Litteratur: Torkel Ivarsson; Herr Böhms fotoateljé
Det hände i BoråsKlassamhällets konflikter i brytningstid
Torkel Ivarsson
Herr Böhms fotoateljé
Bokebackens förlag
Det är mitten på 1800-talet i och klasstriderna i Frankrike sprider rysningar bland herrarna långt bortanför Frankrikes gränser och inspiration till protester hos underklassen och en växande europeisk arbetarklass. Det är i detta tidevarv Torkel Ivarsson, pensionerad journalist på Borås Tidning, valt att förlägga handlingen i sin lilla bok Herr Böhms fotoateljé. Boken utspelar sig i Borås, och inleds med att lykttändare Johan Hansson finner stans rikaste och högst osympatiske affärsman liggande mördad i rännstenen. Efter denna ödesmättade inledning följer en historisk skildring över hur livet kunnat te sig för olika sorters invånare i en svensk västgötsk stad under förrförra århundradet. Vi får följa en upprorisk skinngarverska och skomakarsonen hon sällskapar med, vad de har för sig i sänghalmen, och i fotoateljén - tillhörande en tysk daguerreotypifotograf som från sitt hemland har med sig nya läror och ett manifest med potential att röra om i grytan i det svenska fosterlandet. Vi får följa hur stadens etablissemang i logen ’Sanning & ära’ konspirerar, och hur tidningsredaktören och prästen mässar falskt för att bevara den samhälleliga ordningen, samtidigt som stadens polisbetjänt är på jakt efter affärsmannens riktige mördare.
Historien skildras med fågelperspektiv. Det kanske inte är det bästa rent stilistiskt. Men trots att jag i vanliga fall brukar störa mig på ’allvetande författare’ funkar det – kanske för att Ivarssons berättarstil är reporterns. Han vill berätta en historia och gör det utan krusiduller. Även om det kan vara platt och texten ibland kännas som en körsträcka mellan punkt a och b i handlingen.
Stundtals känns det som om Ivarsson försöker klämma in lite för många personer i den ganska tunna boken - en text som dessutom redan är väldigt koncentrerad, och jag kommer på mig själv med att fråga - Vem var det? – eller – Vad hände nu? – under läsningen och vara tvungen att bläddra tillbaka några sidor för att plocka upp den tappade tråden, men det är randanmärkningar. Däremot kan jag inte hjälpa att det tunna omfånget (82 sidor) känns lite fattigt. När jag nått sista sidan vill jag ha mer.
Boken har formen av ett historiskt reportage, och Ivarsson måst ha tillbringat en lång stund i stadsarkiv och hembygdsbibliotek för att få ihop stoff, även om den springande punkten – kommunistiskt underjordiskt arbete i ett somrigt Borås år 1848 - bara är hittepå, fastän Ivarsson nog önskat det vara sant. Persongalleriet är rikt, och karaktärerna levande. Det märks att Ivarsson är inläst på sin hembygdshistoria och det är med säkra drag han målar människorna vars affärer och mellanhavanden ger en personifierad bild av det spirande klassamhällets konflikter i brytningstiden mellan jordbruks- och begynnande industrisamhälle.
Sigge Andersson
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































