Litteratur: Elsa Morante, Historien

sep032012

Skrivet av Benny Holmberg

Litteratur - Litteraturkritik

Ondskans tumskruvar

Elsa Morante föddes i Rom 1912Elsa Morante
Historien
Förord Gabriella Håkansson
Översättning Anne Marie Hansen, Ingalisa Munck
Norstedts

Boskapsvagnen står igenbommad i den heta eftermiddagssolen på bangården. Det hörs halvkväda skrik och buller inifrån. Vagnen är inte bevakad. Den är fylld med människor, låst och plomberad, inväntande transport till förintelselägren. Ur vagnen sipprar mänsklighet ut i form av rop, viskningar och händer som griper och vinkar genom de högt belägna luckornas galler och prånglar ut små lappar som singlar ned i blindo och försvinner i dammet och bråten mellan spåren:

”Träffar ni Pacifico Efrati säg att vi alla är vid god hälsa. Irma Reggina Romolo och de andra vid avresan till Tyskland...”

Elsa Morantes väldiga verk Historien, om tiden under den tyska ockupationen av norra Italien med början 1943, är en explosiv vittnesbörd om hur vanliga människor drabbas av krigets, hatets och våldets galenskap. Hur de med alla tillgängliga medel söker upprätthålla vardag och mänsklighet när de utsätts för den omänskliga ondskans tumskruvar. Romanens vittnesbörd sträcker sig i sin giltighet utöver det lokala och blir till en allmänmänsklig promemoria om vad hatet kan åstadkomma och vad detta gjorde med Europa under andra världskriget. Romanen är inte självbiografisk men författaren Elsa Morantes egna upplevelser sitter fastbrända i texten och gör den glödande. Boskapsvagnen på bangården är en scen som i sin grymhet etsar sig fast i läsarens sinne och ger en exakt illustration av ondskans konkreta banalitet.

Detta litterära mästerverk visar hur det dagliga livet ser ut när förföljelsen är total, när skiktningen av folk är maximal och ondskans tumskruvarna dras åt. När skräcken närmar sig och häftar fast i vardagslivet och förkrymper allt, förminskar och förvanskar alla sinnen, skrämmer enkla oskyldiga människor till en vardag i skräck och vanmakt. När minsta mänskliga behov kräver en övernaturlig ansträngning för att tillfredsställas. När kraven på mänsklig rätt, genom ett stort hotfullt tryck utifrån förminskas, förvanskas, trampas i smutsen och slutligen förgörs.

Historien är ett vittnesmål om att allt detta kommer att upprepa sig om inte den framtida människan bestämmer sig för att gör något åt det. Detta menade Elsa Morante i polemik mot de som tyckte att hon var överdrivet pessimistisk.

Finns det då inte något spirande hopp i Morantes verk?

Berättelsen utspelar sig under den tyska ockupationsmaktens belägring av Rom och norra Italien och handlar om allmänhetens umbärande och försakelser i allmänhet, konkret om judeförföljelsen och om Ida, en halvjudisk ung lärarinna som våldtas av en tysk soldat och som föder upp barnet, en blåögd Guiseppe. Här flaxar mänsklighet i kring med ömma känslor och närhet mitt inne i ondskans epicentrum där hoten är svarta och omedelbara. Här ställs komplicerade frågor kring en möjlig mänsklighet. Här tänds ett grundfundament av hopp mitt i eländets epicentrum.

Barnet föds i berättelsen i gestalten av en mänsklig metafor. Här finns, tycks Morante mena, i resultatet av det våldsamma mötet mellan den unga lärarinnan och den unge tyska soldaten, ett spirande frö om ett möjligt framtida samlevande. Vilken metaforisk betydelse har denna födelse, denna symbios av en ung halvjudinna och en ung tysk nazistsoldat? Vilken dignitet kan den ges i Morantes text? Att denne unge, i krigsslutet brådstörtat tvångsrekryterade, relativt oskyldige soldat, begår en våldtäkt på denna lärarinna som ur detta övergrepp föder en livsbejakande existens, Guiseppe, det älskade lilla barnet, Idas enda hopp i den vardagliga skräcken och förnedringen. Är det en vågad symbolik i Morantes berättelse att ur det påtvingade mötet med det onda och erfarenheterna av detta skall det goda komma? Att erfarenheten av denna maximala ondska i slutändan föder godhetens hegemoni? Det är en stor och komplicerad fråga Morantes ställer.

Kapitlen är indelade som årtal. Och i varje nytt år presenteras en politisk/analytisk redogörelse för krigsläget, truppförflyttning styrkeförhållandet mellan den tyska krigsmakten kontra motståndsmännen och de allierade.

Författaren Elsa Morante och hennes make som också var författare, Alberto Moravia, flydde under den tyska ockupationen till regionen Ciociaria. Morante hade en judisk moder och Moravias far var judisk. Detta gjorde att de raslagar som infördes grep allt närmare efter de två.

Benny Holmberg