Litteratur: Yngve Kant, Den andra Infernokrisen. August Strindberg 1907 – 1908

okt062012

Skrivet av Göran Lundstedt

Litteratur - Litteraturkritik

ett sista försök att gjuta liv i en sekulariserad världRevolvern är laddad

Yngve Kant
Den andra Infernokrisen. August Strindberg 1907 – 1908
Anomali

Förlaget Anomali i Stockholm vill förse oss med ”tidigare outgiven svenskspråkig filosofisk litteratur av icke-akademisk karaktär”. Inom denna ram har man också gett plats åt en ”berättande essä” av Yngve Kant om Strindbergs anfäktelser 1907 – 1908, den andra Infernokrisen.

Benämningen är Strindbergs egen. Han jämför också den ödesdigra perioden med hösten 1901, då Harriet Bosse lämnade honom. Under de följande åren har han inte lyckats ”lösgöra” sig från henne och då hon våren 1908 förlovar och gifter sig med skådespelaren Gunnar Wingård skaffar han sig en revolver och skriver ett avskedsbrev till brodern Axel. I det ger han anvisningar om sin begravning. Den bruna ”pilgrimskappan” skall läggas ovanpå kistan.

Det är dramatikern som arrangerar verkligheten. Som så ofta blandas dikt och verklighet på ett intrikat sätt. Påsken 1908 spelades ”Påsk” på Intima teatern samtidigt som Strindberg stiliserade sitt eget liv som en passionshistoria: ”Var det hela en demonisk tillställning för att jag skulle lida långfredag?”

Strindbergs lidande är genuint, men han är alltid också iakttagare. ”I morgon avgörs väl hela mitt liv. Revolvern ligger laddad!” Det kan inte hjälpas att det lilla ordet ”väl” förtar något av det ödesmättade och låter ana att vi även i fortsättningen skall återfinna författaren vid skrivbordet.

Det finns en märklig periodicitet i ”Ockulta dagboken”, ett mönster av upprepningar. Redan 1901, då den förrymde Harriet Bosse kommer tillbaka, talar Strindberg om de ”fyrtio dagarna”, dvs. den tid Jesus prövades i öknen. Samma föreställning återkommer flera gånger under krisen 1908. ”I dag går mina 40 dagar ut”, heter det. Kant finner anteckningen ”affärsmässig”. Det är en träffande iakttagelse som också bestyrker Lagercrantz tes att de fyrtio dagarnas ökenvandring var en, delvis kalkylerad, ”förberedelsetid i smärta” för diktens födelse. Först en ”krasch”, och de var många, så inövning och först därefter skapande.

Yngve Kant påpekar själv att ”det mesta av underlaget” i hans bok är hämtat ur ”Ockulta dagboken”. Framställningen är främst refererande, men tidssnittet ger möjlighet att på nära håll framvisa Strindbergs manipulationer och försök att finna upprättelse, då han förödmjukats. Samtidigt är ”mysteriebetraktelsen” ett sista försök att gjuta liv i en sekulariserad värld.

Göran Lundstedt