Litteratur: Lars Tyskling; Gula Faran

okt222012

Skrivet av Ingemar Nilsson

Litteratur - Litteraturkritik

omslagetJävla maoister

Lars Tyskling
Gula Faran
Idus förlag

Gula faran har inget med Kina att göra, även om det är 1967 och Maos lilla röda var en bok som studerades bland de studenter i Uppsala Lars Tysklings debutroman handlar om. Romanens titel är i stället namnet på en motorcykel av BSA-modell som för berättarjaget Egon och några polare både är en källa för frihet och dito för uppror mot konventioner av skildra slag.

Det är långt ifrån första gången jag läser romaner som ska berätta "hur det var" denna smått mytiska tid i Sverige i slutet av 1960-talet. Sådana texter balanser inte så sällan mellan det privata och det personliga, och Tysklings alster är inget undantag. Och det kanske måste vara så, men att därmed tro att dessa ofta utifrån en students ögon är lika med bilden av Sverige när det begav sig är grovt förenklad. Tyskling, numera boende i Gammelstad, och flera andra i samma genre ger egentligen bara en av många tidsbilder det aktuella året. Jag säger bara Maja Ekelöf, vars Rapport var en tidsskildring lika giltig som nån annans.

Gula faran innehåller några intressanta karaktärer, medan andra känns som utfyllnad i en berättelse om studentlivet som fattigt, trångt, trånande, rökigt, drogtestande, men också av en tid då allt var politik och med det fullt av överslag och galenskap. Visst har ni hört det förr?

Och staden där det sker är en borgerlig konservativ boning som famlar. Ska man bli en mindre storstad med egen utveckling eller vara ett sorts annex till Stockholm? Till och med i Blaskan velas det.

Tyskling skriver med lätt penna och det är synd att innehållet är så "genomtröskat", för att låna en väns uttryck om studentlivets vedermödor nämnda år. 

Måhända kan romanen ha intresse om man bor eller bodde i Uppsala den tid Gula faran utspelar sig. Det lokala kan ha nationellt intresse, men även bara vara just lokal.

Själva crescendot i berättelsen utspelas på valborgsmässoafton, bara det ett berättargrepp som bottnar i lokalkännedom. Denna dag, före arbetarrörelsens dag, är stor i studentstaden Uppsala. Den dramatik som byggs upp falnar dock, tragiken till trots, likt en alltför snabbt nerbrunnen brasa.

Ingemar Nilsson