Litteratur: Stig Saeterbakken; Genom natten

sep082012
Skrivet av Guido Zeccola
PDFSkriv ut

Bortom dagen

Stig Saeterbakkens bästa roman,Stig Saeterbakkens bästa roman,Stig Saeterbakken
Genom natten
Översättning: Niklas Darke
Vertigo 

Jag läser en bok och jag darrar. Det är inte så många gånger som detta händer men när det händer är detta ett bra omen. Det betyder att det jag läser är värt något. Ofta darrar jag av glädje eller av lidelse, ty det som jag läser kastar mig utanför det vardagliga livet och tillåter mig en tillfällig trance.

Skillnaden mellan liv och litteratur ligger i princip i detta: att i livet är det som påstås ingenting, om inte ett medel eller, lika väl som ett medel, ett hinder; det som räknas är inte längre vindens påstående (som i litteratur), utan bara vinden.

 Jag försöker närma mig ämnet i denna roman, och det är svårt.

Genom natten är, för mig, Stig Saeterbakkens bästa roman, och den skulle bli hans sista.

Det händer inte hos alla författare, speciellt inte hos dem som skriver för att underhålla, men andra författare vet att vissa böcker kräver en oerhörd ansträngning, en sorg som för berättaren över gränsen som skiljer det estetiska skapandet från det verkliga livet.

 Genom natten är en desperat roman, ett lysande testamente, en metafor om självmordet.

Vi följer Karl Meyer på en resa genom Europa, hans son Ole-Jakob har begått självmord, 

Karl Meyers upplösning som människa spelas i en rad komiska men sedan allt mer och mer mardrömslika sekvenser, detta med hjälp av en underbart skrämmande berättarteknik.
Genom natten kunde inspirera en filmregissör, en blandning av Carpenter, Tarkovskij och von Trier.

Karl Meyer upplever ett totalt utanförskap efter den tragiska händelsen med sonen.

“Hon, min fru, blev i den stunden en främling, en jag inte visste något om, en som jag inte kunde vänta mig någonting av. Jag tänkte: Allt jag lärt mig om dig under loppet av de tjugo år vi varit tillsammans kommer till korta i denna stund. Det spelar ingen roll hur jag har lärt känna dig, ingenting om vad du tänker, vad du känner, hur du uppfattar mig, hur du bedömer det jag har gjort och det jag har sagt, hur jag lade fram det, mitt erkännande, vad du tyckte om det, vad du tyckte om att det kom först. Nej. I detta ögonblick, min kära, vet jag ingenting om dig, har jag ingen aning om vad i dig som är verkligt och vad som inte är det, är jag ur stånd att bedöma vad som är äkta och vad som är falskt av det som du från och med nu kommer att säga mig.

Om du hatar mig när du säger att du hatar mig. Om du älskar mig om du säger att du älskar mig. Jag kommer inte att ha en aning om vad jag ska göra om du ber mig om du ber mig att stanna hos dig och barnen. Jag kommer inte att veta någon levandes råd om du ber mig att dra åt det helvete jag kom från. Vi vet ingenting om varandra tänkte jag. Vi känner inte varandra. Ingen som står på kanten till ett stup känner varandra. ”

Stig Saeterbakken lyckas låta romanens surreala och fruktansvärda sanning glida långsamt i berättelsen, och håller den hemlig till de slutliga orden.

Det gör ont att läsa denna bok, men läsningen ger oss en underbar känsla av exakthet.
Språket går rakt på saken utan filter. Några har skrivit om realism i Saeterbakken, men jag skulle kalla den en sorts irrationell realism med berättelsen som gräver sig in i mörkret men som samtidigt och paradoxalt nog befriar. 

Själmordet är någonting centralt i denna bok.
Karl Meyer ser i ett ljust men paradoxalt kapitel av boken en kvinna vid en bro.
Han tror att kvinnan är där för att kasta sig ned, han hindrar henne och kvinnan tappar en dyr kamera i vattnet, hon är fotograf.

Kvinnan, som heter Caroline, blir efter ett bråk och löftet om en ersättning och kanske någonting mer vän med Karl.  Han kan berätta för henne om sonen Ole-Jakob. Han kan tala om det som tystar alla munnar, han kan tala om sorgen och döden.

Caroline är en enkel och spontan person som fungerar som andlig värdinna, en ängel som tröstar honom, utan att dock dölja sina bestämda åsikter om självmord: ” När man väljer att ta sitt eget liv är man ensam i världen. Sa Caroline, man vet inte vad man ska göra av sig själv. Det är ett beslut som är fattat långt innan det sker. (…) En gång i tiden fick man dödsstraff för självmordförsök – sa hon till slut. Men det måste väl vara det som kallas att komma billigt undan.”

