Litteratur: Klas Lundström, Aotearoa, en reseskildring om Nya Zeelands förlorade udde

okt032012

Skrivet av Sofie Niemi

Litteratur - Litteraturkritik

Den bortglömda kusten

mycket fakta på en liten ytaKlas Lundström
Aotearoa, en reseskildring om Nya Zeelands förlorade udde
Rongo förlag

”East cape är bebott av maorier som inte jobbar. Ingen jobbar, folk röker på och är berusade för jämnan, lever på socialbidrag. Själv måste jag jobba för brödfödan. Vad för sorts rättvisa är det?” – så låter det från en av de personer som Klas Lundström möter under sin resa på denna isolerade kustlinje på Nya Zeelands nordö. Lundström visar ett område av Nya Zeeland som på många sätt skiljer sig från den traditionella bilden av landet, såsom den presenteras internationellt. Åsikten som citeras ovan är en tämligen vanlig inställning i East Cape, där arbetslösheten är stor och levnadsstandarden låg.

Nu när boken ges ut är det ett år sedan olyckan med containerfartyget Rena resulterade i den värsta miljökatastrofen i Nya Zeelands historia. East Cape var ett av de hårdast drabbade områdena, där natur och djurliv fått lida mycket. Lundström beskriver också en region som i mångt och mycket blivit lidande, såväl av denna katastrof som av sin isolering. Allt är självklart inte lidande, utan isoleringen har också lett till att kulturtraditioner har kunnat bevaras och främst tas fasta på hur människorna på East Cape tycks leva under sina egna villkor och lagar.

Lundström möter en rad olika människor under sin resa på östkusten, av vilkas liv han ger oss små glimtar. De får berätta hur de lever och varför de stannar kvar, små berättelser kantade av Lundströms egna iakttagelser från den miljö och de människor han träffar på. Boken är väldigt tät, med flera olika personer och intryck som slåss om några få rader var, i en bok som ganska fragmentariskt skildrar liv och förutsättningar för denna isolerade region. Ibland är det kanske för kort – man får ingen djupare inblick i någons tillvaro, utan bara ögonblicksbilder från olika platser. Jag saknar inte skärpa i de enstaka formuleringarna – nej, Lundströms språk är både vackert och koncist, nästan flytande poetiskt emellanåt – men jag saknar sammanhållning bilder och berättelser emellan. Ibland är skildringen förvirrad och väl hoppig, jag får svårt att hålla reda på vad som hör till vilken del av berättelsen, kanske lider boken helt enkelt lite av sin korthet. Temat är både intressant och aktuellt, där man lyfter fram en tidigare ganska okänd del av världen, men jag hade nog föredragit längre personskildringar och en lite djupare analys.

Lundström påtalar en rad intressanta fakta som få nog har kunskap om. Bland annat gav han en skrämmande bild av våldet på Nya Zeeland – ”År 1967 slopade Nya Zeeland ”klockan sex”-lagen som förbjöd alkoholförsäljning på barer efter klockan skymning. Tanken med lagen var moralisk och ville förmå ”män att gå hem till sina fruar efter arbetet.” Paradoxalt nog bidrog lagen till att hemfridsbrott och kvinno- och barnmisshandel sköt i höjden både i Australien och Nya Zeeland just timmarna efter sex på kvällen.” skriver Lundström utan vidare kommentarer. Det märks att han är journalist, kan man lugnt konstatera när man ser mängden av uppgifter om landet som han levererar.

Boken är en uppdaterad och intressant liten skildring, om än något tunn i omfång.

Författaren samlar mycket fakta på en liten yta, men sparar in på det som han verkar kunna alldeles utmärkt, att med ett kärnfullt språk ge en mer personlig bild av sina resor i området.

Sofie Niemi