Litteratur: Katarina Tingström, Döden på arbetsplatsen, en handbok för chefer och arbetsledare

sep152012

Skrivet av Sofie Niemi

Litteratur - Litteraturkritik

döden och kontoret När en arbetskamrat dör

Katarina Tingström
Döden på arbetsplatsen, en handbok för chefer och arbetsledare
Kabusa böcker

”Det är det enda man kan vara säker på, att man en gång skall dö” sade någon på min arbetsplats idag. Det var just döden på arbetsplatsen vi diskuterade, där vi berättade om olika erfarenheter vi haft. Det som den här kvinnan yttrade, att vi alla kan vara säkra på att vi kommer att dö, är ju en av dessa sanningar som blivit en sliten klyscha. Och samtidigt som de flesta människor i teorin begriper sig på döden och kan acceptera den som ett naturligt faktum, kan de flesta inte avvärja den chock man utsätts för när en närstående person dör. Döden är kanske vardag för den som jobbar på ett sjukhus eller ett äldreboende, men likväl är man inte beredd när det plötsligt händer en kollega eller släkting. ”Att döden är en del av livet är en realitet, men det är samtidigt en vetskap som vi håller på avstånd.” skriver Katarina Tingström i sin bok Döden på arbetsplatsen. Så är det inte i alla kulturer, men i Sverige är vi ganska duktiga på att gömma undan döden, så både i realiteten och i tanken.

Att faktiskt skriva en bok om hur man hanterar ett dödsfall på arbetsplatsen, eller hur man hanterar relationen till den kollega som mist en närstående, verkar inte vara en helt dum idé. Med lite erfarenhet i frågan från arbetsplatser och skolor, kan jag förstå vilket ansvar som läggs på arbetsledaren och dennes agerande. Inte minst var det tydligt under tsunamikatastrofen 2004, då många skolor saknade elever efter jullovet, men utan ordentlig uppgift om vad som hänt dem. Tingström berättar både om praktiska rutiner, såsom minnesstunder, stödsamtal, närvaro vid begravningar och informationsspridning, som kan vara bra för en arbetsledare att vara orienterad i, men beskriver också lite hur olika reaktioner bland de drabbade kan se ut. Katarina Tingström är själv präst och handledare med stor erfarenhet i frågan och då och då presenterar hon självupplevda historier som kan ge vägledning i specifika frågor.

Denna bok innehåller många element som verkligen verkar relevanta för den väldigt uttalade målgrupp som beskrivs redan i titeln, nämligen chefer och arbetsledare. Samtidigt känns boken för en vanlig läsare konstigt oprofessionellt gjord, trots att innehållet egentligen är intressant. Boken är nämligen väldigt upprepande, med kapitel som i stor utsträckning bara kopierats för att samma information skall finnas med på flera ställen, under flera relevanta rubriker. Jag kan förstå tanken bakom det hela, att man skall snabbt kunna läsa det kapitel som man för tillfället känner att är relevant, utan att behöva läsa hela boken – men samtidigt så finns det andra sätt att nå samma syfte, utan att behöva använda samma text vid flera tillfällen. Man får ett intryck av att boken är ett hastverk, som kunnat formuleras på ett snyggare sätt. Som det är nu så är det ganska enerverande att läsa boken från pärm till pärm, eftersom just dessa upprepningar stör läsningen.

Samtidigt så kan jag ändå rekommendera boken på en hylla på en arbetsplats, eftersom den innehåller en rad konkreta saker att tänka på i just dessa frågor, frågor som man kanske inte tänker på eller vill ta upp, innan någonting inträffat. Att den kunnat göras bättre tar inte bort det faktum att det är en viktig bok som tar upp relevanta frågor.

Sofie Niemi