 Karl Meyer möter, under sin resa till huset i Bratislava, konstiga, bisarra, surreala människor.
 I några finns en rörande mänsklighet i andra inte.
Musiken intar en viktig roll i romanen, liksom fotboll, spår, minnen som kvarlevor av den döde sonen.

Stig Saeterbakken ger röst åt de döda. De döda talar.
Som om döda och levande bodde i två olika parallella dimensioner.
I den ena är de döda inte riktigt döda, i den andra är de levande inte riktigt levande.
När dessa två dimensioner korsar varandra har vi det jag kallade irrationell realism.
Det är inte riktigt samma sak som förhållandet mellan dröm och verklighet.
Det som skapas här är, stilistiskt, en mycket aktuell berättarteknik, inte helt ny men nästan ny. Jag tänker mest på Cartarescu och Elsa Morante.

 Men Stig Saeterbakken skapar en stil som i sig är unik och visar vilken litterära guldgruva som gått förlorad i och med författarens död.

Jag är inte lika entusiastisk över Stig Saeterbakkens litterära geni om jag tänker på de tidigare böckerna, med undantag för Sauermugg Redux förstås, men i Genom natten når han toppen av berget. Den esteticerande och sparsamt postmoderna romanen forsvinner och den stora romanen, experimentell med ändå klassisk, träder in.

Hela tiden verkar Karl Meyer sätta gränser mellan sig själv och de andra, mellan sin sorg och livet som ständigt fortsätter.

Det är som att spilla en stor mängd blod eller sperma i onödan, inte på slagfältet eller in i en kropp utan som efter en desperat fest, ensamheter emellan, en tête a tête med den spöklika sjuksköterskan på ett ålderdomshem, det är som att befinna sig i den terminalsjukes beska famn, ett skrik utan en riktig röst, en lång och tråkig konvalescens, och ibland är det som att vara ingenstans. 

Ändå är denna bok en bok om längtan. Kan man klara av längtan och begäret?

Längtan förirrar sig in i och frigör Karl från sig själv, i en sinnesrörelse som gesterna föregriper och hjärtat tystnar, ett psykiskt område där organen inte längre tolererar tankarna och varje ord som formuleras redan verkar vara satt ur spel. Ett tyst skrik från en öppen mun.

 Tvärs igenom denna bok råder också ett ständigt växelspel mellan livsinstinkt och dödsimpuls. Å ena sidan klamrar sig huvudpersonen fast vid livet och försöker undfly dödens realitet, å andra sidan skrämmer livet honom till den grad att alla dess omständigheter får honom att önska sig döden.

 Detta därför att det är genom döden som vår isolering från varandra och universum undanröjs.

Det är genom vår dödsmedvetenhet och inte genom vårt medvetande om livet som vi kan nå en sammanslutning med varandra.

Det är det erotiska begäret och rädslan som tvingar oss att öppna våra ögon för det vi kallar döden. Och avgrunden är ingen avgrund utan en lång våg av bärkraft och segelyta.

” Någon hade bott där. Det hade aldrig bott någon galning i huset. Inget lik låg ingjuten i källargolvet. Ingen galning hade sprungit från rum till rum och skrikit i dödsångest med en bur fastspänd vid bröstet. Det var inget förskräckligt som hade ägt rum där, det var bara en oöverkomlig mängd enkla mänskliga göromål, den ändlösa räckan av svunna dagliga tilldragelser”.

Var befinner Karl sig egentligen? Här i huset, där utanför eller ingenstans?

Fortfarande och efter ett så långt spår av exil, förnedring och ensamhet… vad eller vem saknar han egentligen? I dödens hus är allt normalt. Den andra sidan skiljer inte sig från vår sida. Som sagt, de döda är en aning mindre döda, och vi de levande är en aning mindre levande.

Stig Saeterbakkens författarstil är vacker, men det finns någonting annat, ett ordmaskineri som krökt ut ur sig själv löper vidare, utan pauser, och knappt hämtar andan.

Sonen är nu någon annan än den fadern älskade. Andra verkligheter har kommit på besök och stannat kvar. (Eller var det hos Karl som allting hände?). Jag ska inte avslöja mer.
Paradoxalt nog är Karls sätt att stanna kvar att ständigt vara annorstädes.

