Litteratur: Ingemar E. L. Göransson; De ohörda Röster från nyliberalismens verklighet 2012

aug302012

Skrivet av Cecilia Persson

Litteratur - Litteraturkritik

En ambitiös bok

Människor som varumärkenIngemar E. L. Göransson
De ohörda Röster från nyliberalismens verklighet 
Ord och Kultur 

1999 kom Zygmunt Baumans bok, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen, (Daidalos) och där beskriver han välfärdssamhällenas undergång och boken är minst sagt dystopisk. Konsumtionssamhället som förutsätter nyliberala värderingar och en sönderslagen arbetsmarknad där köpare och säljare är reducerade till objekt som skapar sig identiteter via konsumtionen. Du blir vad du köper, skulle man kunna säga och även travestera namnet på ett tvprogram som ligger helt i linje med den nyliberala människosyn som vill dominera och styra våra liv. Vad som saknas i Baumans teoretiskt briljanta analys av nyliberalismens effekter och konsekvenser, är de mänskliga rösterna. Boken De ohörda med underrubriken-

Röster från nyliberalismens verklighet, är ett mycket viktigt komplement till Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Den vulgära kapitalistiska marknaden ”mumsar” i sig fattiga, sjuka och arbetslösa. I Ingemar E. L. Göranssons angelägna och viktiga bok som bygger på tjugotvå intervjuer med personer som på olika sätt och med olika erfarenheter, temperament, yrken, kön och nationaliteter berättar om hur denna människosyn och nyliberalismen som hard-core ideologi, drabbar hårt och skoningslöst.

Det är sympatiskt att de personer som intervjuas får tala till punkt och bokens bärande etik och politiska ställningstagande är att vi lever med ”kommunikativa underskott”.  Personliga assistenter, taxichaufförer, målare, arbetslösa, får alldeles för sällan komma till tals. Bärarna av nyliberalismens bördor ska förbli tysta och osynliggjorda, vilket är en del av strategin för att kunna förverkliga ett samhälle, som bygger på att fattiga, sjuka och arbetslösa, har sig själva att skylla. Det är en cynism som är lika ful som den slår brutalt och metoden för boken att låta de mänskliga rösterna underbygga och bekräfta bokens teser, är både pedagogiskt och viktigt för att förstå effekterna av nyliberalismen politiska beslut.

Människor som varumärken och det är livsstilen som står i centrum för den nyliberala agendan, inte en rättvis arbetsmarknad och skattebaserade transfereringssystem som ska fungera som samhällets skyddsnät. Privata alternativ där individerna köper sin trygghet på bekostnad av de som inte har råd att köpa sig privata försäkringar och grunden för detta är kapitalismen med sina klassorättvisor. Genom boken löper en slags röd tråd av resignation och förlorad tilltro till politiken och de politiska partierna. De som företräder ”de vanliga människorna” företräder mest sina egna maktintressen och människor är givetvis inte dummare än att de förstår detta med priset att tilltron försvinner. Det allvarliga är att även att demokratiska instanser och dess grundvärderingar, tycks vara i händerna på den globala kapitalismen och konsumtionsidealen.

Röster från nyliberalismens verklighet, är skriven och utformad i en ”gräv där du står” anda och det går även att placera den inom ramen för Oral history (muntlig historia) som har sina rötter i en vänsterakademisk tradition. Det är följaktligen både logiskt och riktigt att låta den postmarxistiska forskaren Chantal Mouffe vara en av de personer som intervjuas och det ger en intressant spännvidd och summering av bokens intentioner och innehåll. Perspektivet och utgångspunkten inom Oral history är att det ständigt pågår en kamp om tolkningsföreträdet i de offentliga rummen och de röster som hörs/talar är en spegling av de ohörda och tystade rösterna. Det går även att kategorisera Röster från nyliberalismens verklighet som ”rapportbok” och rapportböckernas praktik och syfte är att förmedla hur verkligheten ter sig för arbetarklassen. Boken är högaktuell och förhoppningsvis ska den fungera precis så medvetandegörande som andra rapportböcker och jag tänker då exempelvis på Sara Lidmans ”Gruva”.
Det är en ambitiös bok och möjligen är den aning för lång med sina nästan 400 sidor, men å den andra sidan hade författaren gett intervjuerna mindre utrymme så hade han frångått sin metod och bokens syfte − att låta de ohörda höras. Det engagerade språket som är förankrat i ett uppriktigt socialt patos för utsatta och drabbade människor, gör att De ohörda- Röster från nyliberalismens verklighet, är en bok som jag hoppas ska få många läsare.

Cecilia Persson