Litteratur: Leif Zern; Kaddish på motorcykel

okt162012

Skrivet av Crister Enander

Litteratur - Litteraturkritik

Leif i den svenska vardagen sida vid sida med det judiska arvet

Leif Zern Foto Christine OlssonLeif Zern
Kaddish på motorcykel
Bonniers

Den första sommaren då femtiotalet just inletts lånar hans far, till den övriga familjens stora förvåning, en motorcykel. Det är en ”ljusgrön BSA Bantam med en effekt på 4,5 hästkrafter”. Men det är inte enbart en motorcykel. Det är en fiffig lösning på ett svårt dilemma för Simon-ben-Leib Zernjaffsky, eller Simon Zern som namnet försvenskats till.

Leif Zerns farmor hade dött tidigare på försommaren. Enligt judisk sed ska sonen läsa kaddish över den bortgångna. Två gånger varje dag, morgon och kväll, i elva månader ska kaddish läsas i en shul eller synagoga, ” den viktigaste av alla böner i den judiska religionen”. Kaddisch är en bön som binder samman hela judenheten, ”den läses över nära anhöriga och binder samman generationer till vad någon kallat den eviga bönen.”

Så inleder Leif Zern sin bok ”Kaddish på motorcykel”. Det är en finstämd och mycket engagerande berättelse om hans uppväxt på Söder i Stockholm. Familjen bodde i en liten etta på Renstiernas gata. Det var nära till den shul på Sankt Paulsgatan dit fadern och sonen gick. Modern Maja, som övergått till judendomen, följde inte med.

Men så var det då detta att familjen tillbringade varje sommar i stugan vid sjön Uttran. Fadern ville vara med sin familj men han kunde heller inte försumma sin fromma plikt. Lösningen blev, som så ofta i Zerns fars fall, en pragmatisk kompromiss: motorcykeln. Även om han tvingades bryta mot sabbatens regler var det ett ringa brott mot Lagen, och han kunde njuta av tiden på landet och åka fram och tillbaka till Stockholm och förrätta sina böner över den döda modern.

Det är en bok med många bottnar och rik på finkalibrerade stämningar. Leif Zern – vars hebreiska namn är Leib-ben-Simon – skildrar familjens vardagstillvaro samtidigt som han belyser den judiska identitetens betydelse, såväl dess många förtjänster och en samhållning som stärkte och gav kraft som de sociala problem den skapade i det framväxande folkhemmet, inte minst för en ung grabb i folkhemmet.

Leif Zern berättar med känslig pregnans och perspektivgivande klarsyn om hur det var att leva i den svenska vardagen sida vid sida med det judiska arvet. Han lyckas också, utan att någonsin bli torr eller didaktisk, förklara grunderna till den judiska religionen och vardagskulturen.

Men det är även en bok om hur det är att växa upp med dubbla identiteter, att få lära sig se världen och sig själv med tvesyn. ”På samma sätt som dessa sefardiska judar” – de som tvångsdöptes vid fördrivningen av judarna från Spanien och Portugal år 1492 – ”gick vi omkring med vår dubbla blick på tillvaron. På samma sätt som de hade anledning att ifrågasätta vilka de var kunde vi tvivla på vilka vi var.” Och längre ner fortsätter Zern: ”Kan man inte vara bäde-och? Vad vi ärvde var själva frågan – upplevelsen av det fanns en annan i vårt inre som också var vi.”

Här finns även ett annat utanförskap, mer baserat på klass än religion. Moderna Maja förklarade att hon var kommunist, hennes klasshat svalnade aldrig. Hennes bakgrund var enkel; uppväxt som fosterbarn i en arbetarfamilj på Döbelnsgatan.

Så rent klassmässigt växte Zern upp med en känsla av att inte höra till. Även inom den svenska judenheten gick en skarp skiljelinje mellan de gamla fina judiska familjerna som kommit till Sverige tidigt och de som kom senare från Östeuropa. De senare var ofta fattiga, de var skräddare som Zerns farbror Hugo, hantverkare, grovarbetare. De blev så att säga det judiska trasproletariatet här i Sverige och var inte direkt välkomna i den fina svenska judenheten.”Vi gjorde aldrig som så många på femtiotalet klassresan från jiddisch till hebreiska”, skriver dessutom Zern.

På så sätt blir ”Kaddish på motorcykel” till en skildring av hur det är formas till en vuxen människa i ett ständigt utanförskap. Att vara utanför och innanför, samtidigt. Att gå från rum till rum och ändå försöka förbli densamme.

Vad som främst dröjer kvar i minnet vid sidan av författarens känsla av att slitas mellan dubbla identiteter och – i sin förlängning – kluvna lojaliteter är skildringen av fadern. Det är ett av de mest finstämda och ömsinta porträtt av en far som jag läst på mycket länge.

”Kaddish på motorcykel” är en varm och vacker berättelse men med ett ständigt närvarande inslag av vemod, inte olikt ljudet av en vibrerande melankolisk sträng som hörs svagt genom texten. ”Man kan inte förstå det judiska tänkandet utan att reflektera över tidens roll – evigheten som bryter in mitt i vardagen, just där du står och går. Nu.”

Crister Enander