Stig Saeterbakkens författarskap tillåter honom inte att föreställa sig läsaren som mottagare, han kan inte tänka på ett ansikte i väntan... han känner in i sitt innersta att den ursprungliga känslans sanning kan gå vidare och möta läsaren, i tystnaden mer än i talandet.

Ty för honom kan rösten aldrig fullständigt uttrycka sanningens egen födelseort.

 Guido Zeccola
Inline article positioning by Inline Module.

Litteraturkritik

Litteratur: Kajsa Grytt; Nio dagar; nio nätter Publicerad i Litteraturkritik

Drivet skrivet i vältrimmad romandebut

Kajsa Grytt
Nio dagar; nio nätter
Norstedts

Efter den självbiografiska ”Boken om mig själv”, kommer nu Kajsa Grytts romandebut ”Nio dagar; nio nätter.” En väldigt signifikativ storstadshistoria, lite ups and downs, lite noir. Kajsa Grytt romandebuterar inte ...

Litteratur; H.C. Andersen, Jennifer Lee, Karolina Sahlin Frost Publicerad i Litteraturkritik

Gamla sagofigurer i ny tappning

H.C. Andersen, Jennifer Lee, Karolina Sahlin
Frost
Egmont Kids Media Nordic

Vem är egentligen författare till en saga? När det gäller folksagor är svaret oftast: det är ingen som vet. Någon har skrivit ner dem, men i ...

Litteratur:Fyra nya böcker för att fira Pelle Svanslös Publicerad i Litteraturkritik

Snällhet är kattens styrka!

I år fyller original-Pelle Svanslös 75 år. Den nye Pelle Svanslös lanseras i fyra fina bilderböcker under parollen ”Våga vara snäll”. Ett ”Våga vara snäll” märke är också tryckt på böckerna.

Kända Uppsalamiljöer i böckerna

Åsa och Michael Rönn ...

Litteratur: Bengt-Erik Engholm & Jojo Falk; Havsvidunder Publicerad i Litteraturkritik

Ett förtroligt tilltal

Bengt-Erik Engholm & Jojo Falk
Havsvidunder
Natur & Kultur

I faktaboksserien med böcker som är lätta att läsa själv (från ca 6 år) har Engholm och Falk tidigare gett ut Fakirer, Fladdermöss, Skelett, Mumier och Rovdjur. Engholm skriver, Falk ...

Litteratur: Thomas Erikson; Omgiven av idioter Publicerad i Litteraturkritik

Färgrik resa i kommunikationens irrgångar människor emellan

Thomas Erikson
Omgiven av idioter: Hur man förstår dem som inte går att förstå
Hoi

Jag är intresserad att läsa vad som står på människors t-shirts och undrar ofta vad det berättar om dess ägare. ...

Litteratur: Joyce Carol Oates; Karthago Publicerad i Litteraturkritik

Mästerligt om kärlek, skuld, nåd och död

Joyce Carol Oates
Karthago
Översättning Ulla Danielsson
Bonniers

De flyter samman, det fuktiga vegetationsgyttret i naturreservatet Nautauga vid Carthage en bit från New York och det klibbigt dödsbringande krigshelvetet i Irak. Som krängande underström går ...

Litteartur: Louise Pritchard och Christiane Gunzi; Megatraktorer Publicerad i Litteraturkritik

En oemotståndlig faktabok

Louise Pritchard och Christiane Gunzi
Megatraktorer - Fantastiska traktorer och andra jordbruks maskiner
Rabén & Sjögren

Engelska faktaböcker erbjuder en lysande bredd och kvalitet, dels när det gäller att erbjuda bra böcker om djur och natur, dels när det ...

Litteratur: Lars O Ericsson; Paris är hjärtat och navet Publicerad i Litteraturkritik

En initierad Parisguide

Lars O Ericsson
Paris är hjärtat och navet
Orosdi-Back

Tvärtemot vad författaren och förlaget rekommenderar sträckläser jag ”Paris är hjärtat och navet”. Lars O Ericsson är mer känd som konstnär och konstkritiker, och han är även docent i praktisk ...

Litteratur: Inger och Lasse Sandberg; Lilla Anna Publicerad i Litteraturkritik

Hundkalas, förkylning, boll-lek, sak-flytt och trolleri med söta Lilla Anna

Inger och Lasse Sandberg
Lilla Anna har kalas, När Lilla Anna var förkyld, Lilla Anna leker med bollar,
Lilla Anna flyttar saker, Lilla Anna och trollerihatten
Rabén & Sjögren

Lilla Anna är ...