landskap. I boken får även fåglarna och andra invånare i naturen en plats. Att han väcker hos sina läsare ett intresse för fjärilen och naturen är helt klart. Han skriver att varje fjärilen är en sommar men också en bild.

Rolf Zandén