Litteratur: Claudia Pineiro, Torsdagsänkorna

sep292012

Skrivet av Ingemar Nilsson

Litteratur - Litteraturkritik

Latinos med intrig

var är spänningen?Claudia Pineiro
Torsdagsänkorna
Överättning:Yvonne Blank
Leopard

Claudia Pineiros bästsäljare, Las viudas de los jueves, kom ut 2005 i hemlandet Argentina. Sju år senare kan vi alltså läsa den på svenska under titeln Torsdagsänkorna. Och visst är det bättre sent än aldrig. Ändå kan jag inte sluta undra varför denna internationellt omtalade och filmatiserade roman om det rätt skruvade livet i ett samhälle i samhället, tar så lång tid att nå svenska läsare.

Den speglar en utveckling som långt ifrån bara gäller för storstäder i Argentina eller latinamerika i stort. Även Europas större städer har områden där de materiellt och ekonomiskt välbeställda mer eller mindre frivilligt låser in sig och lever, förutom de timmar då de eventuellt jobbar.

Altos de la Cascada är ett sådant bostadsområde i utkanten av Buenos Aires. I denna ö, i ett hav stora sociala spänningar och ett samhälle i utförsbacke, lever ett antal familjer och är sig själv nog. Ytan är om inte allt, så väldigt viktig.

Trädgården är ett skyltfönster, men också en arena för konventionella samtal och tisslande om livet innanför den egenuppbyggda muren.

Det är till exempel strängt förbjudet att ha tvätt hängande så att det syns utifrån. Regler är regler och måste följas för medlemmarna i Las Cascadas, berättar Virginia Guevara som är fastighetsmäklare när hon inte sköter en frus självklara sysslor i hemmet. Men det är skönt för Mavi, som hon kallas, att emellanåt träffa andra människor eftersom det tystnat mellan henne och maken Ronie.

"En intelligent roman som skoningslöst dissekerar ett samhälle i snabb förruttnelse", var nobelpristagaren José Saramagos ord om Pineiros första bok på svenska.

Visst ligger det mycket i det, men jag hade önskat att lite mer av det riktiga samhället fått sippra in i området och därmed berättelsen. Tidsmässigt utspelas den under 1990-talets slut och några månader efter att World Trade Center raserats i New York september 2001. Det är en tid då den argentinska ekonomin, med peson knuten till dollarn, är på väg mot fritt fall och med det företag och människors besparingar.

Pineiro skildrar hur några av goddagspiltarna i "country" Las Cascada drabbas och att den smått omöjliga tanken på flytt börjar tänkas. Bland dessa tennis-och golfspelande herrar, vars fruar några är engagerade i välgörenhetsprojekt, är det Miami som i så fall är resmålet.

Men så långt är berättelsen nästan redan berättad. Och jag som läsare har då fått ta del av den unkna synen på judar(nog är de säkert bra, bara de inte blir för många-snacket), förljugenheten och att hjärtat dunkar hårdast visavi den egna plånboken och förmögenheten.

De enda sympatiska personerna i Pineiros roman är Romina och Pedro. De är adopterade och av vilken den förstnämnda föddes som Ramona, ett namn hon framhäver så fort hon ser en chans. Måhända berättar detta något om författarens syn på de innanför och de utanför välståndsgettot Altos de la Cascada.

Tordagsänkorna är rakt berättad, flyhänt skrivit och trots viss kritik värd att läsa. Men inte som "spänningsroman", vilket förlaget lanserar boken som i baksidestexten. Fast det är klart, vad som är spänning är ju en subjektiv upplevelse.

Ingemar Nilsson