Litteratur: Willy Vlautin, Norrut

sep052012

Skrivet av Signe Lundgren

Litteratur - Litteraturkritik

decenniets bästa roman?Sprit, våld och en hel del misär

Willy Vlautin
Norrut
Översättning Mats Zetterberg
Bakhåll

En roman som av George Pelecanos har utsetts till decenniets bästa roman är helt klart läsvärd utan att ens känna till titeln. Norrut av Willy Vlautin gör sig förtjänst av en läsning även efter titelavslöjandet. Därefter följer ett 230-tal sidor med elände. Och ännu mer elände. Ordspråket ”varje moln har sin silverkant” ter sig som en ren lögn i denna roman.

Wily Vlautin föddes 1967 i Reno, Nevada, USA där han i sina tidiga tonår började spela gitarr och skriva musik. Det var tack vare en Paul Kelly-låt, baserad på Raymond Carvers Too Much Water So Close to Home, som Vlautin började skriva egna historier. Hans debutroman kom emellertid först tretton år efter att han hade startat bandet Richmond Fontaine. Norrut är Willy Vlautins andra roman och beskrivs av författaren själv som kärleksbrev till staden Reno. Kärleksbreven rör dock bara den del av Reno där Vlautin växte upp; en stad där gambling är centralt, vilket för med sig billig mat och alkohol, prostitution, lågavlönade jobb samt en hel del misär.

Det är med en växande klump i magen som jag läser om den 22-åriga servitrisen Allisons liv där alkoholism, misshandel och graviditet avlöser varandra. Det är med skrämmande träffsäkerhet som Vlautin sätter ord på den unga kvinnans känslor, språket är enkelt och naket utan att för den delen sakna empati. Willy Vlautin lyckas även med konststycket att presentera den ena underliga karaktären efter den andra – utan att tappa trovärdighet! - de mest levande och interessanta är de stamkunder som Allison möter genom sitt arbete.

Vlautin skildrar dessa, i mångt och mycket kantstötta och sorgliga livsödena, utan att verka vare sig dömande eller högfärdig. Persongalleriet och Allisons trevande försök att långsamt bygga upp sig själv och sin tillit till andra är det bästa med Norrut, som läsare känner man sig maktlös och handlingsförlamad när man får följa huvudpersonens smärtsamma kamp mot (och för) sig själv.

Nåväl, även om jag inte delar George Pelecanos åsikt om att Norrut är decenniets bästa roman så har jag åtminstone fått perspektiv på min egen tillvaro, och insett att om man bara tittar riktigt noga, så kan nog alla moln skifta lite, lite i silver.

Signe Lundgren