Litteratur:A.R. Yngve; Vaernen – den fördömde

sep182012

Skrivet av Daniel Svederud

Litteratur - Litteraturkritik

möte mellan olika stammar och kulturerEn människas resa för att hitta sin plats i världen

A.R. Yngve
Vaernen – den fördömde
Wela Fantasy

Den svenska författaren A.R. Yngve, bosatt i Oslo, har gett ut en ny ungdomsbok. Han har tidigare gett ut SF-noveller och romaner. Men hans nya bok beskrivs som ”en mörk saga från tiden före historiens början”.

Vaernen – den fördömde är berättelsen om den unga Vaernen som efter ett dumdristigt anfall mot en rivaliserande by blir hemlös och börjar vandra i världen ensam för att bli av med ryktet om att vara en fördömd. Han kommer till staden Atoun och blir indragen i dess konflikter och intriger. Tillsist tror han sig ha hittat ett nytt hem hos ett folk som kallas Dourier, och som bedriver handel i Atoun. Men nya, större problem tornar upp sig. Problem som kan bli slutet för alla. Och med sig på resan har Vaernen en hammare som han påstås ha fått från gudarna.

Tidigt i livet får Vaernen lära sig vad blodshämnd betyder. Hans stam är i konflikt med en annan sedan flera generationer, en konflikt som kostade hans föräldrar livet när han var ett barn. Och när han är ung och omdömeslös använder han hammaren till att hämnas sina föräldrar, men blir istället ensam och börjar som en ung man resa ut i världen stämplad som en fördömd.

När Vaernen är ung hittar han i skogen ett metallföremål som föll ner från ett stjärnfall, och han gör en hammare av den märkliga, hårda och blanka metallen. Man tror att den har kommit från gudarna, och att den bär på åskans krafter. Är hammaren en frälsning eller ett ok?

Vaernen – den fördömde är en spännande fantasysaga som imponerar med sin spännande och välkomponerade historia som håller från början till slut. Vaernens bildningsresa som utstött och ensam i världen är trovärdig och igenkännande. Han får lära sig mycket om hur världen fungerar, och hur han själv ska orientera sig och finna en plats. Yngve har lagt ner mycket möda på att få Vaernen att framstå som en mänsklig gestalt, som råkar kämpa mot ryktet om att han skulle vara en halvgud. Är det sant eller osant? Han har ibland själv svårt att veta. Hammaren ger ifrån sig mystiska vibrationer och ljud som Vaernen har svårt att tolka.

Vaernen kommer ut i en värld som är förändring. Både för honom själv och för andra. Det ryktas om att floderna i norr har börjat stiga. Och hans eget möte med stadslivet blir en kontrast mot hans uppväxt i skogen. I Atoun stöter han på alla typiska urbana företeelser som han aldrig har kommit i kontakt med. Prostitution, musik och handel med snäckskal istället för byte av varor. Han blir varse om hut liten hans egen tillvaro har varit, men inte att den nödvändigtvis har varit dålig, bara att nya perspektiv öppnar sig för honom. Land annat är sexualiteten en drift som ställer moraliska krav på honom. Han ger löften till kvinnor som han sedan får svårt att hålla. Det naiva i hans natur blir väldigt påtaglig i hans relation med kvinnorna, och en kontrast till bilden av honom som en ensam krigare med en hammare från gudarna.

Ett annat tema i romanen är mötet mellan olika stammar och kulturer, och hur dessa kan hysa fördomar om varandra. I Vaernen är språket en tydlig barriär mellan dessa kulturer, men också okunskap om varandras traditioner. Religionen blir ett centralt inslag. Vaernen sägs ha fått sin hammare av gudarna och kallas för Dödens Broder. Men han brottas med sina känslor för gudarna. I Atoun får han se hur prästerna använder sin makt för att kontrollera folket psykiskt och fysiskt. Men de prövningar som han tror att gudarna utsätter honom för blir han bara mer misstänksam mot. Tillslut vänder han sig mot dem. Och det är en viktig del av hans mognad; att bli varse om att det finns många omständigheter som ställer krav på en människa. Men hur ska man bemöta dem? Ge sig hän och lyda? Eller välja sin egen väg och försöka överleva? Att inte förlita sig på gudarna, utan de människorna i hans omgivning som han bryr sig om? Dessa frågor gestaltar Yngve väl. För Vaernen blir frågorna: Vem är jag? Är jag Dödens broder? Den fördömde som alla säger, eller är jag något annat?

Ett problem med romanen är det ibland krystade och högtravande språket. Dialogerna känns naturliga fram till dess att det hettar till, eller något känslosamt ska förmedlas. Bitvis blir det för allvarligt, som denna mening: ”Hammaren åkallar Geah och hon stävjar åskans vrede. Hammaren har fått jorden att blidka”. Och vid ett annat tillfälle onödigt krångligt, som detta: ”Lägerplatsen på slätten hyste fyra gånger tio man”. Varför inte bara skriva fyrtio? Författaren har säkert sökt inspiration i de nordiska och isländska sagorna, men har problem med att behärska det korta, nästan hårdkokta språk som de gamla sagorna är berättade med. Och i de mer känsloladdade partierna i berättelsen blir språket mer krystat än naturligt.

Men det är det enda som man verkligen kan ha invändningar mot. Vaernen – den fördömde är klok och eftertänksam roman om en människas resa för att hitta sin plats i världen. Yngve väver ihop myt och verklighet; självständighet och gemenskap på underhållande och lättläst sätt. Vad Yngve visar är hut myter styr våra liv, kanske på ett bredare plan än vi vill inse. Och att vi måste skaka av oss dessa myter.

Daniel Svederud