Litteratur;Tana French; Brottsplats: Faithful Place

sep212012

Skrivet av Christer B Johansson

Litteratur - Litteraturkritik

Tana French Foto Kyran O'BrienSpännande triller

Tana French
Brottsplats: Faithful Place
Översättning: Peter Samuelsson
Bonnierpocket 

Ni vet, klysc:han ”ska ni bara läsa en xx i år/sommar, så läs yy…”. Ibland är den på sin plats, som i fallet med Tana French och Brottsplats… och formuleras då av mig som så: ska du bara läsa en
pocketdeckare från årets första åtta månader, rekommenderar jag absolut Tana Frenchs Brottsplats: Faithful Place. Sällsynt spännande men inte det minsta blodig eller våldsam. Lite Lehane, lite Mina,
alltså det bästa av det bästa.

Polismannen  Frank Mackey återvänder motvilligt till sin barndoms kvarter i Dublin sedan man hittat ett gammalt, oidentifierat lik i ett hus som var ödehus redan i hans barndom. Han fruktar att han vet vem det är som hittats, och hela hans liv faller i spillror. Han lämnade området, sin helsjuka familj och allt bakom sig när han som 20-åring flyttade till storstaden och utbildade sig. Kvar lämnade han en alkoholiserad och våldsam far, en skenhelig och medberoende mor, en äldre bror och en yngre, en äldre syster och en yngre.

Det är den yngre som larmar honom fast det inte ligger inom hans formella jurisdiktion. Den mördade är den han fruktade och det står klart att mördaren måste finnas i den närmaste kretsen, Franks eller mordoffrets.

Men det är inte alls så klart för de utredande poliserna. Ett förmodat självmord ger dem den mördare de vill ha och knyter samman fallet till ett litet prydligt paket som åklagaren kan tänkas vilja ha. Bara Franks envishet hindrar att en orättvisa begås, men då får han offra en av de sina. Det är i den moraliska kampen som det mesta av fascinationen inför den här boken ligger. Likaså i kampen mellan Frank och hans frånskilda hustru om huruvida dottern ska få lära känna sina rötter på Frank-sidan. Den kampen förlorar han med påföljd att den 10-åriga dottern blir god vän med mördaren. Eftersom Franks privatliv verkligen ingår i den här intrigen, är jag inte ett dugg irriterad över att så mycket plats ägnas åt det. Miljöskildringen är dessutom fantastisk. Frenchs Dublin påminner inte så lite om Minas Glasgow.
Jag måste nog säga att den här boken, nu när den kommer i pocket, är den bästa deckare jag läst i år. Ska jag komma med en enda (petig) anmärknings så är det att boken tycks mig 20-25 sidor för lång.

Christer B Johansson